Måndag den 11 augusti
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 5 Mos 10:12–22
Mose sade till folket: »Och nu, Israel, vad är det som Herren, din Gud, fordrar av dig annat än att du fruktar Herren, din Gud, att du alltid vandrar på hans vägar och älskar honom, och att du tjänar Herren, din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ, så att du håller Herrens bud och stadgar, som jag i dag ger dig, för att det må gå dig väl? Se, Herren, din Gud, tillhör himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt vad som är på den. Men endast vid dina fäder fäste sig Herren och älskade dem. Och han utvalde deras avkomlingar efter dem, han utvalde er bland alla folk, som ni nu själva ser. Omskär därför ert hjärtas förhud, och var inte längre hårdnackade. Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store, den väldige och fruktansvärde Guden, som inte har anseende till personen och inte tar mutor, som skaffar den faderlöse och änkan rätt och som älskar främlingen och ger honom mat och kläder. Därför skall också ni älska främlingen. Ni har ju själva varit främlingar i Egyptens land. Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, och till honom skall du hålla dig, och vid hans namn skall du svärja. Han är ditt lov, och han är din Gud, som har gjort med dig de stora och underbara gärningar som du med egna ögon har sett. Sjuttio personer var dina fäder, som drog ned till Egypten, men nu har Herren, din Gud, gjort dig talrik som himmelens stjärnor.«
Responsoriepsalm Ps 147:12–15, 19–20 (R. 12a)
R. Jerusalem, prisa Herren
eller: Halleluja.
Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud.
Han har gjort bommarna för dina portar fasta,
han har välsignat dina söner. R.
Han skaffar dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
Han sänder ut sitt ord över jorden,
hans befallning skyndar iväg med hast. R.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord,
för Israel sina stadgar och bud.
Så har han inte gjort för något främmande folk,
och hans bud, dem känner de inte. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 5 Mos 10:12–22
Mose sade till folket : ”Och nu, Israel, vad begär Herren, din Gud, av dig ? Bara att du fruktar Herren, din Gud, så att du alltid vandrar hans vägar, älskar honom och tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och håller Herrens bud och hans stadgar, som jag i dag ger dig, allt till gagn för dig själv. Himlen, himlarnas himmel, tillhör ju Herren, din Gud, liksom jorden och allt vad den rymmer. Ändå var det bara dina fäder Herren fäste sig vid och fattade kärlek till. Han har gjort er, deras efterkommande, till sina utvalda bland alla folk, och det är ni än i dag.
Skär därför bort era hjärtans förhud och sluta upp att vara så styvnackade. Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten.
Herren, din Gud, skall du frukta, honom skall du tjäna, honom skall du hålla dig till, och vid hans namn skall du svära. Han är din stolthet, han är din Gud. Du har själv blivit vittne till dessa stora och överväldigande gärningar som han har utfört för dig. Sjuttio var dina fäder när de kom till Egypten, men nu har Herren, din Gud, gjort er lika talrika som stjärnorna på himlen.”
Responsoriepsalm Ps 147:12–15, 19–20 (R. 12a)
R. Jerusalem, prisa Herren eller Halleluja.
Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud.
Han har gjort bommarna för dina portar fasta
och välsignat dina barn därinne. R.
Han skaffar dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
Han sänder ut sitt ord över jorden,
hans befallning skyndar iväg med hast. R.
Han har förkunnat för Jakob sitt ord,
för Israel sina stadgar och bud.
Så har han inte gjort för något annat folk,
hans bud, dem känner de inte. R.
Halleluja Jfr 2 Thess 2:14
V. Gud har kallat oss genom evangeliet,
för att vi skall vinna Jesu Kristi härlighet.
Evangelium Matt 17:22–27
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och på tredje dagen skall han uppstå.« Då blev de mycket bedrövade.
När de hade återvänt till Kafarnaum, kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: »Betalar inte er mästare någon tempelskatt?« — »Jo«, svarade han. När Petrus var hemma igen, frågade Jesus innan han hunnit säga något: »Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?« Då Petrus svarade: »Av andra«, sade Jesus: »Sönerna går alltså fria. Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.«