Hoppa till innehåll

Onsdag den 11 mars

Läsning  5 Mos 4:1, 5–9

 

Mose talade till folket. Han sade : ”Och nu, Israel, hör de stadgar och föreskrifter som jag lär er för att ni skall lyda dem. Då får ni leva och komma till det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er, och ni får ta det i besittning.

     Jag lär er nu stadgar och föreskrifter, så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall lyda dem i det land ni kommer till och tar i besittning. Ni skall följa dem och lyda dem för att andra folk skall se er vishet och insikt. När de hör alla dessa stadgar kommer de att säga : ”Detta stora folk är verkligen ett vist och insiktsfullt folk !”

     Vilket stort folk har gudar som är dem så nära som Herren, vår Gud, är oss nära varje gång vi åkallar honom ? Och vilket stort folk äger stadgar och föreskrifter så rättfärdiga som denna lag som jag i dag förelägger er ? Men akta dig mycket noga för att glömma vad du såg med egna ögon. Bevara det i minnet så länge du lever, och undervisa dina barn och barnbarn om det.”

 

Responsoriepsalm Ps 147:12–13, 15–16, 19–20 (R. 12a)

 

R. Jerusalem, prisa Herren.

 

Jerusalem, prisa Herren,

        Sion, lova din Gud.

Han har gjort bommarna för dina portar fasta

        och välsignat dina barn därinne. R.

 

Han sänder ut sitt ord över jorden,

        hans befallning skyndar iväg med hast.

Han låter snö falla som ull,

        rimfrost strör han ut som aska. R.

 

Han har förkunnat för Jakob sitt ord,

        för Israel sina stadgar och bud.

Så har han inte gjort för något annat folk,

        hans bud, dem känner de inte. R.

 

Vers före evangeliet Jfr Joh 6:63c, 68c

 

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.

 

V. Herre, alla dina ord är ande och liv,

du har det eviga livets ord.

 

Evangelium Matt 5:17–19

 

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar : ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla.

                      Sannerligen, innan himlen och jorden förgår, skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå ; inte förrän allt har skett. Den som upphäver ett enda av buden, om så det allra minsta, och undervisar människorna så, han skall räknas som den minste i himmelriket. Men den som handlar och undervisar efter dem skall räknas som stor
i himmelriket.”