Hoppa till innehåll

Nattvard

Nattvard betyder "aftonmåltid" - kvällsvard är ett gammalt svenskt ord för kvällsmat. Samtidigt är det ett översättningslån från tyskan, där Abendmahl också har religiös innebörd. I det katolska språket används ordet särskilt om Jesu sista måltid med lärjungarna, som ju hölls på kvällen, och där han instiftade eukaristins sakrament. I den betydelsen är det inte så vanligt i svenskan, men man talar till exempel om Leonardo da Vincis målning "Nattvarden".

Inom lutherdomen kom ordet nattvard att ersätta eukaristi, kommunion eller altarets sakrament: man håller nattvardsgång där kommunikanterna kallas nattvardsgäster. Ordet nattvard i den betydelsen hör egentligen inte hemma i katolskt språkbruk, men man är ibland tvungen att ta till det eftersom det är det mest förståeliga ordet för de flesta svenskar. Det är inte någon allvarligt meningsskiljande fråga. (Källa: Beskow, P: Katolskt ABC, Veritas Förlag 2008)

Nunnor

Benämningarna på kvinnliga ordensmedlemmar är inte lika precisa som när det gäller de manliga, och det har historiska orsaker. Kvinnor som för ett kontemplativt liv av samma slag som munkar i strikt mening kallas monialer (till exempel benediktiner, cistercienser, kartusianer och birgittiner).

Ordet förekommer sällan i svenskan men brukas inom kontemplativa ordnar. Den kvinnliga motsvarigheten till kaniker, som följer Augustinus regel, kallas kanonissor. De är relativt ovanliga och finns inte i Sverige.

Kvinnliga medlemmar av kontemplativa ordnar kallar vi vanligen för nunnor, medan medlemmarna i aktiva ordnar kallas ordenssystrar. Men gränsen är inte lika tydlig mellan dessa båda slag som mellan munkar och mendikanter. Orsaken är att de medeltida mendikantordnarna (franciskaner, dominikaner, karmeliter) hade olika levnadssätt för män och kvinnor. Bröderna bodde inte i kloster utan i konvent och var ofta på rörlig fot; systrarna bodde i kloster och levde ett kontemplativt liv i avskildhet. Det ansågs på den tiden inte lämpligt att kvinnor levde ett lika rörligt liv som män. Med tiden förändrades detta. Många kvinnliga franciskaner och dominikaner lever i dag ett aktivt liv ute i samhället och kallas därför riktigare för ordenssystrar. Men somliga av dem, som de franciskanska klarissorna och alla kvinnliga karmeliter lever ett kontemplativt liv och skall därför kallas för nunnor.

Det finns också kontemplativa dominikansystrar som i Lunden, Norge. Medlemmarna av de många kvinnliga ordnar och kongregationer som uppstod efter den tridentinska reformen på 1500-talet kallar vi allmänt för (ordens)systrar. Men man får inte vara för kategorisk, för bland dem finns sådana som lever ett kontemplativt liv i kloster, och där är ordet nunnor på sin plats. (Källa Beskow, P: Katolskt ABC, Veritas Förlag 2008)

Nåd

Ordet nåd betyder i vardagssvenskan ungefär detsamma som benådning. Den som är dömd till ett fängelsestraff kan söka nåd, även om det är sällsynt nuförtiden, det vill säga lämna in en begäran om att straffet blir efterskänkt. På ett motsvarande sätt används ordet också av lutherska teologer. Människan är en syndare som förtjänar guds straff, men om hon ångrar sig och ber om Guds förlåtelse kan Gud visa sig nådig och efterskänka straffet. Men eftersom människan oupphörligen syndar är detta en process som aldrig upphör under jordelivet. Den kristne måste ständigt be Gud om förlåtelse och på nytt bli upprättad av honom genom hans nåd.

Synd och nåd är ett återkommande begreppspar i luthersk teologi och möter ofta i den svenska litteraturen i just den här betydelsen. Synd, botfärdighet och förlåtelse är något vi känner väl till från katolskt tänkande, men ordet nåd brukar mestadels användas i en helt annan betydelse. Det då som översättning av det latinska ordet gratia, som ibland återges på svenska med nådegåva. Det handlar om de gåvor som skänks av Anden och som rättfärdiggör och helgar människan. "Den heliggörande nåden är en ständig gåva, den är ett stabilt och övernaturligt tillstånd (Katolska kyrkans katekes nr 2000). Den är ett tillstånd - man befinner sig i nåden - och den ges åt oss genom sakramenten - de sakramentala nådegåvorna - men Gud kan också ingripa i vårt liv genom att skänka oss särskilda, karismatiska nådegåvor eller förmågor, som vi ofta hör talas om i samband med helgonens liv.

De båda olika betydelserna av ordet nåd kommer från tyskan, där ordet Gnade används om bådadera. Engelskan, med sitt rika ordförråd, skiljer mellan mercy (benådning, barmhärtighet) och grace (nådegåva). Men de båda orden hör samman med varandra. Det är i sin barmhärtighet som Gud benådar syndaren och ger honom sin helgande nåd. (Källa: Beskow, P: Katolskt ABC, Veritas Förlag 2008)