Onsdag den 1 oktober
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning Neh 2:1–8
I månaden Nisan, i Artasastas tjugonde regeringsår, vid ett tillfälle då vin stod framsatt för kungen, tog jag, Nehemja, vinet och gav det åt honom. Och jag hade inte förr visat mig sorgsen inför honom. Men nu sade kungen till mig: »Varför ser du så sorgsen ut? Du är ju inte sjuk. Du måste ha någon hjärtesorg.«
Då blev jag mycket häpen. Och jag sade till kungen: »Må kungen leva evinnerligen! Skulle jag inte se sorgsen ut, då den stad där mina fäders gravar finns ligger öde och dess portar är förtärda av eld?« Kungen sade till mig: »Vad är det då du begär?« Då bad jag en bön till himmelens Gud och sade så till kungen: »Om det så behagar kungen, och om du finner behag i din tjänare, så ber jag att du ville låta mig fara till Juda, till den stad där mina fäders gravar finns, för att jag åter må bygga upp den.« Då frågade kungen mig, medan drottningen satt vid hans sida: »Hur länge kan din resa räcka, och när kan du komma tillbaka?« Då det nu alltså behagade kungen att låta mig fara, uppgav jag för honom en bestämd tid.
Och jag sade till kungen: »Om det så behagar kungen, så må brev ges mig till ståthållarna i landet på andra sidan floden, om att de låter mig fara där igenom, tills jag kommer till Juda, likaså ett brev till Asaf, uppsyningsmannen över den kungliga skogsparken, om att han låter mig få virke för att med det återuppbygga portarna till borgen som tillhör templet liksom virke till stadsmuren samt till det hus där jag själv skall ha min bostad.« Och kungen beviljade mig detta, eftersom min Guds goda hand var över mig.
Responsoriepsalm Ps 137:1–6
R. Herre, vår Gud, för oss tillbaka till dig.
Vid Babels floder satt vi och grät,
när vi tänkte på Sion,
i pilträden som stod där hängde vi upp våra harpor. R.
De som höll oss fångna befallde oss att sjunga,
våra plågoandar krävde att vi skulle vara glada:
»Sjung för oss en sång om Sion!« R.
Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
när vi är i främmande land?
Nej, om jag glömmer dig, Jerusalem,
så må min högra hand förtvina. R.
Min tunga må fastna vid min gom,
om jag inte längre tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning Neh 2:1–8
Det var i månaden nisan, under kung Artaxérxes tjugonde regeringsår. Vinet var framdukat för kungen, och jag tog vinet och skänkte i åt honom. Kungen hade aldrig förr sett mig nedstämd, men nu frågade han mig : ”Varför ser du så ledsen ut ? Sjuk är du ju inte. Det måste vara något som tynger dig.”
Jag blev mycket rädd och sade : ”Må du leva för evigt, min konung ! Skulle jag inte se ledsen ut när staden där mina fäder har sina gravar är ödelagd och när dess portar härjats av eld ?” Kungen frågade mig : ”Vad önskar du ?” Då bad jag till himlens Gud och svarade : ”Om det behagar dig, min konung, och om din tjänare äger din ynnest, så låt mig fara till Juda, till den stad där mina fäder har sina gravar, för att bygga upp den igen.”
Då frågade kungen – och hans gemål satt bredvid honom : ”Hur länge blir du borta ? När kommer du tillbaka ?” Kungen gav mig alltså tillåtelse att resa, och jag angav en viss tid. Sedan fortsatte jag : ”Om det behagar dig, min konung, låt mig få brev med mig till ståthållarna i provinsen Väster om Eufrat, så att de underlättar min resa till Juda, och likaså ett brev till Asaf, kungens skogsförvaltare, så att han ger mig timmer till bjälkar för tempelborgens portar, stadsmuren och det hus där jag skall bo.”
Kungen gav mig det jag bad om, ty min Gud höll sin skyddande hand över mig.
Responsoriepsalm Ps 137:1–6 (R. jfr Jer 51:50)
R. Tänk på Herren och minns Jerusalem.
Vid Babels floder satt vi och grät
när vi tänkte på Sion,
i pilträden som stod där
hängde vi upp våra harpor. R.
De som höll oss fångna befallde oss att sjunga,
våra plågoandar krävde att vi skulle vara glada :
”Sjung för oss en sång från Sion !”
Hur skulle vi kunna sjunga Herrens sång
när vi är i främmande land ? R.
Nej, om jag glömmer dig, Jerusalem,
så må min högra hand förtvina.
Min tunga må fastna vid min gom,
om jag inte längre tänker på dig,
om jag inte låter Jerusalem vara min högsta glädje. R.
Halleluja Fil 3:8–9
V. Jag räknar allt som en förlust och kastar det på sophögen
för att vinna Kristus och få leva i honom.
Evangelium Luk 9:57–62
Vid den tiden då Jesus och hans lärjungar kom vandrande på vägen, sade en man till Jesus: »Jag skall följa dig vart du än går.« Jesus svarade: »Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.« Till en annan sade han: »Följ mig!« Men mannen svarade: »Herre, låt mig först gå och begrava min far.« Då sade Jesus: »Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.« En annan man sade: »Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.« Jesus svarade: »Den som ser sig om, när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.«