Onsdag den 19 augusti
Läsning Hes 34:1–11
Herrens ord kom till mig : Människa ! Profetera mot Israels herdar, profetera och säg till dem :
Så säger Herren Gud om herdarna : Ve Israels herdar, som bara vallar sig själva ! Är det inte fåren som herdarna skall valla ? Ni använder mjölken, gör kläder av ullen och slaktar de bästa djuren. Ni vallar inte fåren. Ni har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. Eftersom mina får inte hade någon herde skingrades de och blev vilddjurens rov. De skingrades och driver vilsna omkring på alla berg och höga kullar. Över hela jorden har mina får skingrats. Ingen bryr sig om dem, ingen letar efter dem.
Herdar ! Hör därför Herrens ord : Så sant jag lever, säger Herren Gud, eftersom mina får inte hade någon herde blev de till byte och rov för vilddjuren. Mina herdar brydde sig inte om fåren utan vallade bara sig själva, fåren vallade de inte.
Herdar ! Hör därför Herrens ord : Så säger Herren Gud : Jag skall vända mig mot herdarna och kräva tillbaka mina får av dem. Jag skall inte längre låta dem vara herdar, de skall inte längre få valla sig själva. Jag skall rycka mina får ur deras gap, de skall inte få äta dem.
Så säger Herren Gud : Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem.
Responsoriepsalm Ps 23:1–6 (R. 1)
R. Herren är min herde, ingenting skall fattas mig.
[Herren är min herde,
ingenting skall fattas mig.]
Han för mig i vall på gröna ängar,
han leder mig till vilans vatten. R.
Han ger mig ny kraft,
han leder mig på rätta vägar,
sitt namn till ära. R.
Om jag än vandrar i dödsskuggans dal,
fruktar jag inget ont,
ty du är med mig,
din käpp och stav är min tröst. R.
Du dukar ett bord för mig
i mina ovänners åsyn,
du smörjer mitt huvud med olja
och låter min bägare flöda över. R.
Din godhet och nåd skall följa mig så länge jag lever,
och Herrens hus skall vara mitt hem för evigt. R.
Halleluja Heb 4:12
V. Guds ord är levande och verksamt,
och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.
Evangelium Matt 20:1–16
Vid den tiden framställde Jesus denna liknelse för sina lärjungar: »Med himmelriket är det som när en jordägare vid dagens början gick ut för att leja arbetare till sin vingård. Han kom överens med dem om en dagspenning på en denar och sände i väg dem till vingården. Vid tredje timmen gick han ut igen och fick se några andra stå sysslolösa på torget. Till dem sade han: ’Gå bort till vingården, ni också. Jag skall ge er skäligt betalt.’ Och de gav sig dit. Sedan gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde likadant. Vid elfte timmen gick han ut igen, och när han såg några andra stå där sade han: ’Varför står ni här hela dagen utan att arbeta?’ De svarade: ’Därför att ingen har lejt oss.’ Då sade han: ’Gå bort till vingården, ni också.’ På kvällen sade vingårdens ägare till förmannen: ’Kalla samman arbetarna och ge dem deras lön. Börja med dem som kom sist och sluta med de första.’ De som hade lejts vid elfte timmen kom fram och fick en denar var. När sedan de första steg fram, trodde de att de skulle få mer, men fick var sin denar de också. Då protesterade de och sade till ägaren: ’De där som kom sist har bara hållit på en timme, och du jämställer dem med oss som har slitit hela dagen i solhettan.’ Då sade han till en av dem: ’Min vän, jag är inte orättvis mot dig. Vi kom ju överens om en denar, ta nu vad du skall ha, och gå. Men jag vill ge den siste lika mycket som du fick. Har jag inte rätt att göra som jag vill med det som är mitt? Eller ser du med onda ögon på att jag är god?’ Så skall de sista bli först och de första sist.«