Hoppa till innehåll

Lördag den 20 april

Läsning                                                                                                                   Apg 9:31–42

 

Kyrkan fick vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den helige Andes tröst och stöd.

                      Petrus vandrade från plats till plats och kom då också till de heliga som bodde i Lydda. Där träffade han en man vid namn Aineas som var förlamad och hade legat till sängs i åtta år. Petrus sade till honom: »Aineas, Jesus Kristus botar dig. Stig upp och gör själv iordning din bädd.« Genast steg han upp, och alla som bodde i Lydda och på Saronslätten såg honom, och de omvände sig till Herren.

                      I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där, skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. Petrus följde genast med. När han kom fram, förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: »Tabita, stig upp!« Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren.

 

Responsoriepsalm                                                                              Ps 116:12–17 (R. jfr 17)

 

Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 1992:

 

R. Jag vill offra lovets offer och åkalla Herrens namn

eller: Halleluja.

 

Hur skall jag löna Herren

                      alla hans välgärningar mot mig?

Jag vill taga frälsningens bägare

                      och åkalla Herrens namn. R.

 

Jag vill infria åt Herren mina löften,

                      ja, inför hela hans folk.

Dyrt aktad i Herrens ögon

                      är hans frommas död. R.

 

Ack Herre, jag är ju din tjänare,

                      jag är din tjänare, en son till din tjänsteflicka,

                      du har lossat mina band.

Dig vill jag offra lovets offer,

                      jag vill åkalla Herrens namn. R.

 

Ur Lektionarium för vardagar band I utgivet 2022:

 

R. Hur skall jag löna Herren alla hans välgärningar mot mig ? eller Halleluja.

 

Hur skall jag löna Herren

                      alla hans välgärningar mot mig ?

Jag vill lyfta frälsningens bägare

                      och åkalla Herrens namn. R.

Jag vill infria åt Herren mina löften,

                      ja, inför hela hans folk.

Dyrbar i Herrens ögon

                      är hans heligas död. R.

 

O Herre, jag är ju din tjänare,

                      jag är din tjänare, din tjänarinnas son,

                      du har lossat mina band.

Åt dig vill jag offra lovets offer,

                      jag vill åkalla Herrens namn. R.

 

 

Halleluja                                                                                                          Jfr Joh 6:63c, 68c

 

V. Alla dina ord är ande och liv;

du har det eviga livets ord.

 

Evangelium                                                                                                              Joh 6:60–69

 

Vid den tiden sade många av Jesu lärjungar: »Det är outhärdligt, det han säger. Vem står ut med att höra på honom?« Jesus, som genast förstod att lärjungarna förargade sig över hans ord, sade till dem: »Får det här er att vackla? Hur blir det då om ni får se Människosonen stiga upp dit där han var förut? Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp. De ord jag har talat till er är ande och liv. Men det är några av er som inte tror.« Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem som skulle förråda honom. Och han fortsatte: »Det var därför jag sade er att ingen kan komma till mig om han inte får det som gåva av Fadern.«

                      Då drog sig många av hans lärjungar tillbaka och ville inte längre följa med honom. Jesus sade till de tolv: »Inte vill väl ni också gå er väg?« Simon Petrus svarade: »Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.«