Onsdag den 17 april

Läsning                                                                                                                      Jes 50:4-9a

 

Herren, Herren har givit mig en tunga med lärdom,

så att jag förstår att genom mina ord styrka den trötte.

Han väcker var morgon mitt öra,

han väcker det till att höra på lärjungesätt.

Ja, Herren, Herren har öppnat mitt öra,

och jag har ej varit gensträvig, jag har ej vikit tillbaka.

Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig

och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget.

Jag dolde inte mitt ansikte mot smädelse och spott.

Men Herren, Herren hjälper mig,

därför kände jag ej smädelsen,

därför gjorde jag min panna hård som sten.

Jag visste ju, att jag ej skulle komma på skam.

Den som dömer mig fri är nära,

vem vill då gå till rätta med mig?

Må han träda fram tillsammans med mig.

Vem vill vara min anklagare? Må han komma hit till mig.

Se, Herren, Herren hjälper mig;

vem vill då döma mig skyldig?

 

Responsoriepsalm                                                    Ps 69:8-10, 21b-22, 31, 33-34 (R. jfr 14)

 

R. Herre, svara mig i din godhet.

 

För din skull bär jag smälek,

                      för din skull höljer blygsel mitt ansikte.

Främmande har jag blivit för mina bröder

                      en främling för min moders barn. 

Lidelsen för ditt hus har förtärt mig,

dina smädares smädelser hava fallit över mig. R.

 

Jag väntade på medlidande, men förgäves,

                      och på tröstare, men jag fann ingen.

De gav mig galla att äta,

                      och ättika att dricka, i min törst. R.

 

Jag vill lova Guds namn med sång

                      och med tacksägelse upphöja honom.

När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig,

                      ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.

Ty Herren lyssnar till de fattiga

och föraktar inte sina fångna. R.

 

Lovsång                                                                                                                                       

 

V. Var hälsad, du vår konung Jesus Kristus,

du som förbarmar dig över oss syndare.

eller:

V. Var hälsad, du vår konung Jesus Kristus.

Lydig Fadern fördes du till att korsfästas,

lik ett lamm som förs bort till att slaktas.

 

Evangelium                                                                                                         Matt 26:14–25

 

Vid den tiden gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: ”Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?” De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?” Han svarade: ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.” Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.” De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: ”Det är väl inte jag, herre?” Han svarade: ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.” Judas, som skulle förråda honom, sade: ”Det är väl inte jag, rabbi?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det.”