Hoppa till innehåll

Lördag den 14 mars

Läsning Hos 6:1–6

 

Kom, låt oss vända tillbaka till Herren !

Han rev, och han skall läka oss,

han slog, och han skall förbinda oss.

Han ger oss liv efter två dagar,

på den tredje reser han oss upp,

så att vi får leva inför honom.

Låt oss lära känna honom,

låt oss sträva efter kunskap om Herren.

Så visst som gryningen skall han träda fram,

han skall komma till oss som ett regn,

ett vårregn som vattnar jorden.

Vad skall jag göra med dig, Efraim ?

Vad skall jag göra med dig, Juda ?

Er kärlek är som morgondimman,

dagg som snabbt försvinner.

Därför har jag huggit ner dem genom profeterna,

dödat dem med mina ord.

Min dom bryter fram som ljuset.

Ty jag vill se kärlek, inte slaktoffer,

kunskap om Gud hellre än brännoffer.

 

Responsoriepsalm Ps 51:3–4, 18–21ab (R. Hos 6:6 ; Matt 9:13)

 

R. Barmhärtighet vill jag se och inte offer.

 

Gud, var mig nådig i din godhet,

        utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.

Två mig väl från min missgärning,

        rena mig från min synd. R.

 

Ty du har inte behag till slaktoffer,

        då skulle jag ge dig sådana ;

        du har inte lust till brännoffer.

Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande,

        ett förkrossat och bedrövat hjärta

        skall du, o Gud, inte förakta. R.

 

Gör väl mot Sion i din nåd,

        bygg upp Jerusalems murar.

Då skall du få rätta offer som behagar dig,

        brännoffer och heloffer. R.

 

Vers före evangeliet Jfr Ps 95:8

 

Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.

 

V. När ni hör hans röst i dag,

så förhärda inte era hjärtan.

 

Evangelium Luk 18:9–14

 

Vid den tiden riktade Jesus denna liknelse till några som litade på att de själva var rättfärdiga och som såg ner på alla andra :

     ”Två män gick upp till templet för att be, den ene var farisé, den and­re tullindrivare. Farisén ställde sig och bad för sig själv : ’Jag tackar dig, Gud, för att jag inte är som andra människor, tjuvar och bedragare och horkarlar, eller som tullindrivaren där. Jag fastar två gånger i veckan, jag lämnar tionde av allt jag köper.’ Men tullindrivaren stod avsides och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog med händerna mot bröstet och sade : ’Gud, var nådig mot mig syndare.’ Jag säger er, det var han som gick hem rättfärdig, snarare än den andre.

      Ty den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”