Söndag den 21 april

PÅSKDAGEN – KRISTI UPPSTÅNDELSE

 

Mässan på dagen

 

Första läsningen                                                                                          Apg 10:34a, 37–43

 

När Petrus var i Caesarea, hos Cornelius, tog han till orda: »Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.«

 

Responsoriepsalm                                                           Ps 118:1–2, 16–17, 22–23 (R. jfr 24)

 

R. Detta är den dag som Herren har gjort. Låt oss jubla och vara glada

eller: Halleluja.

 

Tacka Herren, ty han är god,

                      evigt varar hans nåd.

Sjung, du Israels folk:

                      evigt varar hans nåd. R.

 

Herrens hand är höjd till seger,

                      Herrens hand har visat sin kraft.

Jag skall inte dö, jag skall leva

                      och vittna om Herrens gärningar. R.

 

Stenen som husbyggarna ratade

                      har blivit en hörnsten.

Detta är Herrens eget verk,

                      det står för våra ögon som ett under. R.

 

eller om responsoriepsalmen sjungs: se Cecilia 677

 

Andra läsningen                                                                                                        Kol 3:1–4

 

Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.

 

eller:

 

Andra läsningen                                                                                                   1 Kor 5:6b–8

 

Lite surdeg får hela degen att jäsa. Rensa bort den gamla surdegen så att ni blir en ny deg. Ni är ju osyrade, för vårt påsklamm, Kristus, är slaktat. Låt oss därför fira högtid, inte med gammal surdeg, inte med ondskans och fördärvets surdeg, utan med renhetens och sanningens osyrade bröd.

 

Påsksekvensen                                                                                                                 Wipo

 

Lovets offer alla trogna

ger åt det Lamm som offrats.

 

Kristus som själv var skuldlös

gav sitt liv för oss alla,

återlöste oss från våra synder.

 

Död och liv gick i närkamp.

Allt i häpnad höll andan.

I sin död förintade Gud döden.

 

Vad såg du, Maria,

när du kommit till graven?

— Jag såg den plats där han lades.

Men han var ej där, han hade uppstått.

 

Hans huvudduk såg jag

och bindlarna som låg där.

Guds ängel sade: »Han lever,

han väntar på er i Galileen.«

 

Han har uppstått. Han oss leder

från döden till livet,

och hans är makten, äran och riket.

 

Halleluja                                                                                                                   1 Kor 5:7–8

 

V. Vårt påskalamm, Kristus, är slaktat.

Låt oss därför fira högtid

med renhetens och sanningens osyrade bröd.

 

Evangelium                                                                                                                Joh 20:1–9

 

Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: »De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.« Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.

 

I stället för ovanstående kan påskvakans evangelium läsas. I kvällsmässa på Påskdagen kan man i stället läsa Luk 24:13–35 om emmausvandringen.

 

Evangelium                                                                                                          Luk 24:13–35

 

Vid den tiden var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt. Medan de gick där och samtalade och diskuterade, kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: »Vad är det ni går här och talar med varandra om?« De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: »Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.« — »Vad har hänt?« frågade han. De svarade: »Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.« Då sade han: »Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?« Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.

                      De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?«

                      De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: »Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.« Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.