Torsdag den 7 augusti
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 4 Mos 20:1–13
Israels barn kom in i öknen Sin i den första månaden, och de stannade i Kades. Där dog Mirjam och blev också begravd där. Och menigheten hade inget vatten. Då församlade de sig mot Mose och Aron. Och folket började gräla med Mose och sade: »O att också vi hade fått förgås, när våra bröder förgicks inför Herrens ansikte! Varför har ni fört Herrens församling in i denna öken, så att vi och vår boskap måste dö här? Och varför har ni fört oss upp ur Egypten och låtit oss komma till denna svåra plats, där varken säd eller fikonträd eller vinträd eller granatträd växer och där inget vatten finns att dricka?« Men Mose och Aron gick bort från församlingen till uppenbarelsetältets ingång och föll ned på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem.
Och Herren talade till Mose och sade: »Ta staven, och församla menigheten, du med din broder Aron, och tala till klippan inför deras ögon, så skall den ge ifrån sig vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess boskap att dricka.« Då tog Mose staven från dess plats inför Herrens ansikte, som han hade befallt honom.
Och Mose och Aron sammankallade församlingen framför klippan. Där sade han till dem: »Hör nu, ni motsträviga. Kan vi väl ur denna klippa skaffa fram vatten åt er?« Och Mose lyfte upp sin hand och slog på klippan med sin stav två gånger. Då kom mycket vatten ut, så att menigheten och dess boskap fick dricka.
Men Herren sade till Mose och Aron: »Eftersom ni inte trodde på mig och inte höll mig helig inför Israels barns ögon, därför skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har gett dem.« Detta var Meribas vatten, där Israels barn tvistade med Herren och där han bevisade sig helig på dem.
Responsoriepsalm Ps 95:1–2, 6–9 (R. 8)
R. O att ni i dag ville höra hans röst!
Förhärda inte era hjärtan.
Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,
jubel till vår frälsnings klippa.
Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse
och höja jubel till honom med lovsång. R.
Kom, låt oss tillbedja och nedfalla,
låt oss knäböja för Herren, vår skapare.
Ty han är vår Gud,
och vi är det folk som han har till sin hjord,
vi är får som står under hans vård. R.
O att ni i dag ville höra hans röst!
Förhärda inte era hjärtan som i Meriba,
såsom på Massas dag i öknen,
där era fäder frestade mig, där de prövade mig,
fastän de hade sett mina verk. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 4 Mos 20:1–13
Hela Israels menighet nådde fram till Sinöknen i första månaden, och folket slog sig ner i Kádesh. Där dog Mirjam, och där blev hon också begravd. Men menigheten led brist på vatten, och de samlades kring Mose och Aron. Folket anklagade Mose och sade : ”Om vi ändå hade fått dö när våra bröder dog inför Herren ! Varför har ni fört Herrens församling till den här öknen, där både vi och vår boskap går under ? Varför har ni fört oss ut ur Egypten och tagit oss till detta eländiga ställe ? Här växer varken säd eller fikon eller druvor eller granatäpplen, och här finns inget vatten att dricka !” Mose och Aron lämnade då församlingen och gick till uppenbarelsetältets ingång, där de föll ner på sina ansikten. Då visade sig Herrens härlighet för dem.
Herren talade till Mose : ”Tag staven och kalla samman menigheten, du och din bror Aron. Ni skall tala till klippan i deras åsyn, då kommer den att ge ifrån sig vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och boskapen att dricka.” Mose tog staven som låg inför Herren, så som han blivit befalld, och Mose och Aron samlade församlingen framför klippan. Mose sade till dem : ”Hör på, upprorsmän ! Kan vi skaffa fram vatten åt er ur den här klippan ?” Så lyfte Mose handen och slog två gånger med staven mot klippan. Vattnet forsade fram, och både menigheten och boskapen fick dricka.
Men Herren sade till Mose och Aron : ”Ni litade inte på mig och höll mig inte helig inför israeliterna. Därför kommer ni inte att föra denna församling in i det land som jag har gett dem.”
Detta var ett Mérivavatten, ett anklagelsevatten : israeliterna anklagade Herren, men han visade sin helighet bland dem.
Responsoriepsalm Ps 95:1–2, 6–9 (R. jfr 8ab)
R. I dag, när ni får höra hans röst, så förhärda inte era hjärtan.
Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,
jubel till vår frälsnings klippa.
Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse
och höja jubel till honom med lovsång. R.
Kom, låt oss tillbedja och nedfalla,
låt oss knäböja för Herren, vår skapare.
Ty han är vår Gud,
och vi är det folk som han har till sin hjord,
vi är får som står under hans vård. R.
O att ni i dag ville höra hans röst !
Förhärda inte era hjärtan som vid Mériva,
såsom på Massas dag i öknen,
där era fäder frestade mig, där de prövade mig,
fastän de hade sett mina verk. R.
Halleluja Matt 16:18
V. Du är Petrus,
och på den klippan skall jag bygga min kyrka,
och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den.
Evangelium Matt 16:13–23
När Jesus kom till området kring Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar: »Vem säger människorna att Människosonen är?« De svarade: »Somliga säger Johannes döparen, men andra säger Elia och andra Jeremia eller någon profet.« — »Och ni«, frågade han, »vem säger ni att jag är?« Simon Petrus svarade: »Du är Messias, den levande Gudens son.« Då sade Jesus till honom: »Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.« Sedan förbjöd han lärjungarna att tala om för någon att han var Messias.
Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen. Petrus tog honom då avsides och började förebrå honom och sade: »Må Gud bevara dig, Herre. Något sådant skall aldrig hända dig.« Men Jesus vände sig om och sade till Petrus: »Håll dig på din plats, Satan. Du vill få mig på fall, för dina tankar är inte Guds utan människors.«