Fredag den 17 oktober
Läsning Rom 4:1–8
Vad innebär nu detta om vi tänker på Abraham, vårt folks stamfar? Hur gick det för honom? Om han blev rättfärdig genom gärningar, har han något att vara stolt över. Men inte inför Gud. Ty vad säger skriften? Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig. Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet. Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet. Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar: Saliga de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är utplånade. Salig den som Herren inte tillräknar synd.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Responsoriepsalm Ps 32:1–2, 5, 11 (R. jfr 7)
R. Du räddar mig, Herre, och omger mig med jubel.
Salig är den vars överträdelse är förlåten,
den vars synd är överskyld.
Salig den människa som Herren inte tillräknar missgärning
och i vars ande inte finns någon falskhet. R.
Jag erkände min synd för dig
och dolde inte längre min missgärning.
Jag sade: »Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.«
Då förlät du mig min synd och min missgärning. R.
Gläd er i Herren, ni rättfärdiga, fröjda er,
alla ni rättsinniga, jubla! R.
Halleluja Ps 33:22
V. Må din nåd, Herre, vara över oss,
såsom vi hoppas på dig.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Responsoriepsalm Ps 32:1–2, 5, 11 (R. 7b)
R. Du räddar mig och omger mig med jubel.
Salig den vars överträdelse är förlåten,
den vars synd är överskyld.
Salig den människa som Herren inte tillräknar missgärning
och i vars ande inte finns någon falskhet. R.
Jag erkände min synd för dig
och dolde inte längre min missgärning.
Jag sade : ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Då förlät du mig min synd och min missgärning. R.
Gläd er i Herren,
ni rättfärdiga, fröjda er,
alla ni rättsinniga, jubla ! R.
Halleluja Ps 33:22
V. Låt din nåd vila över oss,
såsom vi hoppas på dig.
Evangelium Luk 12:1–7
Vid den tiden hade människor samlats i tusental, så att de höll på att trampa ner varandra. Jesus vände sig först till sina lärjungar och sade: »Akta er för fariseernas surdeg, hyckleriet. Det finns ingenting gömt som inte skall komma i dagen och ingenting dolt som inte skall bli känt. Därför skall också det som ni har sagt i mörkret bli hört i dagsljuset, och det som ni har viskat i enrum skall ropas ut från taken.
Jag säger till er som är mina vänner: låt er inte skrämmas av dem som kan döda kroppen men sedan inte kan göra mer. Jag skall tala om för er vem ni skall frukta. Frukta honom som kan döda och sedan har makt att kasta ner i helvetet. Ja, jag säger er: honom skall ni frukta. Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är glömd av Gud. Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar.«