Hoppa till innehåll

Måndag den 21 juli

Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:

 

Läsning 2 Mos 14:5–18

 

När kungen i Egypten fick höra att Israels folk hade flytt, förvandlades faraos och hans tjänares hjärtan mot folket, och de sade: »Hur illa gjorde vi inte, när vi släppte Israel, så att de nu inte mer skall tjäna oss!« Och han lät spänna för sina vagnar och tog sitt folk med sig. Han tog 600 utvalda vagnar, och alla vagnar som eljest fanns i Egypten, och krigsmän på dem alla. Ty Herren förstockade faraos, den egyptiske kungens hjärta, så att han förföljde Israels barn, när de nu drog ut med upplyft hand. Och egyptierna, alla faraos hästar, vagnar och ryttare och hela hans här, förföljde dem och hann upp dem, där de slagit läger vid havet, vid Pi-Hahirot, framför Baal-Sefon.

     När så farao var helt nära, lyfte Israels barn upp sina ögon och fick se att egyptierna kom tågande efter dem. Då blev Israels barn mycket förskräckta och ropade till Herren. Och de sade till Mose: »Fanns då inga gravar i Egypten, eftersom du har fört oss hit till att dö i öknen? Hur illa gjorde du inte mot oss, när du förde oss ut ur Egypten! Var det inte det vi sade till dig i Egypten? Vi sade ju: ’Låt oss vara, så att vi får tjäna egyptierna.’ Ty det vore bättre för oss att tjäna egyptierna än att dö i öknen.« Då svarade Mose folket: »Frukta inte. Stå fasta, så skall ni se vilken frälsning Herren i dag skall bereda er. Ty aldrig någonsin skall ni mer få se egyptierna så, som ni ser dem i dag. Herren skall strida för er och ni skall vara stilla därvid.«

     Och Herren sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg till Israels barn att de drar vidare. Men lyft du upp din stav, och räck ut din hand över havet, och klyv det itu, så att Israels barn kan gå mitt igenom havet på torr mark. Och se, jag skall förstocka egyptiernas hjärtan, så att de följer efter dem. Och jag skall förhärliga mig på farao och hela hans här, på hans vagnar och ryttare. Och egyptierna skall erfara att jag är Herren, när jag förhärligar mig på farao, på hans vagnar och ryttare.«

 

Responsoriepsalm  2 Mos 15:1–6 (R. 1a)

 

R. Jag vill sjunga till Herrens ära. Högt är han upphöjd.

 

Jag vill sjunga till Herrens ära. Högt är han upphöjd.

     Häst och man störtade han i havet.

Herren är min styrka och min lovsång,

     han blev min räddning.

Han är min Gud, honom vill jag prisa,

     min faders Gud, honom vill jag ära. R.

 

Herren är en stridsman, hans namn är »Herren«.

     Han vräkte faraos här och vagnar i havet,

     hans bästa kämpar dränktes i Röda havet.

 

De övertäcktes av vattenmassor,

     sjönk i djupet såsom stenar.

Din högra hand, Herre, du härlige och starke,

     din högra hand, Herre, krossar fienden. R.

 

Halleluja  Jfr Ps 95:8ab

 

V. I dag må ni inte förhärda era hjärtan

utan höra Herrens röst.

 

Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:

 

Läsning 2 Mos 14:5–18

 

När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt kom han och hans hovmän på andra tankar. ”Vad är det vi har gjort ?” sade de. ”Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar ?” Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män. Han tog de  bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare. Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut. Egypterna förföljde dem och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet – alla faraos hästar, vagnar och vagnskämpar och hela hans här – vid Pi Hachirót, mitt emot Báal Sefón.

     Då farao närmade sig upptäckte israeliterna att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till Herren. Och de sade till Mose : ”Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen ? Varför har du gjort så mot oss ? Varför förde du oss ut ur Egypten ? Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna ? Hellre träla för egypterna än dö i öknen !” Mose svarade : ”Var inte rädda ! Stanna här ; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta !”

     Herren sade till Mose : ”Varför ropar du till mig ? Säg åt israeliterna att dra vidare. Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet. Jag skall förhärda egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, hans vagnar och vagnskämpar. Och egypterna skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt och krossar farao och hans vagnar och vagnskämpar.”

Så lyder Herrens ord.

 

Responsoriepsalm 2 Mos 15:1–6 (R. 1a)

 

R. Låt oss sjunga till Herrens ära.

 

Låt oss sjunga till Herrens ära.

     Högt är han upphöjd.

     Häst och man störtade han i havet. R.

 

Herren är min styrka och min lovsång,

     han blev min räddning.

Han är min Gud, honom vill jag prisa,

     min faders Gud, honom vill jag ära. R.

 

Herren är en krigare,

     ”Herren” är hans namn.

Han vräkte faraos här och vagnar i havet,

     hans bästa kämpar dränktes i Röda havet. R.

 

De täcktes av vattenmassor,

     de sjönk i djupet som stenar.

Din högra hand, Herre, du väldige i kraft,

     din högra hand, Herre, krossade fienden. R.

 

Halleluja Jfr Ps 95:8ab

 

V. När ni hör hans röst i dag,

så förhärda inte era hjärtan.

 

Evangelium Matt 12:38–42

 

Vid den tiden sade några skriftlärda och fariseer till Jesus: »Mästare, vi vill se dig göra ett tecken.« Han svarade: »Detta onda och trolösa släkte kräver ett tecken, men det skall inte få något annat tecken än Jona-tecknet. Ty liksom profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, skall Människosonen vara i jordens inre i tre dagar och tre nätter. Folk från Nineve skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty de omvände sig vid Jonas förkunnelse, men här finns något som är förmer än Jona. Söderns drottning skall uppstå vid domen tillsammans med detta släkte och bli dess dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet, men här finns något som är förmer än Salomo.«