Måndag den 12 januari
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 1 Sam 1:1–8
I Ramataim–Sofim i Efraims bergsbygd levde en man som hette Elkana, son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit. Han hade två hustrur. Den ena hette Hanna, den andra Peninna. Och Peninna hade barn, men Hanna var barnlös. Den mannen begav sig år efter år upp från sin stad för att tillbe och offra åt Herren Sebaot i Silo, där Elis båda söner, Hofni och Pinehas, då var Herrens präster. En dag offrade nu Elkana. Och han brukade ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin andel av offret. Men åt Hanna gav han då en dubbelt så stor andel, ty han hade Hanna kär, fastän Herren hade gjort henne ofruktsam. Men hennes medtävlerska brukade för att väcka hennes vrede retas mycket med henne, därför att Herren hade gjort henne ofruktsam. Varje år, så ofta hon hade kommit upp till Herrens hus, gjorde han på samma sätt, och den andra retades då med henne på samma sätt. Och nu grät hon och åt ingenting. Då sade hennes man Elkana till henne: »Hanna, varför gråter du? Varför äter du inte? Varför är du så sorgsen? Är jag inte mer för dig än tio söner?«
Responsoriepsalm Ps 116:12–19 (R. 17a)
R. Dig vill jag offra lovets offer
eller: Halleluja.
Hur skall jag löna Herren
alla hans välgärningar mot mig?
Jag vill taga frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn. R.
Jag vill infria åt Herren mina löften,
ja, inför hela hans folk.
Dyrt aktad i Herrens ögon
är hans frommas död. R.
Ack Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, en son till din tjänsteflicka,
du har lossat mina band. R.
Dig vill jag offra lovets offer,
jag vill åkalla Herrens namn.
Jag vill infria åt Herren mina löften,
ja, inför hela hans folk,
i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 1 Sam 1:1–8
I Ramatájim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkána. Han var från Sufs land och var son till Jérocham, son till Élihu, son till Tóchu, son till Suf av Efraims stam. Elkána hade två hustrur ; den ena hette Hanna, den andra Penínna. Penínna hade barn, men Hanna var barnlös.
Varje år gick Elkána från sin hemstad upp till Shilo för att tillbe och offra till Herren Sebaot. Där var Elis båda söner Hófni och Pínechas präster i Herrens tjänst. När Elkána offrade gav han sin hustru Penínna och alla hennes söner och döttrar flera andelar av offerköttet, medan Hanna bara fick en enda. Men Hanna var den som han hade kärast, fastän Herren hade gjort henne ofruktsam. Hennes rival retade och förödmjukade henne ständigt för att hon var ofruktsam.
Elkána gjorde sin färd år efter år, och var gång Hanna följde med upp till Herrens hus blev hon hånad av den andra. När Hanna då grät och inte ville äta sade hennes man Elkána till henne : ”Varför gråter du, Hanna, och varför äter du ingenting ? Varför är du så sorgsen ? Är jag inte mer för dig än tio söner ?”
Responsoriepsalm Ps 116:12–19 (R. 17a)
R. Åt dig vill jag offra lovets offer eller Halleluja.
Hur skall jag löna Herren
alla hans välgärningar mot mig?
Jag vill lyfta frälsningens bägare
och åkalla Herrens namn. R.
Jag vill infria åt Herren mina löften,
ja, inför hela hans folk.
Dyrbar i Herrens ögon
är hans heligas död. R.
O Herre, jag är ju din tjänare,
jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
du har lossat mina band.
Åt dig vill jag offra lovets offer,
jag vill åkalla Herrens namn. R.
Jag vill infria mina löften åt Herren
inför hela hans folk,
i gårdarna till Herrens hus,
mitt i dig, Jerusalem. R.
Halleluja Mark 1:15
V. Tiden är inne, Guds rike är nära.
Omvänd er och tro på evangeliet.
Evangelium Mark 1:14–20
När Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: »Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet.«
När han gick utmed Galileiska sjön, fick han se Simon och hans bror Andreas stå vid sjön och kasta ut sina kastnät, för de var fiskare. Jesus sade till dem: »Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare«, och de lämnade genast sina nät och följde honom. Lite längre fram fick han se Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes som höll på att göra i ordning näten i sin båt. Han kallade på dem, och de lämnade sin far Sebedaios och hans folk i båten och följde efter honom.