Tisdag den 15 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 2 Mos 2:1–15a
Det fanns en man av Levis släkt som tog till hustru Levis dotter. Och hustrun blev havande och födde en son. Och hon såg att det var ett vackert barn och dolde honom i tre månader. Men när hon inte längre kunde dölja honom, tog hon en kista av rör, beströk den med jordbeck och tjära och lade barnet i den och satte den så i vassen vid stranden av Nilfloden. Och hans syster ställde sig ett stycke därifrån, för att se hur det skulle gå med honom.
Och faraos dotter kom ned till floden för att bada, och hennes tärnor gick utmed floden. När hon nu fick se kistan i vassen, sände hon sin tjänarinna dit och lät hämta den till sig. Och när hon öppnade den, fick hon se barnet och såg att det var en gosse, och han grät. Då tyckte hon synd om honom och sade: »Detta är ett av de hebreiska barnen.«
Men hans syster frågade faraos dotter: »Vill du att jag skall gå och kalla hit till dig en hebreisk amma som kan amma upp barnet åt dig?« Faraos dotter svarade henne: »Ja, gå.« Då gick flickan och kallade dit barnets moder. Och faraos dotter sade till henne: »Ta detta barn med dig, och amma upp det åt mig, så vill jag ge dig lön för det.« Och kvinnan tog barnet och ammade upp det. När sedan gossen hade växt upp, förde hon honom till faraos dotter, och denna tog honom som sin son och gav honom namnet Mose, »ty«, sade hon, »ur vattnet har jag dragit upp honom«.
På den tiden hände sig att Mose, sedan han hade blivit stor, gick ut till sina bröder och såg på deras slavarbete. Och han fick se att en egyptisk man slog en hebreisk man, en av hans bröder. Då vände han sig åt alla sidor, och när han såg att ingen annan människa fanns där, slog han ihjäl egyptiern och gömde honom i sanden. Dagen därefter gick han åter ut och fick då se två hebreiska män träta med varandra. Då sade han till den som gjorde orätt: »Skall du slå din landsman?«
Han svarade: »Vem har satt dig till hövding och domare över oss? Vill du dräpa mig, såsom du dräpte egyptiern?« Då blev Mose förskräckt och tänkte: »Så har då saken blivit känd.« Farao fick också höra om denna sak och ville dräpa Mose. Men Mose flydde bort undan farao. Och han stannade i Midjans land.
Responsoriepsalm Ps 69:3, 14, 30–31, 33–34 (R. jfr 33)
R. Ni fattiga, sök Gud och era hjärtan skall leva.
Jag har sjunkit ner i dy,
där ingen botten finns,
jag har kommit i djupa vatten,
floden sveper över mig. R.
Men jag kommer med min bön till dig.
Herre, låt nådens stund vara inne!
Hör mig, Gud, i din stora barmhärtighet,
svara mig i din frälsande trofasthet. R.
Men mig som är betryckt och plågad,
mig skall du, o Gud, hjälpa och beskydda.
Jag vill lova Guds namn med sång
och med tacksägelse upphöja honom. R.
När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig,
ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.
Ty Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte sina fångna. R.
Halleluja Jfr Ps 95:8ab
V. I dag må ni inte förhärda era hjärtan
utan höra Herrens röst.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 2 Mos 2:1-15a
En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade : ”Det är nog ett av de hebreiska barnen.”
Då sade pojkens syster till faraos dotter : ”Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig ?” – ”Ja, gör det”, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne : ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.” Kvinnan tog då pojken och ammade honom. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. ”Jag har ju dragit upp honom ur vattnet”, sade hon.
När Mose hade blivit vuxen gick han en dag ut till sina landsmän och såg deras tunga arbete. Då fick han se hur en hebreisk man, en av hans egna landsmän, blev ihjälslagen av en egypter. Mose tittade sig omkring, och då han inte såg någon slog han ihjäl egyptern och gömde honom i sanden. När han gick ut nästa dag såg han två hebreer som slogs med varandra. Då sade han till angriparen : ”Varför slår du din landsman ?” Mannen svarade : ”Vem har satt dig till herre och domare över oss ? Tänker du döda mig som du dödade egyptern ?” Mose blev rädd och tänkte : ”Då har det alltså blivit känt !” När farao fick höra vad Mose hade gjort ville han få honom dödad. Men Mose flydde undan farao och slog sig ner i midjaniternas land.
Responsoriepsalm Ps 69:3, 14, 30–31, 33–34 (R. jfr 33)
R. Sök Gud, och era hjärtan skall leva.
Jag har sjunkit ner i dy
där ingen botten finns,
jag har kommit i djupa vatten,
floden sveper över mig. R.
Men jag kommer med min bön till dig.
Herre, låt nådens stund vara inne.
Hör mig, Gud, i din stora barmhärtighet,
svara mig i din frälsande trofasthet. R.
Mig som är betryckt och plågad,
mig skall du, o Gud, hjälpa och beskydda.
Jag vill lova Guds namn med sång
och med tacksägelse upphöja honom. R.
När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig,
ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.
Ty Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte sina fångna. R.
Halleluja Jfr Ps 95:8ab
V. När ni hör hans röst i dag,
så förhärda inte era hjärtan.
Evangelium Matt 11:20–24
Vid den tiden började Jesus anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: »Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er. Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.«