Måndag den 9 mars
Läsning 2 Kung 5:1-15a
Náaman, den arameiske kungens överbefälhavare, hade stort inflytande hos sin herre och var högt ansedd, eftersom det var genom honom som Herren hade gjort arameerna segerrika. Men han led av spetälska.
Under ett härjningståg hade arameerna tagit en liten flicka från Israel som fånge. Hon kom i tjänst hos Náamans hustru, och en dag sade hon till sin matmor : ”Om min husbonde bara kunde komma till profeten i Samaria ! Då skulle han bli botad från sin spetälska.” Náaman gick till sin herre och berättade vad den israelitiska flickan hade sagt. ”Far du dit”, sade arameerkungen, ”jag skall skicka med dig ett brev till Israels kung.”
Náaman gav sig i väg och tog med tio talenter silver och 6 000 siklar guld och dessutom tio högtidsdräkter. Han överlämnade brevet till kungen av Israel, och där stod : ”Med detta brev sänder jag min tjänare Náaman till dig, för att du skall bota honom från hans spetälska.” När kungen hade läst brevet rev han sönder sina kläder och ropade : ”Är jag då en gud, med makt över liv och död, eftersom han skickar till mig en spetälsk och begär att jag skall bota honom ? Ni märker hur han söker sak med mig.”
Gudsmannen Elísha fick veta att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, och han sände då bud och frågade kungen : ”Varför river du sönder dina kläder ? Låt mannen komma till mig, så skall han inse att det finns en profet i Israel.” Och Náaman kom med sina hästar och vagnar och stannade vid Elíshas port.
Elísha skickade ut en man till honom med denna uppmaning : ”Far ner till Jordan och bada sju gånger i floden, så skall din hud läkas och du bli renad.” Men Náaman gick därifrån i vredesmod och sade : ”Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska. Är inte Amana och Parpar, floderna i Damaskus, bättre än alla Israels vattendrag ? Kunde jag inte lika väl bada där och bli renad ?” Förbittrad vände han sig om och gick.
Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. ”Fader”, sade de, ”om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då ? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad.”
Náaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren. Han vände tillbaka till gudsmannen med hela sitt följe, gick fram till honom och sade : ”Nu vet jag att det inte finns någon gud på hela jorden utom i Israel.”
Responsoriepsalm Ps 42:2–3 ; 43:3–4 (R. 42:3)
R. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
Som hjorten trängtar till vattenbäckar,
så trängtar min själ efter dig, o Gud.
Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden.
När skall jag få träda fram inför Guds ansikte ? R.
Sänd ditt ljus och din sanning, må de leda mig,
må de föra mig till ditt heliga berg och till din boning,
så att jag får gå in till Guds altare,
till Gud, som är min glädje och fröjd,
och tacka dig till harpa, Gud, min Gud. R.
Vers före evangeliet Jfr Ps 130:5, 7
Före och efter nedanstående vers kan ett av omkvädena i Cecilia 792–796 sjungas.
V. Jag väntar efter Herren,
och jag hoppas på hans ord,
ty hos Herren finns nåd,
väldig är den frälsning som finns hos honom.
Evangelium Luk 4:24–30
När Jesus kom till Nasaret, sade han till folket i synagogan : ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar : det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sárefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elíshas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Náaman.”
Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.