Fredag den 17 juli

Läsning Jes 38:1–6, 21–22, 7–8

Vid denna tid blev Hiskía allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade : ”Så säger Herren : Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.” Då vände Hiskía ansiktet mot väggen och bad : ”Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät häftigt.

     Herrens ord kom till Jesaja : ”Gå och säg till Hiskía : Så säger Herren, din fader Davids Gud : Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad.” Sedan lät Jesaja ta fram en kaka fikon att lägga på såret, så att Hiskía skulle bli frisk.

     Hiskía frågade : ”Vad är då tecknet på att jag skall få gå upp till Herrens hus ?” Jesaja sade : ”Detta är tecknet Herren ger dig på att han skall göra vad han har lovat : Jag låter skuggan på trappan gå tillbaka de tio steg som solen redan låtit den tillryggalägga på Achas trappor.” Och solen gick tillbaka tio steg som den redan hade tillryggalagt på trappan.

Responsoriepsalm Jes 38:10–12d, 16 (R. jfr 17b)

R. Du, Herre, räddade mig från förintelsen.

Jag tänkte: Jag går bort i mina bästa dagar,

     jag får gå in genom dödsrikets portar,

     jag blir berövad resten av mina år. R.

Jag tänkte: Jag får aldrig mer se Herren,

     här i de levandes land,

aldrig mer se en människas ansikte

     utan vistas i förgängelsens rike. R.

Min hydda rycks upp och flyttas bort,

     den rycks upp som en herdes tält.

Du har vävt mitt liv till slut, som en vävare sin väv,

     nu skär du ner mig från bommen. R.

Må mitt hjärta, Herre, hoppas på dig.

     Låt min ande få liv.

     Gör mig frisk och låt mig leva ! R.

Halleluja Joh 10:27

V. Mina får lyssnar till min röst, säger Herren.

Jag känner dem, och de följer mig.

Evangelium Matt 12:1–8

En sabbat tog Jesus vägen genom sädesfälten. Hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta. Fariseerna såg det och sade till honom: »Se, dina lärjungar gör sådant som inte är tillåtet på sabbaten.«

     Han svarade: »Har ni inte läst vad David gjorde när han och hans män blev hungriga? Han gick in i Guds hus, och de åt upp skådebröden, som varken han eller hans män hade lov att äta, utan bara prästerna. Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten utan att bli skyldiga till något brott? Men jag säger er: här finns det som är större än templet.

     Om ni förstod vad som menas med Barmhärtighet vill jag se och inte offer, så skulle ni inte döma oskyldiga. Ty Människosonen är herre över sabbaten.«