Fredag den 4 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 1 Mos 23:1–4, 19; 24:1–8, 62–67
Sara blev 127 år gammal och dog i Kirjat-Arba, det är Hebron, i Kanaans land. Och Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne. Därefter stod Abraham upp och gick bort från den döda och talade så till Hets barn: »Jag är en främling och gäst hos er. Låt mig nu få en egen grav hos er, så att jag kan föra min döda dit och begrava henne.« Därefter begravde Abraham sin hustru Sara i grottan på åkern i Makpela, mitt emot Mamre, det är Hebron, i Kanaans land.
Abraham var nu gammal, och kommen till hög ålder, och Herren hade välsignat Abraham i alla avseenden. Då sade han till sin äldste hustjänare, den som förestod all hans egendom: »Lägg din hand under min höft. Jag vill av dig ta en ed vid Herren, himmelens Gud och jordens Gud, att du inte till hustru åt min son skall ta en dotter till någon av kananéerna bland vilka jag bor, utan att du skall gå till mitt eget land och till min släkt och där ta hustru åt min son Isak.«
Tjänaren sade till honom: »Men om så händer, att kvinnan inte vill följa mig hit till landet, måste jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit från?« Abraham svarade honom: »Ta dig tillvara för att föra min son dit tillbaka. Herren, himmelens Gud, som har fört mig bort från min faders hus och från mitt fädernesland, han som har talat till mig och svurit och sagt: ’Åt din säd skall jag ge detta land’, han skall sända sin ängel framför dig, så att du därifrån skall kunna få en hustru åt min son. Men om kvinnan inte vill följa dig, så är du fri från denna din ed till mig. Du må bara inte föra min son tillbaka dit.«
Men Isak var på väg hem från Beer-Lahai-Roi, ty han bodde i Sydlandet. Och mot aftonen hade Isak gått ut på fältet i sorgsna tankar. När han då lyfte upp sina ögon, fick han se kameler komma. Då nu också Rebecka lyfte upp sina ögon och fick se Isak, steg hon med hast ned från kamelen. Och hon frågade tjänaren: »Vem är den mannen som kommer mot oss där på fältet?« Tjänaren svarade: »Det är min herre.« Då tog hon sin slöja och höljde sig i den.
Och tjänaren berättade för Isak hur han hade uträttat allt. Och Isak förde henne in i sin moder Saras tält. Och han tog Rebecka till sig, och hon blev hans hustru, och han hade henne kär. Så blev Isak tröstad i sorgen efter sin moder.
Responsoriepsalm Ps 106:1–5 (R. 1a)
R. Tacka Herren, ty han är god
eller: Halleluja.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Vem kan berätta om Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov? R.
Saliga de som gör det rätta,
de som alltid handlar rättfärdigt.
Tänk på mig, Herre,
du som besöker ditt folk med din nåd. R.
Kom till mig och hjälp mig,
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka,
glädja mig med ditt folks glädje
och jubla med dem som är din egendom. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 1 Mos 23:1–4, 19 ; 24:1–8, 62–67
Sara blev 127 år gammal. Hon dog i Kírjat Árba, det nuvarande Hebron, i Kanaan, och Abraham kom och höll dödsklagan och begrät henne. Sedan lämnade Abraham den döda och gick för att tala med hettiterna. ”Jag bor här som främling bland er”, sade han. ”Låt mig förvärva ett stycke av er mark till en grav, så att jag kan begrava min döda hustru där.” Sedan begravde Abraham sin hustru Sara i grottan på fältet i Makpéla utanför Mamre, det nuvarande Hebron, i Kanaan.
Abraham var nu en mycket gammal man, och Herren hade välsignat honom på alla sätt. En dag sade Abraham till den äldste bland sina tjänare, den som förvaltade allt han ägde : ”Lägg din hand mellan mina lår, jag vill ta en ed av dig vid Herren, himlens och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son bland kanaaneerna, där jag nu bor, utan att du går till mitt land och min släkt och tar en hustru åt min son Isak.” Tjänaren sade : ”Men om hon inte är villig att följa med mig till det här landet ? Skall jag då föra din son tillbaka till det land som du har lämnat ?” – ”Nej”, svarade Abraham, ”du får absolut inte föra honom tillbaka dit. Herren, himlens Gud, som förde mig bort från mitt hem och mina fäders land och som lovade mig med ed : ’Åt dina ättlingar skall jag ge detta land’, han skall sända sin ängel framför dig, så att du kan ta en hustru åt min son därifrån. Om hon inte är villig att följa med dig är du löst från din ed till mig. Men för inte min son tillbaka dit.”
Efter lång tid hade Isak kommit till Beér Lacháj Roí och bodde nu
i Négev. I kvällningen gick han ut på fälten. När han såg sig omkring fick han se kameler närma sig. Och när Rebecka fick se Isak satt hon av och frågade tjänaren : ”Vem är den där mannen som kommer emot oss över fälten ?” Tjänaren svarade : ”Det är min husbonde.” Då dolde hon sig i sin slöja.
Tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. Isak förde Rebecka till tältet, han tog henne till hustru, och han älskade henne. Så fann Isak tröst i sorgen efter sin mor.
Responsoriepsalm Ps 106:1–5 (R. 1a)
R. Tacka Herren, ty han är god eller Halleluja.
Tacka Herren, ty han är god,
evigt varar hans nåd.
Vem kan berätta om Herrens väldiga gärningar
och förkunna allt hans lov ? R.
Saliga de som gör det rätta,
de som alltid handlar rättfärdigt.
Tänk på mig, Herre,
du som besöker ditt folk med din nåd. R.
Kom till mig och hjälp mig,
så att jag med lust får se dina utvaldas lycka,
glädja mig med ditt folks glädje
och jubla med dem som är din egendom. R.
Halleluja Matt 11:28
V. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila, säger Herren.
Evangelium Matt 9:9–13
Vid den tiden när Jesus var på vandring, fick han se en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset, och han sade till honom: »Följ mig!« Och Matteus steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus, kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: »Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?« Han hörde det och sade: »Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.«