Söndag den 5 oktober

TJUGOSJUNDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen Hab 1:2–3; 2:2–4

Hur länge, Herre, skall jag ropa

utan att du lyssnar,

kalla dig till hjälp mot våldet

utan att du griper in?

Varför låter du mig bevittna ondskan?

Hur kan du åse förtrycket?

Våld och skövling vart jag ser —

tvister blossar upp, split måste jag uthärda.

Herren svarade mig:

Skriv ner det du får se

med tydlig skrift på tavlor,

så att det blir lätt att läsa,

ty synen vittnar om den bestämda tiden,

den talar om slutet, den slår inte fel.

Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt,

den kommer förvisso, den uteblir inte.

Se, den falske far bort med vinden,

men troheten räddar den rättfärdiges liv.

Responsoriepsalm  Ps 95:1–2, 6–9 (R. jfr 8)

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:

R. I dag, när vi får höra hans röst,

 må vi inte förhärda våra hjärtan.

Kom, låt oss jubla till Herrens ära

     och hylla vår klippa, vår räddning!

Låt oss träda fram inför honom och tacka,

     hylla honom med sång och spel! R.

Kom, låt oss falla ner och tillbe,

     knäböja inför Herren, vår skapare,

ty han är vår Gud

     och vi hans folk, fåren i hans hjord. R.

Om ni ändå ville lyssna till honom i dag!

     Förhärda er inte som vid Meriva,

     som den gången vid Massa i öknen,

där era fäder satte mig på prov,

     prövade mig fast de sett vad jag gjort. R.

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:

R. Om ni hör hans röst i dag, så förhärda inte era hjärtan.

Kom, låt oss höja glädjerop till Herren,

     jubel till vår frälsnings klippa.

Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse

     och höja jubel till honom med lovsång. R.

Kom, låt oss tillbedja och nedfalla,

     låt oss knäböja för Herren, vår skapare.

Ty han är vår Gud,

     och vi är det folk som han har till sin hjord,

     vi är får som står under hans vård. R.

O att ni i dag ville höra hans röst!

     Förhärda inte era hjärtan som vid Mériva,

     såsom på Massas dag i öknen,

där era fäder frestade mig, där de prövade mig,

     fastän de hade sett mina verk. R.

Andra läsningen 2 Tim 1:6–8, 13–14

Jag påminner dig om att du skall blåsa liv i den nådegåva från Gud som finns hos dig sedan jag lade mina händer på dig. Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens. Skäms alltså inte för vittnesbördet om vår Herre och inte heller för mig som är fånge för hans skull, utan lid för evangeliet du också, med kraften från Gud.

     Ta det som du har hört av mig till mönster för en sund förkunnelse, i tro och kärlek genom Kristus Jesus. Bevara genom den helige Ande som bor i oss det goda som har anförtrotts dig.

Halleluja Jfr 1 Pet 1:25

V. Herrens ord består i evighet,

det ord som har förkunnats för er.

Evangelium Luk 17:5–10

Vid den tiden sade apostlarna till Herren: »Ge oss större tro.« Herren svarade: »Om ni hade tro så stor som ett senapskorn skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där: Dra upp dig själv med rötterna och plantera dig i havet! Och det skulle lyda er.

     Om ni har en tjänare som plöjer eller vallar får, säger ni då till honom när han kommer hem från ägorna: Gå genast och slå dig ner vid bordet. Nej, ni säger: Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter och dricker; sedan kan du själv äta och dricka. Inte får tjänaren något tack för att han gör vad han är ålagd. På samma sätt med er: när ni har gjort allt som åligger er skall ni säga: Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.«