Tisdagen den 1 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 1 Mos 19:15–29
Änglarna manade på Lot och sade: »Stå upp och ta med dig din hustru och dina båda döttrar, som du har hos dig, för att du inte må förgås genom stadens missgärning.« Och då han ännu dröjde, tog männen honom vid handen tillsammans med hans hustru och hans båda döttrar, ty Herren ville skona honom. Och de förde honom ut, och när de var utanför staden, släppte de honom. Och medan de förde dem ut, sade den ene: »Fly för ditt livs skull. Se dig inte tillbaka, och dröj ingenstans på Slätten. Fly undan till bergen, så att du inte förgås.«
Men Lot sade till dem: »Ack nej, Herre. Se, din tjänare har ju funnit nåd för dina ögon, och stor är den barmhärtighet som du gör med mig, då du vill rädda mitt liv. Men jag förmår inte fly undan till bergen. Jag är rädd att olyckan hinner mig, så att jag omkommer. Se, staden därborta ligger helt nära, och det är lätt att fly dit, och den är liten. Låt mig fly undan dit — den är ju så liten — för att jag må bli vid liv.«
Då svarade han honom: »Nåväl, jag skall göra dig till viljes också i detta. Jag skall inte omstörta den stad som du talar om. Men skynda att fly undan dit; ty jag kan ingenting göra, förrän du har kommit dit.« Därav fick staden namnet Soar.
Då nu solen hade gått upp över jorden och Lot hade kommit till Soar, lät Herren svavel och eld regna från himmelen, från Herren, över Sodom och Gomorra. Och han omstörtade dessa städer med hela Slätten och alla dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Och Lots hustru, som följde efter honom, såg sig tillbaka. Då blev hon en saltstod.
Och när Abraham tidigt följande morgon gick till den plats där han hade stått inför Herren, och såg ned över Sodom och Gomorra och över hela Slättlandet, då fick han se en rök stiga upp från landet, lik röken från en smältugn. Så skedde då, att när Gud fördärvade städerna på Slätten, tänkte han på Abraham och lät Lot komma undan omstörtningen, då han omstörtade städerna där Lot hade bott.
Responsoriepsalm Ps 26:2–3, 9–12 (R. 3a)
R. Din nåd är inför mina ögon.
Utforska mig, Herre, och sätt mig på prov,
rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
Ty din nåd är inför mina ögon,
och jag vandrar i din sanning. R.
Ryck inte bort mig med syndarna,
inte mitt liv med de blodgiriga,
i vilkas händer är skändlighet
och vilkas högra hand är full av mutor. R.
Jag är ju ostrafflig,
rädda mig och var mig nådig.
Mina fötter står på säker grund,
i församlingarna skall jag lovsjunga Herren. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 1 Mos 19:15–29
Änglarna drev på Lot och sade : ”Skynda dig i väg och ta med dig din hustru och de båda döttrar du har här, så att du inte förintas när staden straffas.” Lot dröjde, men eftersom Herren ville skona honom, tog männen honom och hans hustru och de båda döttrarna och ledde dem ut ur staden och lämnade dem där.
När de förde ut dem sade han : ”Fly nu för livet, se dig inte tillbaka och stanna inte förrän du har kommit över slätten. Rädda dig upp i bergen, annars kommer du att förintas.” – ”Nej, Herre”, sade Lot till dem. ”Du har visat din tjänare ynnest och har varit barmhärtig mot mig genom att skona mitt liv, men jag kan inte fly ända upp i bergen. Jag skulle aldrig hinna undan olyckan, jag skulle dö. Men staden här framme ligger så nära att jag kan fly dit. Det är bara en liten stad, låt mig få söka min tillflykt där och rädda mitt liv – den är ju så liten !” Han svarade : ”Ja, det skall bli som du vill, också den här gången. Jag skall inte förstöra den stad du talar om. Men fly dit så fort du kan, jag kan ingenting göra förrän du är där.” Så fick staden namnet Soar.
När solen gick upp över jorden var Lot framme i Soar. Då lät Herren ett regn falla över Sodom och Gomórra, ett regn av svavel och eld från Herren, från himlen. Och han förstörde dessa städer och hela slätten och förintade dem som bodde i städerna och det som växte på marken. Men Lots hustru, som gick efter honom, såg sig tillbaka. Då förvandlades hon till en saltstod. Tidigt på morgonen begav sig Abraham till den plats där han stått inför Herren. När han såg ner över Sodom och Gomórra och över hela slättlandet, fick han se röken stiga som från en smältugn.
När Gud ödelade städerna på slätten tänkte han alltså på Abraham, och han lät Lot komma undan den förstörelse som drabbade städerna där Lot hade bott.
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 26:2–3, 9–12 (R. 3a)
R. Din nåd är inför mina ögon.
Utforska mig, Herre, och sätt mig på prov,
rannsaka mina njurar och mitt hjärta.
Ty din nåd är inför mina ögon,
och jag vandrar i din sanning. R.
Ryck inte bort mig med syndarna,
inte mitt liv med de blodgiriga,
i vilkas händer är skändlighet
och vilkas högra hand är full av mutor. R.
Jag är ju ostrafflig,
rädda mig och var mig nådig.
Mina fötter står på säker grund,
i församlingarna skall jag lovsjunga Herren. R.
Halleluja Ps 130:5
V. Jag väntar efter Herren,
och jag hoppas på hans ord.
Evangelium Matt 8:23–27
Vid den tiden steg Jesus i båten och hans lärjungar följde med. Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. De gick fram och väckte honom: »Herre, hjälp oss, vi går under.« Han sade: »Varför är ni rädda, ni trossvaga?« Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Folk häpnade och sade: »Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.«