Onsdag den 24 september
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning Esr 9:5–9
Vid tiden för aftonoffret steg jag, Esra, upp från min bedrövelse och rev sönder min livrock och min kåpa. Därefter föll jag ned på mina knän och räckte ut mina händer till Herren, min Gud, och sade: »Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är stor ända upp till himmelen. Från våra fäders dagar ända till denna dag har vi stått i stor skuld, och genom våra missgärningar har vi, med våra kungar och präster, lämnats i främmande kungars hand och har drabbats av svärd, fångenskap, plundring och skam, så som det sker med oss än i dag. Men nu har ett litet ögonblick nåd bevisats oss från Herren, vår Gud, så att han har låtit en räddad skara bli kvar av oss och gett oss fotfäste på sin heliga plats, för att han, vår Gud, så skulle låta ljus gå upp för våra ögon och ge oss något litet andrum i vår träldom. Ty trälar är vi, men i vår träldom har vår Gud inte övergett oss, utan han har låtit oss finna nåd inför Persiens kungar, så att de har gett oss andrum till att återupprätta vår Guds hus och bygga upp dess ruiner och bereda oss en skyddad plats i Juda och Jerusalem.«
Responsoriepsalm Tob 13:2, 4, 6–8 (R. 1b)
R. Välsignad är Gud som lever i evighet.
Herren slår men förbarmar sig också,
han för oss till dödsriket längst ner i jorden,
han för oss också upp ur förintelsen.
Ingen kan undfly hans hand. R.
Där visade han er sin storhet.
Lovsjung honom inför alla människor,
ty han är vår herre,
han är vår Gud, han är vår fader,
han är Gud i all evighet. R.
Se vad han har gjort för er
och tacka honom med hög röst,
prisa rättfärdighetens herre
och lovsjung evighetens konung. R.
Jag tackar honom i min fångenskaps land,
jag visar det syndiga folket hans kraft och storhet. R.
Vänd om, ni syndare, lev rättfärdigt inför honom
– kanske skall han visa er kärlek och barmhärtighet. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning Esr 9:5–9
Vid kvällsoffret reste jag, Esra, mig ur min förkrosselse. Med kläderna och manteln sönderrivna föll jag på knä, lyfte händerna mot Herren, min Gud, och sade :
”Min Gud, i skam och förödmjukelse vänder jag mig till dig, min Gud, ty våra synder har vuxit oss över huvudet och vår skuld räcker upp till himlen. Från våra fäders tid intill nu har vår skuld varit stor. För våra synders skull har vi, våra kungar och präster utlämnats åt främmande kungar, åt svärd, fångenskap, plundring och vanära, och så är det än i dag.
Men nu har Herren, vår Gud, en kort stund visat oss sin nåd, så att en rest av oss har sluppit undan och vi har fått slå upp vårt tält på hans heliga plats. Vår Gud har låtit oss se en ljusning, så att livet börjar återvända i vårt slaveri. Ty slavar är vi, men vår Gud har inte övergivit oss i vårt slaveri utan har låtit oss möta välvilja från Persiens kungar, så att livet återvänder och vi kan bygga upp vår Guds hus ur ruinerna och få en tryggad plats i Juda och Jerusalem.”
Responsoriepsalm Tob 13:2, 4, 6–8 (R. 1b)
R. Välsignad är Gud som lever i evighet.
Han slår men vill också förbarma sig,
han för oss till dödsriket längst ner i jorden,
han för oss också upp ur förintelsen,
ingen kan undfly hans hand. R.
Lovsjung honom inför alla människor,
ty han är vår Herre,
han är vår Gud, han är vår fader,
han är Gud i all evighet. R.
När ni vänder om till honom
av hela ert hjärta och hela er själ
och lever sannfärdigt inför honom,
då skall han vända sig till er
och inte längre dölja sitt ansikte för er. R.
Se vad han har gjort för er
och tacka honom med hög röst,
prisa rättfärdighetens Herre
och lovsjung evighetens konung. R.
Jag tackar honom i min fångenskaps land,
jag visar det syndiga folket hans kraft och storhet.
Vänd om, ni syndare, lev rättfärdigt inför honom
– kanske skall han visa er kärlek och barmhärtighet. R.
Jag lovsjunger min Gud,
jag skall glädja mig så länge jag lever.
Prisa Herren, alla utvalda, lova hans storhet,
fira glädjedagar och tacka honom. R.
Halleluja Mark 1:15
V. Tiden är inne, Guds rike är nära.
Omvänd er och tro på evangeliet.
Evangelium Luk 9:1–6
Vid den tiden kallade Jesus samman de tolv och gav dem makt över alla demoner och kraft att bota sjukdomar. Och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra de sjuka friska. Han sade till dem: »Ta inte med er något på vägen, ingen stav eller påse, inte bröd eller pengar och inte mer än en enda skjorta. Har ni kommit till ett hus, så stanna där tills ni skall vidare. Och är det någon stad där man inte tar emot er, så gå därifrån och skaka bort dess damm från era fötter. Det skall vittna mot dem.« Och de gav sig i väg och gick från by till by, och överallt förkunnade de evangeliet och botade sjuka.