Torsdag den 26 mars

Läsning                                                                                                                2 Mos 32:7–14

 

Herren sade till Mose: »Gå ditned, ty ditt folk, som du har fört upp ur Egyptens land, har tagit sig till, vad fördärvligt är. De har redan vikit av från den väg som jag befallde dem gå. De har gjort sig en gjuten kalv. Den har de tillbett, åt den har de offrat och sagt: ‘Detta är din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.’ » Och Herren sade vidare till Mose: »Jag ser att detta folk är ett hårdnackat folk. Så låt mig nu vara, för att min vrede må brinna mot dem och för att jag må förgöra dem. Dig vill jag sedan göra till ett stort folk.«

                      Men Mose bönföll inför Herren, sin Gud, och sade: »Herre, varför skulle din vrede brinna mot ditt folk, som du med stor kraft och stark hand har fört ut ur Egyptens land? Varför skulle egyptierna få säga: ‘Till deras olycka har han fört dem ut, till att dräpa dem bland bergen och förgöra dem från jorden’? Vänd dig från din vredes glöd, och ångra det onda du nu har i sinnet mot ditt folk. Tänk på Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, åt vilka du med ed vid dig själv har gett det löftet: ‘Jag skall göra er säd talrik som stjärnorna på himmelen. Och hela det land som jag har talat om skall jag ge åt er säd, och de skall få det till evig arvedel.’ » Då ångrade Herren det onda som han hade hotat att göra mot sitt folk.

 

Responsoriepsalm                                                                                   Ps 106:19–23 (R. 4a)

 

R. Herren besöker sitt folk med sin nåd.

 

De gjorde en kalv vid Horeb

                      och tillbad en gjuten gudabild,

de bytte bort sin ära

                      mot bilden av en oxe som äter gräs. R.

 

De glömde Gud, sin frälsare,

                      som hade gjort så stora ting i Egypten,

så underbara verk i Hams land,

                      så fruktansvärda gärningar vid Röda havet. R.

 

Då hotade han att förgöra dem,

                      men Mose, den man som han hade utvalt,

                      trädde fram som medlare inför honom

för att avvända hans vrede,

                      så att den inte skulle fördärva. R.

 

Lovsång                                                                                                                          Joh 3:16

 

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792-796 sjungas.

 

V. Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son,

för att de som tror på honom skall ha evigt liv.

 

Evangelium                                                                                                              Joh 5:31–47

 

Vid den tiden sade Jesus till judarna: »Om jag själv vittnar om mig, är mitt vittnesbörd inte giltigt. Men det är en annan som vittnar om mig, och jag vet att hans vittnesbörd om mig är giltigt. Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen. Jag vill inte ha något vittnesbörd om mig från någon människa, men jag säger detta för att ni skall bli räddade. Johannes var en lampa som brann och lyste, och en kort tid hänfördes ni av hans ljus. Men jag har fått ett starkare vittnesbörd än det Johannes gav. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig. Och Fadern som har sänt mig har själv vittnat om mig. Men ni har aldrig hört hans röst eller sett hans gestalt, och ni har inte behållit hans ord, eftersom ni inte tror på honom som han har sänt.

                      Ni forskar i skrifterna därför att ni tror att de kan ge er evigt liv. Just dessa vittnar om mig, men ni vill inte komma till mig för att få liv. Människors ära vill jag inte ha, men jag har förstått att ni inte har någon kärlek till Gud. Jag har kommit i min faders namn och ni tar inte emot mig. Men kommer någon i sitt eget namn, så tar ni emot honom.

                      Hur skall ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra och inte söker äran hos den ende Guden? Tro inte att jag skall anklaga er hos Fadern; den som anklagar er är Mose, han som ni har satt ert hopp till. Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, ty det var om mig han skrev. Men om ni inte tror på vad han har skrivit, hur skall ni då kunna tro på vad jag har sagt?«