Tisdag den 2 september
Läsning 1 Thess 5:1–6, 9–11
Om tid och stund behöver man inte skriva till er, för ni vet själva mycket väl att Herrens dag kommer som en tjuv om natten. Just när folk säger: »Allt är lugnt och tryggt«, då kommer katastrofen lika plötsligt som värkarna när en kvinna skall föda, och de slipper inte undan. Men ni, bröder, lever inte i mörkret, och dagen kan inte överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets söner och dagens söner. Vi tillhör inte natten eller mörkret. Därför får vi heller inte sova som de andra utan måste hålla oss vakna och nyktra. Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus, som har dött för oss för att vi skall leva tillsammans med honom, vare sig vi nu är vakna eller sover. Därför skall ni trösta och bygga upp varandra, så som ni ju också gör.
Responsoriepsalm Ps 27:1, 4, 13–14 (R. 13)
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
R. Jag skall få se Herrens goda i de levandes land.
Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
Herren är mitt livs värn,
för vem skulle jag rädas? R
Ett har jag begärt av Herren,
därefter traktar jag:
att få bo i Herrens hus så länge jag lever,
för att skåda Herrens ljuvlighet
och söka svar i hans tempel. R
Ja, jag tror förvisso
att jag skall få se Herrens goda
i de levandes land.
Hoppas på Herren,
var frimodig och oförfärad i ditt hjärta,
ja, hoppas på Herren. R
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
R. Jag skall få se Herrens goda i de levandes land.
Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta ?
Herren är mitt livs värn,
för vem skulle jag rädas ? R.
Ett har jag begärt av Herren,
därefter traktar jag :
att få bo i Herrens hus så länge jag lever.
Ja, jag tror förvisso att jag skall få se Herrens goda
i de levandes land. R.
Hoppas på Herren,
var frimodig och oförfärad i ditt hjärta,
ja, hoppas på Herren. R.
Halleluja Luk 7:16
V. En stor profet har uppstått bland oss,
Gud har besökt sitt folk.
Evangelium Luk 4:31–37
Vid den tiden kom Jesus till staden Kafarnaum i Galileen, och där undervisade han folket på sabbaten. De överväldigades av hans undervisning, eftersom det låg makt i hans ord. I synagogan fanns en man som var besatt av en oren demon, och han skrek högt: »Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, Guds helige.« Men Jesus hutade åt honom: »Tig! Far ut ur honom!« Demonen kastade omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom utan att skada honom. Alla greps av bävan och frågade varandra: »Vad är det med hans ord? Med makt och myndighet befaller han de orena andarna, och de far ut.« Och ryktet om honom spred sig överallt i trakten.
Eller (om man firar Herrens törnekrona:)
Läsning 2 Kor 12:7–10
För att jag inte skall bli högfärdig, har jag fått en tagg som sticker mig, en ängel från Satan som misshandlar mig så att jag inte skall bli högfärdig. Tre gånger har jag bett Herren att den skall lämna mig i fred. Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig. Jag gläds åt svaghet, förolämpningar, svårigheter, förföljelser och nöd när det är för Kristi skull. Ty när jag är svag, då är jag stark.
Responsoriepsalm Ps 69:20–22, 27, 31, 33–34 (R. jfr 21d)
R. Jag hoppades på någon som ville trösta mig, men ingen fanns.
Du känner min vanära, min skam och min smälek,
du ser alla mina ovänner.
Smälek har krossat mitt hjärta,
så att jag är vanmäktig. R.
De gav mig galla att äta,
och ättika att dricka i min törst.
Men mig som är betryckt och plågad,
mig skall du, o Gud, hjälpa och beskydda. R.
Jag vill lova Guds namn med sång,
och med tacksägelse upphöja honom.
När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig,
ni som söker Gud, era hjärtan skall leva. R.
Halleluja Ps 8:6b–7
V. Du krönte du honom med ära och härlighet,
du satte honom till herre över dina händers verk.
Evangelium Joh 19:1–5
Vid den tiden tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade: ”Var hälsad, judarnas konung”, och gav honom örfilar.
Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: ”Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade : ”Här är mannen.”