Måndag den 1 juni

Läsning  2 Pet 1:2–7

Nåd och frid åt er i allt rikare mått genom kunskap om Gud och Jesus, vår herre. Ty allt som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom som i sin härlighet och kraft har kallat oss. Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld. Sök därför med all iver att till er tro foga styrka, till styrkan kunskap, till kunskapen självbehärskning, till självbehärskningen uthållighet, till uthålligheten gudsfruktan, till gudsfruktan broderlig omtanke och till omtanken kärlek.

Responsoriepsalm Ps 91:1–2, 14–16 (R. 2b)

R. Min Gud, jag förtröstar på dig.

Den som sitter under den Högstes beskydd

     och vilar under den Allsmäktiges skugga,

han säger: »I Herren har jag min tillflykt och min borg,

     min Gud, på vilken jag förtröstar.« R.

»Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom.

     Jag skall beskydda honom,

     därför att han känner mitt namn.

Han åkallar mig, och jag skall svara honom.

     Jag är med honom i nöden. R.

Jag skall rädda honom och låta honom komma till ära.

     Jag skall mätta honom med långt liv

     och låta honom se min frälsning.« R.

Halleluja Jfr Upp 1:5ab

V. Jesus Kristus, det trovärdiga vittnet,

den förstfödde från de döda,

du har älskat oss

och löst oss från våra synder med ditt blod.

Evangelium Mark 12:1–12

Vid den tiden talade Jesus till översteprästerna, de skriftlärda och de äldste i liknelser. »En man planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg upp en pressgrop och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När tiden var inne, skickade han en tjänare till arrendatorerna för att hämta en del av vingårdens skörd. Men de grep honom, pryglade honom och körde i väg honom tomhänt. Då sände ägaren en annan tjänare till dem. Honom slog de i huvudet och skymfade. Då skickade han en till och honom dödade de. På samma sätt med många andra: en del misshandlade de och andra dödade de. Nu hade han bara en, sin älskade son, och honom skickade han som den siste. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ Men arrendatorerna sade till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom så dödar vi honom, då blir det vi som får arvet.’ Och de tog fast honom och dödade honom och kastade honom utanför vingården. Vad gör nu vingårdens ägare? Han kommer dit och tar död på arrendatorerna och ger vingården åt andra. Har ni inte läst det här stället i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.« De hade gärna velat gripa honom men var rädda för folket; de förstod att hans liknelse var riktad mot dem. Därför lät de honom vara och gick sin väg.