Tisdag den 24 mars

Läsning                                                                                                                Hes 47:1–9, 12

 

Ängeln förde mig tillbaka till husets ingång, och där fick jag se vatten rinna fram under husets tröskel på östra sidan, ty husets framsida låg mot öster. Och vattnet flöt ned under husets södra sidovägg, söder om altaret. Sedan lät han mig gå ut genom norra porten och förde mig omkring på en yttre väg till den yttre porten, som vette åt öster. Där fick jag se vatten välla fram på södra sidan. Sedan gick mannen, med ett mätsnöre i handen, ett stycke mot öster och mätte därvid upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, och vattnet räckte mig där till fotknölarna. Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, och vattnet räckte mig där till knäna. Åter mätte han upp tusen alnar och lät mig så gå över vattnet, som där räckte mig upp till höfterna. Ännu en gång mätte han upp tusen alnar, och nu var det en ström som jag inte kunde gå över. Ty vattnet gick så högt att man måste simma, det var en ström som man inte kunde gå över.                      Och han sade till mig: »Nu har du ju sett det, du människobarn?« Sedan förde han mig tillbaka upp på strömmens strand. Och när han hade fört mig tillbaka dit, fick jag se träd i stor mängd stå på strömmens strand, på båda sidor. Och han sade till mig: »Detta vatten rinner fram mot Östra kretsen och flyter ned på Hedmarken och faller därefter ut i havet. Vattnet som fick bryta fram går alltså till havet, och så blir vattnet där sunt. Och överallt dit den dubbla strömmen kommer, där upplivas alla levande varelser som rör sig i stim, och fiskarna där blir mycket talrika, ty när detta vatten kommer dit, blir havsvattnet sunt, och allt får liv, där strömmen kommer. Och vid strömmen, på dess båda stränder, skall alla slags fruktträd växa upp, vilkas löv inte skall vissna, och vilkas frukt inte skall ta slut, utan varje månad skall träden bära ny frukt, ty deras vatten kommer från helgedomen. Och deras frukter skall tjäna till föda och deras löv till läkedom.«

 

Responsoriepsalm                                                                            Ps 46:2–3, 5–6, 8–9 (R. 8)

 

R. Jakobs Gud är vår borg.

 

Gud är vår tillflykt och vår styrka,

                      en hjälp i nöden, väl beprövad.

Därför skulle vi inte frukta, om än jorden skälvde

                      och bergen störtade ner i havets djup. R.

 

En ström går fram, vars flöden ger glädje åt Guds stad,

                      åt den Högstes heliga boning.

Gud bor därinne, den skall inte vackla,

                      Gud hjälper den, när morgonen gryr. R.

 

Herren Sebaot är med oss,

                      Jakobs Gud är vår borg.

Kom och skåda Herrens verk:

                      gärningar som väcker häpnad utför han på jorden. R.

 

Lovsång                                                                                                                Ps 51:12a, 14a

 

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792-796 sjungas.

 

V. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,

och låt mig åter få fröjdas över din frälsning.

 

Evangelium                                                                                                        Joh 5:1–3, 5–16

 

Vid den tiden inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge, frågade han honom: »Vill du bli frisk?« Den sjuke svarade: »Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit, hinner någon annan ner före mig.« Jesus sade till honom: »Stig upp, ta din bädd och gå.« Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.

                      Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till honom som hade blivit botad: »Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.« Han svarade: »Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.« De frågade: »Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?« Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: »Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.« Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk. Nu började judarna förfölja Jesus eftersom han hade gjort detta på en sabbat.