Begravning

När en katolik har avlidit, kontakta en begravningsbyrå så snart som möjligt. Katolska kyrkan har inga egna begravningsbyråer. Det är inte alltid så lätt att välja begravningsbyrå så fråga gärna vänner och bekanta om rekommendationer. Tveka inte heller att ringa runt och fråga flera olika begravningsbyråer. Detta både för att jämföra priser och för att hitta personer man får förtroende för.

Berätta för begravningsbyrån att ni önskar en katolsk begravning. Om den avlidne tillhörde och var aktiv i en viss församling är det lämpligt att därefter kontakta den präst man önskar ska förrätta jordfästningen. Om man inte har någon specifik präst i åtanke, kontakta församlingen och be om hjälp att boka tid med en präst.

 

Begravning av katoliker som inte är registrerade som medlemmar

Om den avlidne var katolik men inte fanns registrerad i någon av de katolska församlingarna kan man ändå få en katolsk begravning. Församlingen har då rätt att begära en ersättning men detta är inte ett krav. Varje präst får göra sin egen bedömning av summans storlek. Ersättningen ska inte tillfalla den enskilde prästen utan ska sättas in på församlingens/missionens konto.

De personer som själva har valt att träda ur katolska kyrkan som medlemmar ska inte begravas katolskt.

 

Spridning av aska inte tillåten för katoliker

I augusti 2016 publicerade Troskongregationen i Vatikanen instruktionen ”Ad resur-gendum cum Christo”. I den slår Troskongregatione fast att kyrkans sätt att begrava sina döda bekräftar hennes tro på kroppens uppståndelse och syftar till att visa den stora värdigheten i den mänskliga kroppen som en integrerad del av den mänskliga personen.

Av detta skäl kan kyrkan inte tillåta ritualer eller tillvägagångssätt i samband med begravning och kremering, som uttrycker icke-kristna och icke-katolska föreställningar om döden och kroppen. Kongregationen exemplifierar med tanken på döden som personens utplåning, att människokroppen skulle ”förenas med ”Moder jord” eller ”universum” och återgå till ett slags kretslopp eller att döden skulle utgöra en ”befrielse” av själen. Allt sådant går emot vad kyrkan fått uppenbarat av Herren.

Kremering av kroppen är tillåten så länge detta inte bryter mot den avlidnes önskan eller görs för att markera avstånd till tron på kroppens uppståndelse. Kongregationen påpekar dock att askan efter kremeringen måste läggas till vila på en särskilt avsedd ”helig plats” där anhöriga och andra troende kan finna personens kvarlevor för tacksägelse för personens liv, och bön för hans eller hennes själ. Askan måste alltså samlad i dess helhet läggas på en plats märkt med den avlidnes namn för identifikation, dvs i en grav.

Troskongregationen förbjuder spridande av aska på land, i luften eller till sjöss och även förvaring av aska i hemmet eller uppdelning av den på flera platser.