Söndag den 5 maj

SJÄTTE PÅSKSÖNDAGEN

Första läsningen                                                                          Apg 10:25–26, 34–35, 44–48

När Petrus kom till Caesarea och skulle stiga in Cornelius hus, kom Cornelius emot honom och kastade sig vördnadsfullt för hans fötter. Men Petrus sade åt honom att resa sig: »Stig upp, jag är en människa, jag också.« Sedan sade han till dem som var samlade: »Nu förstår jag verkligen att Gud inte gör skillnad på människor utan tar emot var och en som fruktar honom och som gör vad som är rättfärdigt, vilket folk han än tillhör.«

                      Medan Petrus ännu talade föll den heliga anden över alla som hörde hans ord. De omvända judar som hade följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna; de hörde hur dessa talade med tungor och prisade Gud. Då frågade Petrus: »Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?« Och han sade till att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan bad de honom stanna några dagar.

Responsoriepsalm                                                                                         Ps 98:1–4 (R. 2b)

När psalmen sjungs så används texten i Cecilia 665. När den läses används följande text:

R. Herren har visat att han räddar

eller: Halleluja.

Sjung till Herrens ära, sjung en ny sång,

                      ty han har gjort underbara ting.

Han vann seger med sin starka hand,

                      med sin heliga arm. R.

Herren har visat att han räddar,

                      folken fick skåda hans seger.

Med godhet och trofasthet

                      har han tänkt på Israels folk.

                      Hela jorden har sett att vår Gud räddar. R.

Hylla Herren, hela världen,

                      brist ut i jubel och sång! R.

Andra läsningen                                                                                                    1 Joh 4:7–10

Mina kära, låt oss älska varandra, ty kärleken kommer från Gud, och den som älskar är född av Gud och känner Gud. Men den som inte älskar känner inte Gud, eftersom Gud är kärlek. Så uppenbarades Guds kärlek hos oss: han sände sin ende son till världen för att vi skulle få liv genom honom. Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss och sänt sin son som försoningsoffer för våra synder.

Halleluja                                                                                                                       Joh 14:23

V. Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord,

och min fader skall älska honom, och vi skall komma till honom.

Evangelium                                                                                                              Joh 15:9–17

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.

                      Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.«