Torsdag den 27 november
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 1993:
Läsning Dan 6:11–27
Furstarna och satraperna fann Daniel bedjande och åkallande sin Gud. Därefter gick de till kungen och frågade honom angående det kungliga förbudet: »Har du inte låtit sätta upp ett förbud, av det innehållet att vilken som helst som under trettio dagar vänder sig med bön till någon annan, vare sig gud eller människa, än till dig, o kung, han skall kastas i lejongropen?« Kungen svarade och sade: »Jo, och det påbudet står fast efter Mediens och Persiens orubbliga lag.«
Då svarade de och sade till kungen: »Daniel, en av de judiska fångarna, frågar varken efter dig eller efter det förbud som du har låtit sätta upp, utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.«
När kungen hörde detta, blev han mycket bedrövad och gjorde sig bekymmer över hur han skulle kunna rädda Daniel. Ända till solnedgången mödade han sig med att söka en utväg att hjälpa honom. Då skyndade männen till kungen och sade till honom: »Vet, o kung, att det är en Mediens och Persiens lag att inget förbud och ingen förordning som kungen utfärdar kan återkallas.«
Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen talade till Daniel och sade: »Din Gud, den som du så oupphörligt dyrkar, han må rädda dig.« Och man förde fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och med sina stormäns sigill, för att ingen förändring skulle kunna göras i det som nu hade skett med Daniel. Därefter gick kungen hem till sitt palats och tillbringade hela natten under fasta och lät inga kvinnor komma inför sig. Och sömnen flydde honom.
Sedan om morgonen, när det dagades, stod kungen upp och gick med hast till lejongropen. Och när han hade kommit nära intill gropen, ropade han på Daniel med ängslig röst. Kungen talade till Daniel och sade: »Daniel, du den levande Gudens tjänare, har väl din Gud, den som du så oupphörligt dyrkar, kunnat rädda dig från lejonen?«
Då svarade Daniel kungen: »Må du leva evinnerligen, o kung! Min Gud har sänt sin ängel och stängt lejonens gap, så att de inte har gjort mig någon skada. Ty jag har inför honom befunnits oskyldig. Ej heller har jag förbrutit mig mot dig, o kung.«
Då blev kungen mycket glad, och befallde att man skulle ta Daniel upp ur gropen. Och när Daniel hade blivit tagen upp ur gropen, kunde man inte upptäcka någon skada på honom, ty han hade trott på sin Gud. Sedan lät kungen hämta de män som hade anklagat Daniel, och han lät kasta dem i lejongropen, med deras barn och hustrur. Och innan de ännu hade hunnit till bottnen i gropen, överföll lejonen dem och krossade alla deras ben.
Därefter lät kung Darejaves skriva till alla folk och stammar och språk som fanns på hela jorden: »Mycken frid vare med er! Härmed ger jag befallning att man inom mitt rikes hela område skall bäva och frukta för Daniels Gud. Ty han är den levande Guden, som förblir evinnerligen, och hans rike är sådant att det inte kan förstöras, och hans välde består intill änden. Han är en räddare och hjälpare, och han gör tecken och under i himmelen och på jorden, han som har räddat Daniel ur lejonens våld.«
Responsoriepsalm Till Dan B:45–51
Prisa Herren, daggdroppar och snöflingor.
R. Lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, nätter och dagar.
R. Lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, ljus och mörker.
R. Lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, frost och köld.
R. Lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, rimfrost och snö.
R. Lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, blixtar och moln.
R. Lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, du jord.
R. Lovsjung och upphöj honom i evighet.
Halleluja Jfr Luk 21:28
V. Räta på er, lyft era huvuden,
ty er befrielse närmar sig.
Evangelium Luk 21:20–28
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt. Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och vrede skall drabba detta folk. De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar, tills hedningarnas tid är förbi.
Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck, i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.«
Ur Lektionarium för vardagar band II utgivet 2022:
Läsning Dan 6:11–27
Männen begav sig gemensamt hem till Daniel och fann honom i färd med att be och att åkalla sin Gud. De gick då till kungen och sade, med hänvisning till den kungliga förordningen : ”Har du inte utfärdat ett påbud att den som under de närmaste trettio dagarna ber till någon gud eller människa utom till dig, konung, skall kastas i lejongropen ?” Kungen svarade : ”Det står fast, enligt Mediens och Persiens orubbliga lag.”
Då berättade de för kungen : ”Daniel, en av de fångna judarna, bryr sig varken om dig eller om det påbud som du har utfärdat utan förrättar sin bön tre gånger om dagen.” När kungen fick höra detta gjorde det honom mycket ont, och han föresatte sig att rädda Daniel ; ända till solnedgången försökte han finna en utväg att hjälpa honom.
Då gick männen än en gång gemensamt till kungen och sade : ”Konung, betänk att enligt medisk och persisk lag är alla påbud och förordningar som kungen utfärdar oåterkalleliga.” På kungens befallning hämtades nu Daniel och kastades i lejongropen. Kungen sade till honom : ”Den gud som du ständigt dyrkar må rädda dig !” Sedan drog man fram en sten och lade den över gropens öppning, och kungen förseglade den med sitt eget och sina stormäns sigill, så att ingenting skulle kunna ändras i Daniels sak.
Kungen gick tillbaka till sitt palats. Han fastade hela natten, ville inte ha någon kvinna och låg sömnlös. Tidigt i gryningen steg han upp och skyndade sig till lejongropen. Då han närmade sig gropen ropade han på Daniel med ängslan i rösten : ”Daniel, du den levande Gudens tjänare ! Har den gud som du ständigt dyrkar kunnat rädda dig från lejonen ?”
Då hörde kungen Daniels röst : ”Konung, må du länge leva ! Min Gud har sänt sin ängel. Han stängde till gapet på lejonen och de gjorde mig ingen skada. Jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och jag har inte heller gjort något ont mot dig, konung.” Kungen blev mycket glad och befallde att Daniel skulle hämtas upp ur gropen. När han hade kommit upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom : han hade litat på sin Gud.
På kungens order lät man sedan hämta de män som hade angett Daniel och kastade dem med barn och hustrur i lejongropen. Innan de hade nått gropens botten störtade sig lejonen över dem och slet dem i stycken. Kung Daréios utfärdade en skrivelse ställd till alla folk, nationer och språk i hela världen : ”Fred och välgång ! Jag befaller att Daniels gud skall vördas och fruktas så långt som mitt välde når :
Han är den levande Guden,
han som evigt förblir.
Hans rike går aldrig under.
Hans makt har inget slut.
Han räddar och befriar,
han gör tecken och under
i himlen och på jorden :
Daniel har han räddat från lejonen.”
Responsoriepsalm Till Dan B:45–51
R. Lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, daggdroppar och snöflingor,
R. lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, nätter och dagar,
R. lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, ljus och mörker,
R. lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, frost och köld,
R. lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, rimfrost och snö,
R. lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, blixtar och moln,
R. lovsjung och upphöj honom i evighet.
Prisa Herren, du jord,
R. lovsjung och upphöj honom i evighet.
Halleluja Jfr Luk 21:28
V. Räta på er, lyft era huvuden,
ty er befrielse närmar sig.
Evangelium Luk 21:20–28
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar : ”När ni ser Jerusalem omringat av härar, då skall ni veta att dess ödeläggelse är nära. Då måste de som bor i Judeen fly upp i bergen, de som är inne i staden skall lämna den, och de som är ute på landet får inte gå in i staden. Ty detta är vedergällningens tid, när allt i skriften blir uppfyllt. Ve dem som väntar barn eller ammar i den tiden. Stor nöd skall komma över landet, och vrede skall drabba detta folk. De skall falla för svärdshugg och föras bort som fångar till hednafolken, och Jerusalem skall trampas ner av hedningar, tills hedningarnas tid är förbi.
Tecken skall visa sig i solen och månen och stjärnorna, och på jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor skall förgås av skräck, i väntan på vad som skall komma över världen, ty himlens makter skall skakas. Då skall man få se Människosonen komma på ett moln med makt och stor härlighet. När allt detta börjar, så räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig.”