Onsdag den 14 januari
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 1 Sam 3:1–10, 19–20
Den unge Samuel gjorde tjänst inför Herren under Eli. Och Herrens ord var sällsynt på den tiden, och profetsyner var ovanliga. Då nu en gång Eli, vars ögon hade börjat bli skumma, så att han inte kunde se, låg och sov på sin plats, innan ännu Guds lampa hade slocknat, och medan också Samuel låg och sov, då hände sig i Herrens tempel, där Guds ark stod, att Herren ropade på Samuel. Denne svarade: »Här är jag.« Därefter skyndade han till Eli och sade: »Här är jag. Du ropade ju på mig.« Men han svarade: »Jag har inte ropat. Gå tillbaka och lägg dig.« Och han gick och lade sig.
Men Herren ropade ännu en gång på Samuel. Och Samuel steg upp och gick till Eli och sade: »Här är jag. Du ropade ju på mig.« Men han svarade: »Jag har inte ropat, min son. Gå tillbaka och lägg dig.« Samuel hade nämligen ännu inte lärt att känna igen Herren, och ännu hade inte något Herrens ord blivit uppenbarat för honom.
Men Herren ropade åter på Samuel, för tredje gången. Och han steg upp och gick till Eli och sade: »Här är jag. Du ropade ju på mig.« Då förstod Eli att det var Herren som ropade på ynglingen. Därför sade Eli till Samuel: »Gå och lägg dig. Och om han vidare ropar på dig, så säg: ’Tala, Herre! Din tjänare hör.’« Och Samuel gick och lade sig på sin plats.
Då kom Herren och ställde sig där och ropade som de förra gångerna: »Samuel! Samuel!« Samuel svarade: »Tala, din tjänare hör.«
Samuel växte upp, och Herren var med honom och lät ingenting av allt vad han hade sagt falla till jorden. Och hela Israel, från Dan ända till Beer–Seba, förstod att Samuel var ombetrodd att vara Herrens profet.
Responsoriepsalm Ps 40:2, 5, 7–10 (R. jfr 8a, 9a)
R. Se, jag kommer för att göra din vilja.
Jag satte allt mitt hopp till Herren,
och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
Salig den man som sätter sin förtröstan till Herren
och inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av i lögn. R.
Till slaktoffer och matoffer har du inte behag
– öppna öron har du givit mig –
du begär inte brännoffer och syndoffer.
Därför säger jag: »Se, jag kommer. R.
I bokrullen är skrivet vad jag skall göra.
Att göra din vilja, min Gud, är min lust,
och din lag är i mitt hjärta.« R.
Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet
i den stora församlingen.
Se, jag tillsluter inte mina läppar;
du, Herre, vet det. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 1 Sam 3:1–10, 19–20
Den unge Samuel tjänade nu Herren under Elis uppsikt. På den tiden var det ovanligt att Herren talade till människor, och profetsyner förekom sällan. Då hände en gång följande.
Eli, vars ögon nu blivit så svaga att han inte kunde se, låg och sov på sin vanliga plats. Tempellampan var ännu inte släckt, och Samuel låg och sov i Herrens tempel, där Guds ark stod. Då ropade Herren på Samuel. ”Här är jag”, svarade han, och han sprang bort till Eli och sade : ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade : ”Jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Då gjorde han det.
Än en gång ropade Herren på honom. Han steg upp och gick bort till Eli : ”Här är jag, du ropade på mig.” Men Eli svarade : ”Nej, min son, jag har inte ropat. Gå och lägg dig igen.” Samuel hade ännu inte lärt känna Herren och ännu inte fått ta emot hans ord.
För tredje gången ropade Herren på Samuel, som åter steg upp och gick bort till Eli : ”Här är jag, du ropade på mig.” Nu förstod Eli att det var Herren som ropade på pojken, och han sade till Samuel att lägga sig igen. ”Och om någon ropar på dig skall du säga : Tala, Herre, din tjänare hör.” Och Samuel gick tillbaka och lade sig.
Då kom Herren och ställde sig där och ropade som förut : ”Samuel, Samuel !” och han svarade : ”Tala, din tjänare hör.”
Samuel växte upp, och Herren var med honom och lät allt vad han sagt gå i uppfyllelse. Det blev klart för hela Israel, från Dan till Beer Shéva, att Herren hade betrott Samuel med att vara hans profet.
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 40:2, 5, 7–10 (R. jfr 8a, 9a)
R. Se, jag kommer för att göra din vilja.
Jag satte allt mitt hopp till Herren,
och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
Salig den som sätter sin förtröstan till Herren
och inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av i lögn. R.
Till slaktoffer och matoffer har du inte behag,
öppna öron har du givit mig.
Du begär inte brännoffer och syndoffer,
därför säger jag : Se, jag kommer,
i bokrullen är skrivet vad jag skall göra. R.
Att göra din vilja, min Gud, är min lust,
och din lag är i mitt hjärta.
Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet
i den stora församlingen.
Jag sluter inte mina läppar,
du, Herre, vet det. R.
Halleluja Joh 10:27
V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren.
Jag känner dem, och de följer mig.
Evangelium Mark 1:29–39
Jesus och de som följde honom gick från synagogan hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. Hela staden hade samlats utanför dörren. Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var.
Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. Simon och de andra skyndade efter honom, och när de hade funnit honom sade de: »Alla söker efter dig.« Han svarade: »Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut.« Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.