Lördag den 5 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 1 Mos 27:1–5, 15–29
När Isak hade blivit gammal och hans ögon var skumma, så att han inte kunde se, kallade han till sig Esau, sin äldste son, och sade till honom: »Min son!« Han svarade honom: »Vad vill du?« Då sade han: »Se, jag är gammal och vet inte när jag skall dö. Så ta nu dina jaktredskap, ditt koger och din båge, och gå ut i marken och jaga villebråd åt mig. Laga sedan till åt mig en smaklig rätt, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig till att äta, för att min själ må välsigna dig, innan jag dör.«
Men Rebecka hörde hur Isak talade till sin son Esau. Och medan Esau gick ut i marken för att jaga villebråd tog hon Esaus, sin äldre sons, högtidskläder, som hon hade hos sig i huset, och satte dem på Jakob, sin yngre son. Och med skinnen av killingarna betäckte hon hans händer och den släta delen av hans hals. Sedan lämnade hon åt sin son Jakob den smakliga rätten och brödet som hon hade tillagat.
Och han gick in till sin fader och sade: »Min fader!« Han svarade: »Vad vill du? Vem är du, min son?« Då sade Jakob till sin fader: »Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av mitt villebråd, för att din själ må välsigna mig.« Men Isak sade till sin son: »Hur har du så snart kunnat finna något, min son?« Han svarade: »Herren, din Gud, skickade det i min väg.«
Då sade Isak till Jakob: »Kom hit, min son, och låt mig ta på dig och känna om du är min son Esau eller inte.« Och Jakob gick fram till sin fader Isak. Och när denne hade tagit på honom, sade han: »Rösten är Jakobs röst, men händerna är Esaus händer.« Och han kände inte igen honom, ty hans händer var ludna som hans broder Esaus händer. Och han välsignade honom. Men han frågade: »Är du verkligen min son Esau?« Han svarade: »Ja.«
Då sade han: »Bär hit maten åt mig och låt mig äta av min sons villebråd, för att min själ må välsigna dig.« Och han bar fram den till honom, och han åt. Och han räckte honom vin, och han drack. Därefter sade hans fader Isak till honom: »Kom hit och kyss mig, min son.« När han då gick fram och kysste honom, kände han lukten av hans kläder och välsignade honom. Han sade: »Se, av min son utgår doft, lik doften av en mark som Herren har välsignat. Så må Gud ge dig av himmelens dagg och av jordens fetma och säd och vin i rikligt mått. Må folk tjäna dig och folkslag falla ned för dig. Bli en herre över dina bröder, och må din moders söner falla ned för dig. Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig!«
Responsoriepsalm Ps 135:1–6 (R. 3a)
R. Lova Herren, ty han är god
eller: Halleluja.
Lova Herrens namn,
lova det, ni Herrens tjänare,
ni som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus. R.
Lova Herren, ty Herren är god,
lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.
Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom. R.
Detta vet jag: Herren är stor,
att vår Herre är förmer än alla gudar.
Herren kan göra allt vad han vill,
i himlen och på jorden, i haven och i alla djup. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 1 Mos 27:1–5, 15–29
Isak hade nu blivit gammal, och ögonen hade försvagats så att han inte kunde se. Då kallade han en dag till sig sin äldste son Esau. ”Min son”, sade han, och Esau svarade : ”Ja, far.” Isak sade : ”Jag är gammal och vet inte hur långt jag har kvar. Hämta dina vapen, kogret och bågen, och gå ut och skjut ett villebråd åt mig. Laga till en av mina älsklingsrätter och bär in till mig så att jag får äta. Sedan skall jag ge dig min välsignelse innan jag dör.”
Men Rebecka hade hört när Isak talade med sin son Esau. Då Esau hade gått ut för att skjuta ett villebråd åt sin far, tog hon fram sin äldste son Esaus festkläder, som hon hade hos sig, och lät Jakob, den yngste sonen, sätta på sig dem. Med skinnet från killingarna täckte hon hans händer och hans bara hals. Sedan gav hon Jakob den välsmakande rätten och bröd som hon hade bakat, och han bar in det till sin far.
”Far”, sade han och Isak svarade : ”Ja, min son. Vem är du ?” Jakob sade : ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du sade till mig. Sätt dig upp och ät av viltet som jag har fått, så att du sedan kan ge mig din välsignelse.” Då sade Isak : ”Hur fick du tag i det så snabbt, min son ?” Jakob svarade : ”Herren, din Gud, lät det komma i min väg.”
Isak sade : ”Kom fram hit, min son, så att jag får röra vid dig och känna om du verkligen är min son Esau.” Jakob gick fram till sin far Isak så att han fick röra vid honom, och Isak sade : ”Rösten är Jakobs, men händerna är Esaus.” Han kände inte igen honom, eftersom Jakobs händer var ludna som hans bror Esaus, och därför välsignade han honom. Han frågade : ”Är du verkligen min son Esau ?” – ”Ja”, svarade Jakob. Då sade Isak : ”Sätt fram maten, min son, så att jag får äta av viltet som du har med dig och kan ge dig min välsignelse.”
Jakob satte fram åt honom, så att han fick äta, och gav honom vin att dricka. Sedan sade Isak till honom : ”Kom fram, min son, och kyss mig.” När han då gick fram och kysste honom kände Isak lukten av hans kläder. Och han välsignade honom och sade :
”Som doften från marker som Herren välsignat
är doften av min son.
Gud skall ge dig dagg från himlen,
fruktbar jord,
säd och vin i rikt mått.
Folkslag skall tjäna dig,
folk bli dig underdåniga.
Härska över dina bröder !
Må din mors söner böja sig för dig.
Förbannad den som förbannar dig
och välsignad den som välsignar dig !”
Responsoriepsalm Ps 135:1–6 (R. 3a)
R. Lova Herren, ty han är god eller Halleluja.
Lova Herrens namn,
lova det, ni Herrens tjänare,
ni som står i Herrens hus,
i gårdarna till vår Guds hus. R.
Lova Herren, ty Herren är god,
lovsjung hans namn, ty det är ljuvligt.
Herren har utvalt Jakob åt sig,
Israel till sin egendom. R.
Detta vet jag : Herren är stor,
vår Herre är förmer än alla gudar.
Herren kan göra allt vad han vill
i himlen och på jorden, i haven och i alla djup. R.
Halleluja Joh 10:27
V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren.
Jag känner dem, och de följer mig.
Evangelium Matt 9:14–17
Vid den tiden kom Johannes lärjungar fram till Jesus och frågade: »Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?« Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta. Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget, och det blir en värre reva. Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.«