Lördag den 28 juni
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning 1 Mos 18:1–15
Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid ingången till sitt tält, då det var som hetast på dagen. När han lyfte upp sina ögon, fick han se tre män stå framför sig. Och då han såg dem, skyndade han mot dem från tältets ingång och bugade sig ned till jorden och sade: »Herre, har jag funnit nåd för dina ögon, så gå inte förbi din tjänare. Låt mig hämta litet vatten, så att ni kan tvätta era fötter. Och vila er under trädet. Jag vill också hämta ett stycke bröd, så att ni kan vederkvicka er, innan ni går vidare, eftersom ni nu har tagit vägen förbi er tjänare.« De sade: »Gör som du har sagt.«
Och Abraham skyndade in i tältet till Sara och sade: »Skynda dig och ta tre sea-mått fint mjöl, knåda det och baka kakor.« Men själv skyndade Abraham bort till boskapen och tog en god ungkalv och gav den åt sin tjänare, och denne skyndade sig att tillreda den. Och han tog gräddmjölk och söt mjölk och kalven, som han hade låtit tillreda, och satte fram för dem. Och han stod själv hos dem under trädet, medan de åt. Och de sade till honom: »Var är din hustru Sara?« Han svarade: »Därinne i tältet.« Då sade han: »Jag skall komma tillbaka till dig nästa år vid denna tid, och se, då skall din hustru Sara ha en son.«
Detta hörde Sara, där hon stod i ingången till tältet, som var bakom honom. Men Abraham och Sara var gamla och komna till hög ålder, och Sara hade inte mer som kvinnor brukar ha. Därför log Sara vid sig själv och tänkte: »Skulle jag väl nu på min ålderdom ge mig till lusta, nu då också min herre är gammal?« Men Herren sade till Abraham: »Varför log Sara och tänkte: ’Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är?’ Är då något så underbart, att Herren inte skulle förmå det? På den bestämda tiden skall jag komma tillbaka till dig, vid denna tid nästa år, och då skall Sara ha en son.« Då nekade Sara och sade: »Jag log inte«; ty hon blev förskräckt. Men han sade: »Jo, du log.«
Responsoriepsalm Luk 1:46–50, 53–55 (R. jfr 54b)
R. Herren har kommit ihåg sin barmhärtighet.
Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare. R.
Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna,
från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.
Stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt. R.
Hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika visar han tomhänta från sig. R.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, för evigt. R.
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning 1 Mos 18:1–15
Herren visade sig för Abraham i Mamres lund. Abraham satt i tältöppningen under den hetaste tiden på dagen. Han såg upp och fick se tre män stå där framför honom. Då reste han sig från sin plats i tältöppningen och skyndade emot dem och kastade sig till marken. ”Herre”, sade han, ”visa mig den hedern att du inte går förbi din tjänare. Låt mig hämta lite vatten så att ni får tvätta av era fötter. Sedan kan ni lägga er och vila under ett träd, så tar jag fram lite mat som ni kan styrka er med innan ni fortsätter – nu när ni ändå har kommit vägen förbi.” De svarade : ”Ja, gör det !”
Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade : ”Fort, tag tre mått av det bästa mjölet och baka bröd.” Sedan sprang Abraham bort till boskapen, tog en fin spädkalv och gav den till en tjänare, som skyndade sig att anrätta den. Han tog tjockmjölk och sötmjölk och kalven som han låtit anrätta och satte fram åt dem. Själv stod han bredvid dem under trädet medan de åt.
Sedan frågade de honom : ”Var är Sara, din hustru ?” Abraham svarade : ”Inne i tältet.” Då sade han : ”Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då skall din hustru Sara ha en son.” Detta hörde Sara, där hon stod i tältöppningen bakom honom.
Nu var både Abraham och Sara mycket gamla och Sara var inte längre i fruktsam ålder. Därför log Sara för sig själv och tänkte : ”Skulle jag upptändas av lusta nu när jag är vissnad och min man är gammal ?” Då sade Herren till Abraham : ”Varför log Sara och tänkte : Skulle jag föda barn, jag som är så gammal ? – Finns det någonting som är omöjligt för Herren ? Jag kommer tillbaka till dig nästa år vid den här tiden, och då har Sara en son.” Sara blev rädd och sade : ”Jag log inte.” Men Herren sade : ”Jo, visst log du.”
Responsoriepsalm Luk 1:46–50, 53–55 (R. jfr 54b)
R. Herren har visat barmhärtighet.
Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare. R.
Han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna,
från denna stund skall alla släkten prisa mig salig.
Stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt. R.
Hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.
Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika visar han tomhänta från sig. R.
Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder :
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, för evigt. R.
Halleluja Matt 8:17
V. Han tog vår svaghet,
och våra sjukdomar lyfte han av oss.
Evangelium Matt 8:5–17
Vid den tiden då Jesus gick in i Kafarnaum, kom en officer fram till honom och bad om hjälp: »Herre, min tjänare ligger förlamad där hemma och har svåra plågor.« Jesus sade: »Skall då jag komma och bota honom?« Officeren svarade: »Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk. Jag är själv en som står under befäl och jag har soldater under mig, och säger jag till den ene: Gå, så går han, och till den andre: Kom, så kommer han, och säger jag till min tjänare: Gör det här, så gör han det.« Jesus blev förvånad och sade till dem som följde honom: »Sannerligen, inte hos någon i Israel har jag funnit en så stark tro. Jag säger er att många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets egna barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.« Och till officeren sade Jesus: »Gå. Du trodde och det skall ske.« Och i det ögonblicket blev pojken frisk.
Jesus kom hem till Petrus och fick se hans svärmor ligga sjuk i feber. Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne, och hon steg upp och betjänade honom.
På kvällen förde man till honom många som var besatta. Han drev ut andarna med sitt ord och botade alla sjuka, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Han tog vår svaghet, och han lyfte av oss våra sjukdomar.
Om aftonen
S:T PETRUS OCH S:T PAULUS, APOSTLAR
Högtid
Vigiliemässan
Första läsningen Apg 3:1–10
Petrus och Johannes gick upp till templet, vid tiden för eftermiddagsbönen. Då bars det dit en man som varit lam från födseln och som man varje dag brukade sätta vid en ingång kallad Sköna porten, så att han kunde tigga av dem som besökte templet. När han nu fick se Petrus och Johannes på väg in, bad han om en allmosa. De fäste blicken på honom, och Petrus sade: »Se på oss!« Mannen såg spänt på dem och väntade sig att få något av dem. Men Petrus sade: »Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I nasarén Jesu Kristi namn: stig upp och gå!« Så grep han honom i högra handen och reste honom upp, och med ens fick mannen stadga i fötter och vrister. Med ett språng var han på benen och började gå. Han följde med dem in i templet, och han gick omkring och han hoppade och han prisade Gud. Allt folket såg honom gå omkring och prisa Gud. Och när de upptäckte att det var mannen som brukade sitta och tigga utanför templet vid Sköna porten, fylldes de av bävan och häpnad över vad som hade hänt med honom.
Responsoriepsalm Ps 19:2–5 (R. jfr 5)
Ur Lektionarium för vardagar band IVA utgivet 1994:
R. Deras ord går ut över hela jorden.
Himlarna förtäljer Guds ära,
och fästet förkunnar hans händers verk.
Den ena dagen talar om det till den andra,
och den ena natten kungör det för den andra.
Det är ej ett tal eller språk vars ljud inte hörs.
De sträcker sig ut över hela jorden,
och deras ord går till världens ändar. R.
Ur Lektionarium för vardagar band IVA utgivet 2023:
R. Över hela jorden nådde deras ord.
Himlarna förkunnar Guds ära,
och fästet vittnar hans händers verk.
Den ena dagen talar därom till den andra,
den ena natten kungör det för den andra. R.
Det är inget tal eller ljud vars ljud inte hörs.
de sträcker sig ut över hela jorden,
och deras ord går till världens ändar. R.
Andra läsningen Gal 1:11–20
Jag försäkrar er, bröder: det evangelium som jag har förkunnat är inte något mänskligt påfund. Jag har inte fått det från någon människa, ingen har lärt mig det, jag har fått det genom en uppenbarelse av Jesus Kristus.
Ni har ju hört hur jag förut levde som lagtrogen jude, hur jag hänsynslöst förföljde Guds församling och försökte utrota den. I trohet mot judendomen överträffade jag de flesta av mina judiska jämnåriga, ivrigare än någon annan hävdade jag traditionen från våra fäder. Men han som utsåg mig redan i moderlivet och som kallade mig genom sin nåd beslöt att uppenbara sin son för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom för hedningarna. Då frågade jag inte någon av kött och blod till råds, inte heller for jag upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. I stället begav jag mig till Arabien, och därifrån vände jag tillbaka till Damaskus.
Först tre år senare for jag upp till Jerusalem för att få tala med Kefas, och jag stannade fjorton dagar hos honom. Någon annan av apostlarna såg jag inte, bara Herrens bror Jakob. Vad jag skriver är sant, det tar jag Gud till vittne på.
Halleluja Joh 21:17d
V. Herre, du vet allt;
du vet att jag har dig kär.
Evangelium Joh 21:15–19
När Jesus uppenbarade sig för sina lärjungar och de hade ätit, sade han till Simon Petrus: »Simon, Johannes son, älskar du mig mer än de andra gör?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina lamm på bete.« Och han frågade honom för andra gången: »Simon, Johannes son, älskar du mig?« Simon svarade: »Ja, herre, du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »Var en herde för mina får.« Och han frågade honom för tredje gången: »Simon, Johannes son, har du mig kär?« Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: »Har du mig kär?« och han svarade: »Herre, du vet allt; du vet att jag har dig kär.« Jesus sade: »För mina får på bete. Sannerligen, jag säger dig: när du var ung spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir gammal, skall du sträcka ut dina armar och någon annan skall spänna bältet om dig och föra dig dit du inte vill.« (Så angav han med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud.) Sedan sade han till honom: »Följ mig!«