Söndag den 19 juli

SEXTONDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET«

Första läsningen Vish 12:13, 16–19

Vid sidan av dig, du som sörjer för alla, finns ingen gud som kan kräva bevis för att du har dömt rätt. Ty din rättfärdighet kommer ur din styrka: att du härskar över alla gör dig skonsam mot alla. Du visar din styrka mot dem som tvivlar på att din makt är fullkomlig, och bland dem som känner den bestraffar du allt övermod. Du förfogar över styrka, men du dömer med mildhet; med stor skonsamhet styr du våra öden, ty det står dig fritt att bruka makt närhelst du vill. Genom att handla så har du lärt ditt folk att den rättfärdige skall visa människokärlek, och du har fyllt dina söner med hopp, ty du ger dem tillfälle att vända om när de syndar.

Responsoriepsalm Ps 86:5–6, 9–10, 15–16a (R. 5a)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 656. När den läses används följande text:

R. Herre, du är god, du förlåter.

Herre, du är god, du förlåter,

rik på kärlek till alla som åkallar dig.

Herre, lyssna till min bön,

hör mig när jag ber. R.

Alla de folk du har skapat

skall komma och tillbe inför dig, Herre,

och de skall ära ditt namn.

Ty du är stor, du gör under,

du ensam är Gud. R.

Du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,

sen till vrede och rik på kärlek och trofasthet.

Vänd dig till mig, var barmhärtig. R.

Andra läsningen Rom 8:26–27

Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord, och han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

Halleluja Jfr Matt 11:25

V. Välsignad är du, Fader, himlens och jordens Herre,

som uppenbarat himmelrikets hemligheter

för dem som är som barn.

Evangelium Matt 13:24–43

Vid den tiden lät Jesus folket höra en liknelse: »Med himmelriket är det som när en man hade sått god säd i sin åker. Medan alla låg och sov kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg. När säden växte upp och gick i ax visade sig också ogräset. Då gick tjänarna till sin herre och sade: ’Herre, var det inte god säd du sådde i din åker? Varifrån kommer då ogräset?’ Han svarade: ’Det är en fiende som har varit framme.’ Tjänarna frågade: ’Skall vi alltså gå och rensa bort ogräset?’ — ’Nej’, svarade han, ’då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar bort ogräset. Låt båda växa tills det är dags att skörda. När skördetiden kommer skall jag säga till dem som skall skörda: Rensa först bort ogräset och bind ihop det i knippen att eldas upp. Men vetet skall ni samla i min lada.’ »

Han lät dem höra en annan liknelse: »Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker. Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger bo bland grenarna.«

Han använde också en annan liknelse: »Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.«

Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem, för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Jag skall låta min mun tala i liknelser, jag skall ropa ut vad som har varit dolt sedan världens skapelse.

Sedan lät han folket gå och återvände hem. Hans lärjungar kom då till honom och sade: »Förklara liknelsen om ogräset i åkern för oss.« Han svarade: »Den som sår den goda säden är Människosonen, åkern är världen, den goda säden är rikets barn och ogräset är det ondas barn. Fienden som sådde det är djävulen. Skördetiden är världens slut, och skördefolket är änglarna. Som när ogräset rensas bort och eldas upp skall det bli vid världens slut. Människosonen skall sända ut sina änglar, och de skall rensa hans rike från alla som förleder människorna och bryter mot lagen, och de skall kasta dem i den brinnande ugnen. Där skall man gråta och skära tänder. Och då skall de rättfärdiga lysa som solen, i sin faders rike. Hör, du som har öron.«

eller (kortare läsning):

Evangelium Matt 13:24–30