Fredag den 16 januari
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 1 Sam 8:4–7, 10-22a
Alla de äldste i Israel församlade sig och kom till Samuel i Rama. Och de sade till honom: »Du är ju nu gammal, och dina söner vandrar inte på dina vägar. Så sätt nu en kung över oss till att skipa rätt bland oss, så som alla andra folk har.« Men Samuel ogillade att de sade så: »Ge oss en kung, för att han må skipa rätt bland oss.« Och Samuel bad till Herren. Då sade Herren till Samuel: »Lyssna till folkets ord, och gör allt vad de begär av dig. Ty det är inte dig de har förkastat, nej, mig har de förkastat, genom att de inte vill att jag skall vara kung över dem.«
Och Samuel sade till folket, som hade begärt en kung av honom, allt vad Herren hade talat. Han sade: »Detta blir den kungs rätt, som kommer att regera över er: Era söner skall han ta och skall sätta dem på sina vagnar och hästar, till sin tjänst, eller också skall de tvingas att springa framför hans vagnar. Andra av dem skall han ta och sätta till sina över- och underhövitsmän, och andra skall tvingas att plöja hans åkerjord och inbärga hans skörd och tillverka hans krigsredskap och hans vagnsredskap. Era döttrar skall han ta till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor. Era bästa åkrar, vingårdar och olivplanteringar skall han ta och skall ge dem åt sina tjänare. Och han skall ta tionde av era sädesfält och era vingårdar och ge åt sina hovmän och tjänare. Dessutom skall han ta era tjänare och era tjänarinnor och era bästa ynglingar, likaså era åsnor, och använda dem för sitt behov. Av er småboskap skall han ta tionde, och ni skall vara hans trälar. När ni då ropar om hjälp för den kungs skull som ni själva har utvalt åt er, då skall Herren inte svara er.«
Men folket ville inte lyssna till Samuels ord utan sade: »Nej, en kung måste vi ha över oss. Vi vill bli lika alla andra folk. Vi vill ha en kung som skipar rätt bland oss och som drar ut i spetsen för oss till att föra våra krig.« Då nu Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till Herren. Men Herren sade till Samuel: »Lyssna till deras ord, och sätt en kung över dem.«
Responsoriepsalm Ps 89:16–19 (R. jfr 2a)
R. Jag vill sjunga om Herrens nådegärningar i evighet.
Saligt är det folk som prisar dig,
de som vandrar, o Herre, i ditt ansiktes ljus.
De gläder sig alltid åt ditt namn
och jublar över din segerkraft. R.
Du är deras styrka och prydnad,
i din godhet upphöjer du vårt horn.
Och han som är vår sköld tillhör Herren,
vår konung tillhör Israels Helige. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 1 Sam 8:4–7, 10-22a
Israels äldste samlades och sökte upp Samuel i Rama. ”Du är gammal”, sade de till honom, ”och dina söner följer inte i dina spår. Ge oss en kung som kan styra och döma oss. Det har ju alla andra folk.” Samuel ogillade att de ville få en kung över sig. Han bad till Herren, och Herren svarade : ”Låt folket få sin vilja fram. Det är inte dig de förkastar utan mig : de vill inte att jag skall vara deras kung.”
Samuel framförde Herrens ord till dem som begärde en kung. ”Dessa rättigheter”, sade han, ”tillkommer den kung som skall härska över er. Era söner tar han ut till sina stridsvagnar och hästar eller till att springa före hans vagn. Han kommenderar somliga att föra befäl över tusen man eller femtio. Några måste plöja hans jordar och bärga hans skördar, andra blir hans vapensmeder och vagnmakare. Era döttrar sätter han att blanda salvor åt honom, laga hans mat eller baka hans bröd. Han lägger beslag på era bästa åkrar, vingårdar och olivlundar och ger dem åt sina ämbetsmän. Han kräver tionde av er gröda och era vinskördar för att ge till sina hovmän och ämbetsmän. Han tar ut ert tjänstefolk och era bästa oxar och åsnor till att arbeta åt honom, och han kräver tionde av era fårhjordar. Själva blir ni hans slavar. När detta händer kommer ni att ropa till Herren och be att få slippa den kung ni har valt åt er, men då skall han inte svara er.”
Folket vägrade dock att lyssna till Samuel. ”Nej”, ropade de, ”vi vill ha en kung, så att vi blir som alla andra folk, en kung som skipar rätt åt oss, som går i spetsen för oss och utkämpar våra strider.” När Samuel hörde vad folket hade att säga framförde han det till Herren, och Herren svarade : ”Gör dem till viljes och låt dem få en kung.” Då sade Samuel åt israeliterna att gå hem, var och en till sin stad.
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 89:16–19 (R. jfr 2a)
R. Om Herrens nåd vill jag evigt sjunga.
Saligt det folk som vet vad jubel är,
de som vandrar, o Herre, i ditt ansiktes ljus.
De gläder sig ständigt åt ditt namn
och upphöjs genom din rättfärdighet. R.
Du är deras styrka och prydnad,
i din godhet upphöjer du vårt horn.
Och han som är vår sköld tillhör Herren,
vår konung tillhör Israels Helige. R.
Halleluja Luk 7:16
V. En stor profet har uppstått bland oss,
Gud har besökt sitt folk.
Evangelium Mark 2:1–12
När Jesus kom tillbaka till Kafarnaum blev det känt att han var hemma. Det samlades så mycket folk att inte ens platsen utanför dörren räckte till längre, och han förkunnade ordet för dem. Då kom de dit med en lam som bars av fyra män. Eftersom de inte kunde komma fram till Jesus i trängseln, bröt de upp taket ovanför honom och firade ner bädden med den lame genom öppningen. När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: »Mitt barn, dina synder är förlåtna.«
Nu satt där några skriftlärda, och de tänkte för sig själva: »Hur kan han tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder utom Gud?« Jesus förstod i sin ande vad de tänkte och sade till dem: »Hur kan ni tänka så i era hjärtan? Vilket är lättast, att säga till den lame: Dina synder är förlåtna, eller att säga: Stig upp, ta din bädd och gå? Men för att ni skall veta att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag dig« — och nu talade han till den lame — »stig upp, ta din bädd och gå hem.« Och mannen steg upp, tog genast sin bädd och gick ut i allas åsyn, så att de häpnade och prisade Gud och sade: »Aldrig har vi sett något sådant!«