Torsdag den 19 september

Läsning                                                                                                                1 Tim 4:12–16

 

Låt ingen se ner på dig för att du är ung, utan var en förebild för de troende i allt du säger och gör, i kärlek, tro och renhet. Läs högt ur skrifterna, förmana och undervisa, tills jag kommer. Ta vara på den nådegåva du har, den som du fick när profetior utpekade dig och de äldstes råd lade sina händer på dig. Tänk på detta, lev i detta, så att alla ser dina framsteg. Ge akt på dig själv och din undervisning. Stå fast vid detta, ty gör du det, räddar du både dig själv och dem som lyssnar på dig.

 

Responsoriepsalm                                                                                     Ps 111:7–10 (R. 2a)

 

R. Stora är Herrens gärningar

eller: Halleluja.

 

Herrens händers verk är trofasthet och rätt,

                      oryggliga är alla hans ordningar.

De står fasta för alltid och för evigt,

                      de fullbordas med trofasthet och rättvisa. R.

 

Han har befriat sitt folk,

                      han har stadgat sitt förbund för evigt,

                      hans namn är heligt och fruktansvärt. R.

 

Herrens fruktan är vishetens begynnelse,

                      ett gott förstånd får alla som handlar efter den.

                      Hans lov förblir i all evighet. R.

 

Halleluja                                                                                                                    Matt 11:28

 

V. Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;

jag skall skänka er vila, säger Herren.

 

Evangelium                                                                                                            Luk 7:36–50

 

Vid den tiden bjöd en av fariseerna hem Jesus på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: »Om den mannen vore profet, skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.« Då sade Jesus till honom: »Simon, jag har något att säga dig.« — »Säg det, mästare«, sade han. »Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?« Simon svarade: »Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.« — »Du har rätt«, sade Jesus, och vänd mot kvinnan sade han till Simon: »Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet, visar liten kärlek.« Och han sade till henne: »Dina synder är förlåtna.« De andra vid bordet sade då för sig själva: »Vem är han som till och med förlåter synder?« Men Jesus sade till kvinnan: »Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.«