Tisdag den 5 augusti
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 4 Mos 12:1–13
Mirjam och Aron började tala illa om Mose för den etiopiska kvinnans skull som han hade tagit till hustru. Han hade nämligen tagit en etiopisk kvinna till hustru. Och de sade: »Är då Mose den ende som Herren talar med? Talar han inte med oss också?« Och Herren hörde detta. Men mannen Mose var mycket saktmodig, mer än någon annan människa på jorden.
Och strax sade Herren till Mose, Aron och Mirjam: »Gå ut, ni tre, till uppenbarelsetältet.« Och de gick dit ut, alla tre. Då steg Herren ned i en molnstod och blev stående vid ingången till tältet. Och han kallade på Aron och Mirjam, och de gick båda dit ut. Och han sade: »Hör nu mina ord. Annars om någon är en profet bland er, ger jag, Herren, mig till känna för honom i syner och talar med honom i drömmar. Men så gör jag inte med min tjänare Mose. I hela mitt hus är han betrodd. Muntligen talar jag med honom, öppet och inte i förtäckta ord, och han får skåda Herrens gestalt. Varför har ni då inte aktat er för att tala illa om min tjänare Mose?«
Och Herrens vrede upptändes mot dem, och han övergav dem. När så molnskyn drog sig tillbaka från tältet, se, då var Mirjam vit som snö av spetälska. När Aron vände sig till Mirjam, fick han se att hon var spetälsk. Då sade Aron till Mose: »Ack, min herre, lägg inte på oss bördan av en synd som vi i vår dårskap har begått. Låt henne inte bli lik ett dödfött foster, vars kropp är till hälften förstörd, när den kommer ut ur sin moders liv.« Då ropade Mose till Herren och sade: »O Gud, gör henne åter frisk.«
Responsoriepsalm Ps 51:3–6, 12–13 (R. jfr 3a)
R. Var mig nådig, o Gud.
Gud, var mig nådig i din godhet,
utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Två mig väl från min missgärning,
och rena mig från min synd. R.
Ty jag känner mina synder,
mina överträdelser är alltid inför mig.
Mot dig allena har jag syndat
och gjort vad ont är i dina ögon.
Så befinns du rättfärdig i dina ord
och rättvis i dina domar. R.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
och ge mig på nytt en frimodig ande.
Förkasta mig inte från ditt ansikte,
och ta inte din helige Ande ifrån mig. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 4 Mos 12:1–13
Mirjam och Aron började att klandra Mose för hans kushitiska hustru ; han hade nämligen tagit sig en hustru från Kush. De sade : ”Är Mose den ende som Herren talar till ? Han talar väl till oss också.” Och Herren hörde det. Men Mose var en mycket ödmjuk människa, ödmjukare fanns inte på jorden.
Plötsligt sade Herren till Mose, Aron och Mirjam : ”Gå ut till uppenbarelsetältet, alla tre !” Och alla tre gick dit. Herren steg ner i en molnpelare, ställde sig vid ingången till tältet och kallade på Aron och Mirjam. De båda steg fram, och han sade :
”Lyssna till Herrens ord :
Finns det en profet ibland er
visar jag mig för honom i syner,
talar jag till honom i drömmar.
Inte så med min tjänare Mose :
honom har jag anförtrott hela mitt hus.
Till honom talar jag öga mot öga,
öppet, inte i gåtor.
Han skådar Herrens gestalt.
Hur kan ni vara så djärva
att ni klandrar min tjänare Mose ?”
Herrens vrede flammade mot dem, och han lämnade dem. Men när molnet höjde sig från tältet hade Mirjam blivit vit som snö av spetälska. Aron vände sig mot henne, och när han såg att hon blivit spetälsk sade han till Mose : ”Nåd, herre ! Straffa oss inte för den synd som vi var dåraktiga nog att begå. Låt henne inte bli som ett dödfött foster, som är halvt förruttnat när det kommer ut ur moderlivet.” Då ropade Mose till Herren : ”Nej, nej, gör henne frisk igen !”
Responsoriepsalm Ps 51:3–6, 12–13 (R. jfr 3a)
R. Var oss nådig, ty vi har syndat mot dig.
Gud, var mig nådig i din godhet,
utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Två mig väl från min missgärning,
rena mig från min synd. R.
Ty jag känner mina synder,
mina överträdelser är alltid inför mig.
Mot dig allena har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon.
Så befinns du rättfärdig i dina ord,
rättvis i dina domar. R.
Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig på nytt en frimodig ande.
Förkasta mig inte från ditt ansikte,
ta inte din heliga ande ifrån mig. R.
Halleluja Joh 1:49b
V. Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.
Evangelium Matt 14:22–36
Vid den tiden befallde Jesus sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg till andra sidan sjön, medan han skickade hem folket. Så snart han hade gjort det, gick han upp på berget för att vara för sig själv och be. Där var han ensam när det blev kväll. Båten var då redan långt från land och kämpade mot vågorna, eftersom det var motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och trodde att det var en vålnad, och de skrek av rädsla. Men genast talade Jesus till dem och sade: »Lugn, det är jag. Var inte rädda.« Petrus svarade: »Herre, om det är du, så säg åt mig att komma till dig på vattnet.« Han sade: »Kom!«, och Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur det blåste, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: »Herre, hjälp mig!« Jesus sträckte genast ut handen och grep tag i honom. »Du trossvage«, sade han. »Varför tvivlade du?« De steg i båten, och vinden lade sig. Och de som var i båten föll ner för honom och sade: »Du måste vara Guds son.«
När de hade farit över sjön, kom de till Gennesaret. Männen på platsen kände igen honom och skickade ut bud i hela trakten, och man förde till honom alla som var sjuka och bad honom att de åtminstone skulle få röra vid tofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid den blev friska.