Måndag den 28 juli
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 2 Mos 32:15–24, 30–34
Mose steg ned från Sinai berg, och han hade med sig vittnesbördets två tavlor. Och på tavlornas båda sidor var skrivet; både på den ena sidan och på den andra var skrivet. Och tavlorna var gjorda av Gud, och skriften var Guds skrift, inristad på tavlorna.
När Josua nu hörde hur folket skrek, sade han till Mose: »Krigsrop hörs i lägret.« Men han svarade: »Det är inte segerrop som hörs, inte heller är det ett ropande som efter nederlag. Det är sång jag hör.«
När sedan Mose kom närmare lägret och fick se kalven och dansen, upptändes hans vrede, och han kastade tavlorna ifrån sig och slog sönder dem nedanför berget. Sedan tog han kalven som de hade gjort och brände den i eld och krossade den till stoft. Detta strödde han i vattnet och gav det åt Israels barn att dricka. Och Mose sade till Aron: »Vad har folket gjort dig, eftersom du har förmått dem att begå en så stor synd?«
Aron svarade: »Min herres vrede må inte upptändas. Du vet själv att detta folk är ont. De sade till mig: ’Gör oss en gud som kan gå framför oss. Ty vi vet inte vad som har hänt med denne Mose, honom som förde oss upp ur Egyptens land.’ Då sade jag till dem: ’Den som har guld må ta det av sig.’ Och de gav det åt mig. Och jag kastade det i elden, och så kom kalven till.«
Dagen därefter sade Mose till folket: »Ni har begått en stor synd. Jag vill nu stiga upp till Herren och se till, om jag kan bringa försoning för er synd.« Och Mose gick tillbaka till Herren och sade: »Ack, detta folk har begått en stor synd. De har gjort sig en gud av guld. Men förlåt dem nu deras synd. Vill du inte göra det, så utplåna mig ur boken som du skriver i.«
Men Herren svarade Mose: »Den som har syndat mot mig, honom skall jag utplåna ur min bok. Gå nu och för folket dit jag har sagt dig. Se, min ängel skall gå framför dig. Men när min hemsökelses dag kommer, skall jag hemsöka dem för deras synd.«
Responsoriepsalm Ps 106:19–23 (R. 1a)
R. Tacka Herren, ty han är god
eller: Halleluja.
De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten gudabild,
de bytte bort sin ära
mot bilden av en oxe som äter gräs. R.
De glömde Gud, sin frälsare,
som hade gjort så stora ting i Egypten,
så underbara verk i Hams land,
så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. R.
Då hotade han att förgöra dem,
men Mose, den man som han hade utvalt,
trädde fram som medlare inför honom
för att avvända hans vrede,
så att den inte skulle fördärva. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 2 Mos 32:15–24, 30–34
Mose gick ner från berget och bar med sig de två tavlor han hade fått som ett förbundstecken, tavlor med skrift på båda sidorna : det var skrivet både på framsidan och på baksidan. Tavlorna var Guds verk, och skriften som var inristad på dem var Guds skrift.
Josúa hörde hur folket skrek och ropade, och han sade till Mose : ”Det hörs stridslarm i lägret !” Mose svarade :
”Det är inte segerrop
och inte besegrades klagan,
det är ljudet av sång jag hör !”
Då Mose kom närmare lägret och fick se tjurkalven och dansandet, blev han så förbittrad att han kastade ifrån sig tavlorna och slog dem i stycken vid bergets fot. Kalven som de hade gjort brände han och malde till stoft. Det strödde han i vattnet och lät israeliterna dricka det.
Mose sade till Aron : ”Vad har detta folk gjort dig, eftersom du har fått dem att synda så grovt ?”
Aron svarade : ”Var inte vred, herre ! Du vet själv hur de dras till det som är ont. De sade till mig : Gör oss en gud som kan gå framför oss ! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten. Då sade jag till dem : Den som har någonting av guld skall ta det av sig, och de gav det åt mig. Jag kastade det i elden, och så kom kalven till.”
Nästa dag sade Mose till folket : ”Ni har begått en svår synd. Nu skall jag gå upp till Herren och försöka vinna försoning för er synd.” Och Mose gick tillbaka till Herren och sade : ”Detta folk har begått en svår synd, de har gjort sig en gud av guld. Om du ändå ville förlåta deras synd ! Utplåna annars mitt namn ur din bok !”
Herren svarade Mose : ”Den som har syndat mot mig skall jag utplåna ur min bok. Gå nu och led folket dit jag har sagt dig ! Min ängel skall gå framför dig. Men den dag kommer då jag skall gå till rätta med dem för deras synd.”
Så straffade Herren folket för att de hade gjort kalven, den som Aron gjorde.
Responsoriepsalm Ps 106:19–23 (R. 1a)
R. Tacka Herren, ty han är god eller Halleluja.
De gjorde en kalv vid Horeb
och tillbad en gjuten gudabild,
de bytte bort sin ära
mot bilden av en oxe som äter gräs. R.
De glömde Gud, sin frälsare,
som hade gjort så stora ting i Egypten,
så underbara verk i Hams land,
så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. R.
Då hotade han att förgöra dem,
men Mose, som han utvalt, ställde sig i vägen
för att avvända hans vrede,
så att den inte skulle fördärva. R.
Halleluja Jak 1:18
V. Fadern har fött oss till liv genom sanningens ord,
till att bli den första skörd han får från dem han har skapat.
Evangelium Matt 13:31–35
Vid den tiden sade Jesus till folket: »Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.«
Han använde också en annan liknelse: »Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«
Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse.