Torsdag den 31 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 2 Mos 40:16–21, 34–38
Mose gjorde i alla avseenden så som Herren hade befallt honom. Så blev då tabernaklet uppsatt i första månaden av andra året, på första dagen i månaden. Då satte Mose upp tabernaklet. Han lade ut dess fotstycken, ställde fast dess bräder, sköt in dess tvärstänger och satte upp dess stolpar. Och han bredde täckelset över tabernaklet och lade ovanpå täckelset dess överdrag, allt så som Herren hade befallt Mose. Och han tog vittnesbördet och lade det in i arken och satte stängerna på arken. Och han satte nådastolen ovanpå arken. Sedan förde han arken in i tabernaklet och satte upp förlåten som skulle hänga framför arken och hängde så för vittnesbördets ark, allt så som Herren hade befallt Mose.
Då övertäckte molnskyn uppenbarelsetältet, och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet. Och Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, eftersom molnskyn vilade över det och Herrens härlighet uppfyllde tabernaklet. Och så ofta molnskyn höjde sig från tabernaklet, bröt Israels barn upp. Så gjorde de under hela sin vandring. Men så länge molnskyn inte höjde sig, bröt de inte upp utan stannade ända till den dag då den åter höjde sig. Ty Herrens molnsky vilade om dagen över tabernaklet, och om natten var eld i den. Så var det inför alla Israels barns ögon under hela deras vandring.
Responsoriepsalm Ps 84:3–5, 6a, 8a, 11 (R. 2)
R. Hur ljuvlig är inte din boning, Herre Sebaot!
Min själ längtar och trängtar
efter Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar mot levande Gud. R.
Ty sparven har funnit ett hus
och svalan ett bo åt sig,
där hon kan lägga sina ungar:
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud. R.
Saliga de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt.
Saliga de människor som finner sin kraft i dig,
deras kraft växer till mer och mer. R.
Ty en dag i dina gårdar
är bättre än tusen andra,
jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus
än vistas i de gudlösas hyddor. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 2 Mos 40:16–21, 34–38
Mose gjorde i allt så som Herren hade befallt honom. På den första dagen av det andra årets första månad blev boningen rest. Mose satte upp boningen, lade socklarna på plats, reste bräderna, sköt in reglarna och satte upp stolparna. Han bredde ut tältet över boningen och lade tältöverdraget ovanpå, så som Herren hade befallt Mose.
Mose tog förbundstecknet och lade det i arken och satte bärstängerna på den och lade locket ovanpå arken. Sedan förde han in arken i boningen, hängde upp det skylande förhänget och skärmade så av arken med förbundstecknet, så som Herren hade befallt Mose.
Ett moln täckte uppenbarelsetältet, och Herrens härlighet fyllde boningen. Mose kunde inte gå in i uppenbarelsetältet, ty molnet vilade över det och Herrens härlighet fyllde boningen. Varje gång molnet höjde sig från boningen bröt israeliterna upp och fortsatte sin vandring. Om molnet inte höjde sig bröt de inte upp – inte förrän det höjde sig. Herrens moln vilade över boningen om dagen, och om natten lyste en eld i molnet inför israeliternas ögon under hela deras vandring.
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 84:3–5, 6a, 8a, 11 (R. 2)
R. Hur ljuvlig är inte din boning, Herre Sebaot!
Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar,
min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
Ty sparven har funnit ett hus
och svalan ett bo där hon kan lägga sina ungar :
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud. R.
Saliga de som bor i ditt hus,
de lovar dig ständigt.
Saliga de människor som finner sin kraft i dig,
deras kraft växer till mer och mer. R.
Ty en dag i dina gårdar
är bättre än tusen andra,
jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus
än vistas i de gudlösas hyddor. R.
Halleluja Jfr Apg 16:14b
V. Herre, öppna våra hjärtan,
så att vi lyssnar till Jesu Kristi ord.
Evangelium Matt 13:47–53
Vid den tiden sade Jesus till folket: »Med himmelriket är det också som när man lägger ut ett nät i sjön och får fisk av alla slag i det. När det är fullt drar man upp det på stranden och sätter sig ner och samlar den goda fisken i korgar och kastar bort den dåliga. Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Har ni förstått allt detta?« — »Ja«, svarade de, och då sade han: »Varje skriftlärd som har blivit himmelrikets lärjunge är alltså som en välbärgad man som ur sitt förråd kan ta fram både nytt och gammalt.« När Jesus hade avslutat sina liknelser, lämnade han trakten.