Torsdag den 28 maj

Läsning                                                                                                        Apg 22:30; 23:6–11

 

Den romerske kommendanten ville få klarhet om vad judarna anklagade Paulus för. Han lät ta av Paulus bojorna, befallde att översteprästerna och hela rådet skulle samlas och förde ner Paulus och ställde honom inför dem.

                      Eftersom Paulus visste att en del av dem var saddukeer och en annan del fariseer, höjde han rösten och sade till rådet: »Mina bröder, jag är farisé och mina fäder var fariseer. Det är för hoppet om de dödas uppståndelse som jag nu har ställts inför rätta.« När han sade så utbröt ett gräl mellan fariseerna och saddukeerna, och man delade sig i två läger. Saddukeerna menar nämligen att det inte finns någon uppståndelse och inte heller änglar eller andar, medan fariseerna tror på allt detta. Det blev ett väldigt ropande och några skriftlärda som hörde till fariseernas parti reste sig och hävdade sin åsikt, och de sade: »Vi kan inte finna att den här mannen har gjort något ont. Tänk om en ande har talat till honom, eller en ängel.« Grälet blev så häftigt att kommendanten fruktade att de skulle slita Paulus i stycken, och han kallade ner vaktstyrkan för att rädda honom undan dem och föra honom tillbaka till fästningen.

                      På natten kom Herren till honom och sade: »Var inte rädd. Så som du har vittnat om mig i Jerusalem måste du också vittna i Rom.«

 

Responsoriepsalm                                                                            Ps 16:1–2a, 5, 7–11 (R. 1)

 

R. Bevara mig, Gud, ty jag tar min tillflykt till dig

eller: Halleluja.

 

Bevara mig, Gud,

                      ty jag tar min tillflykt till dig.

Herren är min beskärda del och bägare,

                      du håller mitt öde i dina händer. R.

 

Jag vill lova Herren, han ger mig råd.

                      Ännu om natten manar mig mitt innersta.

Jag har alltid haft Herren för mina ögon,

                      han är på min högra sida, jag skall inte vackla. R.

 

Min själ gläder sig, mitt hjärta fröjdar sig,

                      även min kropp får bo i trygghet.

Ty du utlämnar mig inte åt dödsriket,

                      du låter inte din fromme se graven. R.

 

Du visar mig livets väg,

                      inför ditt ansikte finns glädje till fyllest,

                      ljuvlighet i din högra hand för evigt. R.

 

Halleluja                                                                                                                       Joh 17:21

 

V. Må de alla bli ett

liksom du, Fader, är i mig och jag i dig.

Då skall världen tro på att du har sänt mig.

 

Evangelium                                                                                                            Joh 17:20–26

 

Vid den tiden lyfte Jesus blicken mot himlen och sade: »Helige fader, inte bara för dem ber jag, utan också för alla som genom deras ord tror på mig. Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig. Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att de skall bli ett och för att liksom vi är ett, jag i dem och du i mig, de skall fullkomnas och bli ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

                      Fader, jag vill att de som du har gett mig skall vara med mig där jag är, för att de skall få se min härlighet, den som du har gett mig, eftersom du har älskat mig redan före världens skapelse. Rättfärdige fader, världen känner dig inte, men jag känner dig, och de har förstått att du har sänt mig. Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt, för att den kärlek som du har älskat mig med skall vara i dem, och jag i dem.«