Tisdag den 12 augusti
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 5 Mos 31:1–8
Mose gick bort och talade följande till hela Israel. Han sade till dem: »Jag är nu 120 år gammal. Jag kan inte mer vara ledare och anförare, och Herren har sagt till mig: ’Du skall inte komma över denna Jordan.’ Men Herren, din Gud, går framför dig. Han skall förgöra dessa folk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföra dig, som Herren har sagt. Och Herren skall göra med dem som han gjorde med Sihon och Og, amoréernas kungar, vilka han lät förgås, och som han gjorde med deras land. Herren skall ge dem i ert våld, och ni skall göra med dem alldeles som jag har befallt er. Var frimodiga och oförfärade, frukta inte och var inte förskräckta för dem. Ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig.«
Mose kallade Josua till sig och sade till honom inför hela Israel: »Var frimodig och oförfärad. Ty du skall med detta folk gå in i det land som Herren med ed har lovat deras fäder att ge dem. Och du skall utskifta det som arv åt dem. Och Herren är den som går framför dig, han skall vara med dig, han skall inte lämna dig eller överge dig. Du må inte frukta och inte vara förfärad.«
Responsoriepsalm 5 Mos 32:3-4a, 7–9, 12 (R. 9a)
R. Herren gjorde sitt folk till sin egendom.
Herrens namn vill jag förkunna.
Ge ära åt vår Gud!
Han är vår klippa,
fullkomlig i allt vad han gör. R.
Tänk på de dagar som en gång var,
besinna de år som har gått.
Fråga din fader, han skall berätta,
dina äldste, de skall säga vad som skedde. R.
När den Högste gav arvslotter åt folken,
när han fördelade människorna på jorden,
då utstakade han gränserna för folken
efter antalet av Israels barn. R.
Då gjorde Herren sitt folk till sin egendom,
då blev Jakob hans arvslott.
Herren ensam ledde honom på vägen,
ingen främmande gud vid hans sida. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 5 Mos 31:1–8
När Mose hade avslutat detta tal till hela Israel sade han till folket : ”Jag är nu hundratjugo år gammal och kan inte längre leda er. Och Herren har sagt till mig : ’Du kommer inte att gå över denna flod, över Jordan.’ Men Herren, er Gud, skall gå först och krossa folken, så att ni kan fördriva dem. Josúa skall gå först, så som Herren har sagt. Och Herren skall göra med dem som han gjorde med de amoreiska kungarna Sichon och Og, som han krossade, och så som han gjorde med deras land. Herren skall överlämna dem åt er, och ni skall göra med dem alldeles som jag har befallt er. Var tappra och starka ! Var inte rädda och låt er inte skrämmas av dem, ty Herren, din Gud, går själv med dig. Han skall inte svika dig, inte överge dig.”
Så kallade Mose till sig Josúa och sade till honom inför alla israeliterna : ”Var tapper och stark ! Ty du skall föra folket in i det land som Herren med ed lovade deras fäder att ge dem, och du skall göra det till deras egendom. Herren skall själv gå före dig. Han skall vara med dig. Han sviker dig inte och överger dig inte. Var inte rädd, tappa inte modet !”
Responsoriepsalm 5 Mos 32:3–4a, 7–9, 12 (R. jfr 9a)
R. Herrens folk är hans egendom.
Herrens namn vill jag förkunna.
Ge ära åt vår Gud !
Han är vår klippa,
fullkomlig i allt vad han gör. R.
Tänk på de dagar som en gång var,
besinna de år som har gått.
Fråga din fader, han skall berätta,
dina äldste, de skall säga vad som skedde : R.
När den Högste gav arvslotter åt folken,
när han fördelade människorna på jorden,
då utstakade han gränserna för folken
efter antalet av Israels barn. R.
Då gjorde Herren sitt folk till sin egendom,
då blev Jakob hans arvslott.
Herren ensam ledde honom på vägen,
ingen främmande gud vid hans sida. R.
Halleluja Matt 11:29ab
V. Ta på er mitt ok och lär av mig säger Herren,
som har ett milt och ödmjukt hjärta.
Evangelium Matt 18:1–5, 10, 12–14
Vid den tiden kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vem är störst i himmelriket?« Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: »Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig. Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.
Vad tror ni: om en man har hundra får och ett av dem kommer bort, lämnar han då inte de nittionio kvar i bergen och ger sig ut och letar efter det som är borta? Och om han lyckas hitta det, sannerligen, då gläder han sig mer över det än över de nittionio som inte har kommit bort. Så är det också er himmelske faders vilja att ingen av dessa små skall gå förlorad.«