Onsdag den 4 februari
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 1994:
Läsning 2 Sam 24:2, 9–17
Kung David sade till Joab, hövitsmannen för hans här: »Far igenom alla Israels stammar, från Dan ända till Beer–Seba, och anordna en folkräkning, så att jag får veta hur stor folkmängden är.« Joab uppgav för kungen vilken slutsumma folkräkningen utvisade: i Israel fanns 800 000 stridsdugliga, svärdbeväpnade män, och Judas män var 500 000.
Men Davids samvete slog honom, sedan han hade låtit räkna folket, och David sade till Herren: »Jag har syndat mycket genom det jag har gjort. Men förlåt nu, Herre, din tjänares missgärning, ty jag har handlat mycket dåraktigt.«
Då nu David steg upp på morgonen, hade Herrens ord kommit till profeten Gad, Davids siare. Han hade sagt: »Gå och tala till David: Så säger Herren: Tre ting förelägger jag dig. Välj bland dem åt dig ett som du vill att jag skall göra dig.« Då gick Gad in till David och förkunnade detta för honom. Han sade till honom: »Vill du att hungersnöd under sju år skall komma i ditt land? Eller att du i tre månader skall tvingas fly för dina ovänner, medan de förföljer dig? Eller att pest i tre dagar skall drabba ditt land? Tänk efter nu och besinna vilket svar jag skall ge honom som har sänt mig.«
David svarade Gad: »Jag är i stor vånda. Men låt oss då falla i Herrens hand, ty hans barmhärtighet är stor. I människohand vill jag inte falla.« Så lät då Herren pest komma i Israel, från morgonen till den bestämda tiden. Under den dog av folket, från Dan ända till Beer–Seba, 70 000 män. Men när ängeln räckte ut sin hand över Jerusalem för att fördärva det, ångrade Herren det onda, och han sade till ängeln, folkets fördärvare: »Det är nog. Dra nu din hand tillbaka.« Och Herrens ängel var då vid jebuséen Araunas tröskplats.
Men när David fick se ängeln som slog folket, sade han till Herren så: »Det är ju jag som har syndat, det är jag som har gjort illa. Men dessa, min hjord, vad har de gjort? Må din hand vända sig mot mig och min faders hus.«
Responsoriepsalm Ps 32:1–2, 5–7 (R. jfr 5c)
R. Förlåt mig, Herre, min synd och missgärning.
Salig är den vars överträdelse är förlåten,
den vars synd är överskyld.
Salig den människa som Herren inte tillräknar missgärning
och i vars ande inte finns någon falskhet. R.
Jag erkände min synd för dig
och dolde inte längre min missgärning.
Jag sade: »Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.«
Då förlät du mig min synd och min missgärning. R.
Därför skall alla fromma be till dig i nöden,
om än stora vattenfloder kommer,
skall de inte nå till dem. R.
Du är mitt beskydd, du bevarar mig för nöd,
du räddar mig och omger mig med jubel. R.
Ur Lektionarium för vardagar band III utgivet 2022:
Läsning 2 Sam 24:2, 9–17
Kung David befallde Joav och hans officerare : ”Far runt till alla Israels stammar, från Dan till Beer Shéva, och håll mönstring, så att jag får veta hur mycket folk jag har.” Joav redovisade resultatet av mönstringen för kungen : Israel kunde ställa upp 800 000 vapenföra män och Juda 500 000.
Men efteråt förebrådde David sig att han hade låtit räkna folket, och han sade till Herren : ”Jag har begått en svår synd. Herre, förlåt din tjänare den orätt han har gjort – det var en stor dårskap.”
När David steg upp följande morgon hade Herrens ord kommit till profeten Gad, kungens siare : ”Gå till David och säg till honom : Så säger Herren : Tre ting har jag i beredskap åt dig ; välj ett av dem, så skall jag låta det drabba dig.” Gad kom till David och frågade : ”Vilket föredrar du : att det i tre år blir hungersnöd i ditt land eller att du i tre månader måste vara på flykt undan fienden som förföljer dig eller att det i tre dagar blir pest i ditt land ? Tänk noga efter vilket svar jag skall lämna honom som har sänt mig.” David svarade : ”Jag är i svår vånda. Men låt oss falla i Herrens händer, eftersom hans barmhärtighet är stor ; i människors händer vill jag inte falla.”
Då lät Herren pesten drabba Israel ; den varade från morgonen fram till den utsatta tiden. 70 000 israeliter dog, från Dan till Beer Shéva. Men då ängeln sträckte ut sin hand mot Jerusalem för att sprida död i staden, ångrade Herren det onda och sade till ängeln som spred död bland folket : ”Det är nog ! Dra tillbaka din hand !” Herrens ängel var då vid jevusén Arávnas tröskplats. När David såg ängeln som dödade folket sade han till Herren : ”Det är jag som har syndat. Det är jag, herden, som har gjort orätt. Men dessa mina får, vad har de gjort ? Låt straffet drabba mig och min familj.”
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm Ps 32:1–2, 5–7 (R. jfr 5d)
R. Herre, förlåt min synd och min skuld.
Salig den vars överträdelse är förlåten,
den vars synd är överskyld.
Salig den människa som Herren inte tillräknar missgärning
och i vars ande inte finns någon falskhet. R.
Då erkände jag min synd för dig
och dolde inte längre min missgärning.
Jag sade : ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
Då förlät du mig min synd och min missgärning. R.
Därför skall alla fromma be till dig i nöden,
om än stora vattenfloder kommer,
skall de inte nå till dem.
Du är mitt beskydd, du bevarar mig för nöd,
du räddar mig och omger mig med jubel. R.
Halleluja Joh 10:27
V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren.
Jag känner dem, och de följer mig.
Evangelium Mark 6:1–6
Vid den tiden kom Jesus till sin hemstad, och hans lärjungar följde med honom. När det blev sabbat, undervisade han i synagogan. Och de många som hörde honom häpnade och sade: »Var har han detta ifrån? Vad är det för visdom han har fått, så att han kan utföra sådana underverk med sina händer? Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?« Så blev han en stötesten för dem. Men Jesus sade till dem: »En profet blir ringaktad bara i sin hemstad, bland sina släktingar och i sitt hem.« Han kunde inte göra några underverk där, utom att bota några sjuka genom att lägga sina händer på dem. Och han förvånade sig över att de inte ville tro.