Måndag den 1 september
Läsning 1 Thess 4:13–17
Vi vill att ni skall veta hur det går med dem som avlider, så att ni inte behöver sörja som de andra, de som inte har något hopp. Om Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror, då skall Gud också genom Jesus föra till sig de avlidna tillsammans med honom. Med stöd av vad Herren lärt oss säger vi er detta: vi som är kvar här i livet då Herren kommer skall inte gå före de avlidna. Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först, och därefter skall vi som är kvar i livet föras bort bland molnen tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och sedan skall vi alltid vara hos honom.
Responsoriepsalm Ps 96:1, 3–5, 11–13 (R. 13ab)
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
R. Herren kommer för att döma jorden.
Sjung en ny sång till Herrens ära,
sjung till Herrens ära, alla länder.
Förkunna bland hedningarna hans ära,
bland alla folk hans under. R.
Ty stor är Herren och högtlovad,
fruktansvärd är han mer än alla gudar.
Ty folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har skapat himmelen. R.
Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
havet brusa med allt vad det rymmer,
marken och allt den bär må glädja sig. R.
Alla träd i skogen jubla inför Herren, ty han kommer,
ty han kommer för att döma jorden.
Han skall döma jordens krets med rättfärdighet
och folken med sin trofasthet. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
R. Herren kommer för att döma jorden.
Sjung en ny sång till Herrens ära,
sjung till Herrens ära, alla länder.
Förkunna bland hedningarna hans ära,
bland alla folk hans under. R.
Ty stor är Herren och högtlovad,
fruktansvärd är han mer än alla gudar.
Ty folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har skapat himlen. R.
Må himlen vara glad och jorden fröjda sig,
havet brusa med allt vad det rymmer,
marken och allt den bär må glädja sig.
Må alla träd i skogen jubla
inför Herren, ty han kommer. R.
Ty han kommer för att döma jorden,
han skall döma jordens krets med rättfärdighet
och folken i sin trofasthet. R.
Halleluja Luk 4:18
V. Herren har sänt mig
att frambära ett glädjebud till de fattiga
och att förkunna befrielse för de fångna.
Evangelium Luk 4:16–30
Vid den tiden kom Jesus till Nasaret, där han hade växt upp, och på sabbaten gick han till synagogan, som han brukade. Han reste sig för att läsa, och man gav honom profeten Jesajas bok. När han öppnade den, fann han det ställe där det står skrivet: Herrens ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till de fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt. Han rullade ihop boken och gav den tillbaka till tjänaren och satte sig. Alla i synagogan hade sina blickar riktade mot honom. Då började han tala till dem och sade: »I dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som hör mig.« Alla prisade honom och häpnade över de ljuvliga ord som utgick ur hans mun. Och de frågade: »Är det inte Josefs son?« Då sade han till dem: »Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.«
Sedan sade han: »Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.« Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.