Lördag den 6 juni
Läsning 2 Tim 4:1–8
Jag besvär dig vid Gud och Kristus Jesus, som skall döma levande och döda, jag besvär dig vid hans ankomst och vid hans rike: förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja — tålmodigt och med ständig undervisning. Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar. De slår dövörat till för sanningen och vänder sig till legenderna. Men håll alltid huvudet kallt, var beredd att slita ont, gör vad som åligger en förkunnare och fullfölj din tjänst.
Mitt eget liv utgjuts redan som ett offer, och tiden är inne då jag måste bryta upp. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, skall ge mig den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter hans ankomst.
Responsoriepsalm Ps 71:8–9, 14-15b, 16–17, 22 (R. 15a)
R. Min mun skall förkunna din rättfärdighet.
Låt min mun vara full av ditt lov,
hela dagen av din ära.
Förkasta mig inte i min ålderdoms tid,
överge mig inte, när min kraft försvinner. R.
Jag skall alltid hoppas på dig
och mer och mer sjunga ditt lov.
Min mun skall förkunna din rättfärdighet,
hela dagen din godhet. R.
Jag skall frambära Herrens väldiga gärningar,
jag skall prisa din rättfärdighet, ja, endast din.
Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag dina under. R.
Jag vill jag tacka dig på harpa
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige. R.
Halleluja Matt 5:3
V. Saliga de som är fattiga i anden,
dem hör himmelriket till.
Evangelium Mark 12:38–44
Vid den tiden sade Jesus till folket i sin undervisning: »Se upp med de skriftlärda, som vill gå omkring i långa mantlar och bli hälsade på torget och sitta främst i synagogan och ha hedersplatsen på gästabuden. De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. Så mycket hårdare blir den dom de får.«
Han satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: »Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.«