Tisdag den 30 juni

Läsning Am 3:1–8; 4:11–12

Hör vad Herren har att säga till er, israeliter, till hela det folk han förde ut ur Egypten:

     Ni är de enda jag har tagit mig an

     bland alla folk på jorden.

     Därför skall jag ställa er till svars

     för alla era synder.

     Slår man följe på färden

     utan att känna varandra?

     Ryter ett lejon i snåren

     om det inte har funnit ett byte?

     Morrar lejonet i sin håla

     utan att ha fångat sitt rov?

     Störtar fågeln mot marken

     om fällan inte är gillrad?

     Slår fällan upp från marken

     om där inte finns byte att fånga?

     Om man blåser larm i staden,

     blir då inte alla förskräckta?

     Om en olycka händer i staden,

     är det inte Herrens verk?

     Herren Gud gör aldrig något

     utan att avslöja sina planer

     för sina tjänare profeterna.

     Vem kan höra lejonet ryta

     utan att gripas av skräck?

     Vem kan höra Herren Gud tala

     utan att bli hans profet?

     Jag sände ödeläggelse bland er,

     som när Sodom och Gomórra lades öde,

     ni blev som en brand ryckt ur elden.

     Dock vände ni inte åter till mig,

     säger Herren.

     Därför skall jag låta förbannelsen drabba dig, Israel,

     jag skall göra detta med dig.

     Därför, Israel, bered dig att möta din Gud!

Responsoriepsalm Ps 5:5–8 (R. 9a)

R. Herre, led mig i din rättfärdighet.

Du är inte en Gud som kan tåla gudlöshet,

     den som är ond får inte bo hos dig.

Du hatar alla ogärningsmän,

     inga övermodiga består inför dina ögon. R.

Du förgör dem som talar lögn,

     de blodgiriga och falska är en styggelse för Herren. R.

Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd,

     jag får tillbe i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel. R.

Halleluja Ps 130:5

V. Jag väntar efter Herren,

och jag hoppas på hans ord.

Evangelium Matt 8:23–27

Vid den tiden steg Jesus i båten och hans lärjungar följde med. Plötsligt blev det så stark sjögång att båten nästan försvann bland vågorna. Men han sov. De gick fram och väckte honom: »Herre, hjälp oss, vi går under.« Han sade: »Varför är ni rädda, ni trossvaga?« Sedan reste han sig och hutade åt vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt. Folk häpnade och sade: »Vem kan han vara? Till och med vindarna och sjön lyder honom.«