Söndag den 26 oktober

TRETTIONDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen Syr 35:15b–17, 20-22a

Herren är den som dömer,

inför honom finns ingen mänsklig storhet.

Han tar inte parti mot den fattige

utan lyssnar till den förorättades bön.

Han gör sig inte döv för den faderlöses nödrop

eller för änkan som oavlåtligt klagar.

Den som villigt fullgör sin tjänst blir mottagen,

och hans bön når upp till molnen.

Genom molnen stiger den ringes bönerop;

han tröstas inte förrän det når sitt mål,

han tystnar inte förrän den Högste griper in,

tar sig an de rättfärdigas sak och skipar rättvisa.

Responsoriepsalm  Ps 34:2–3, 17–19, 23 (R. jfr 7a)

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2000:

R. Herren hör den som ropar till honom.

Jag vill alltid prisa Herren,

     ständigt sjunga hans lov.

Stolt ger jag Herren äran,

     de betryckta hör det och gläds. R.

Herren inskrider mot dem som gör det onda,

     han utplånar deras minne på jorden.

De rättfärdiga ropar, och Herren hör

     och räddar dem ur all nöd. R.

Herren är nära de förtvivlade,

     han hjälper de modlösa.

Herren räddar sina tjänares liv,

     de som flyr till honom är fria från skuld. R.

Ur Lektionarium för söndagar årgång C utgivet 2025:

R. Herren är nära alla dem som ropar till honom.

Jag vill alltid prisa Herren,

     hans lov skall ständigt vara i min mun.

Min själ skall berömma sig av Herren,

     de ödmjuka skall höra det och glädja sig. R.

Herren vänder sitt ansikte mot dem som gör det onda,

     han vill utrota minnet av dem från jorden.

Herren hör när de rättfärdiga ropar

     och räddar dem ur all deras nöd. R.

Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta

     och hjälper dem som har en bedrövad ande.

Herren befriar sina tjänare,

     ingen skall stå med skuld som tar sin tillflykt till honom. R.

Andra läsningen 2 Tim 4:6–8, 16–18

Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, skall ge mig den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter hans ankomst.

     När jag första gången stod inför rätta trädde ingen upp till min hjälp, utan alla svek mig. Måtte de inte behöva göra räkenskap för det. Men Herren bistod mig och gav mig kraft att fullfölja förkunnelsen för att alla hedningar skulle få höra den, och jag räddades ur lejonets gap, ja, Herren skall rädda mig från allt ont och hjälpa mig in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen.

Halleluja Jfr 2 Kor 5:19

V. Gud var i Kristus och försonade hela världen med sig själv,

och han har anförtrott oss försoningens ord.

Evangelium Luk 18:9–14

Vid den tiden riktade Jesus denna liknelse till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra: »Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den andre tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv: ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade: ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er: det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre. Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.«