Söndag den 31 maj

PINGSTDAGEN

 

Första läsningen                                                                                                     Apg 2:1–11

 

När pingstdagen kom var de alla församlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som av en stormvind, och det fyllde hela huset där de satt. De såg hur tungor som av eld fördelade sig och stannade på var och en av dem. Alla fylldes av helig ande och började tala andra tungomål, med de ord som Anden ingav dem.

                      I Jerusalem bodde fromma judar från alla länder under himlen. När dånet ljöd samlades hela skaran, och förvirringen blev stor när var och en hörde just sitt språk talas. Utom sig av förvåning sade de: »Men är de inte galileer allesammans, dessa som talar? Hur kan då var och en av oss höra sitt eget modersmål talas? Vi är parther, meder, elamiter, vi kommer från Mesopotamien, Judeen och Kappadokien, från Pontos och Asien, från Frygien och Pamfylien, från Egypten och trakten kring Kyrene i Libyen, vi har kommit hit från Rom, både judar och proselyter, vi är kretensare och araber — ändå hör vi dem tala på vårt eget språk om Guds stora gärningar.«

 

Responsoriepsalm                                                     Ps 104:1ab, 24ac, 29b–31, 34 (R. jfr 30)

 

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 668. När den läses används följande text:

 

R. Herre, sänd ut din Ande och gör jorden ny

eller: Halleluja.

 

Lova Herren, min själ!

                      Mäktig är du, Herre, min Gud.

Otaliga är dina verk, o Herre!

                      Jorden är full av vad du skapat. R.

 

Du tar ifrån dem deras ande, och de dör

                      och blir åter till mull.

Du sänder din ande, då skapas liv.

                      Du gör jorden ny. R.

 

Må Herrens ära bestå för evigt,

                      må Herren glädja sig över sina verk.

Må min bön behaga Herren,

                      må jag få glädjas över honom. R.

 

Andra läsningen                                                                                     1 Kor 12:3b–7, 12–13

 

Ingen kan säga: »Jesus är herre«, om han inte är fylld av den helige Ande. Nådegåvorna är olika, men Anden densamma. Tjänsterna är olika, men Herren densamme. Verksamheterna är olika, men Gud är densamme, han som verkar i allt och överallt. Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta.

                      Ty liksom kroppen är en och har många delar och alla de många kroppsdelarna bildar en enda kropp, så är det också med Kristus. Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka.

 

Pingstsekvensen

 

Kom, Guds egen andedräkt,

kom, du rena, varma fläkt

av Guds rikes ljuvlighet.

 

Kom och fyll vår fattigdom,

kom med all din rikedom,

kom och lys vår vilsenhet.

 

Gjut ditt mod i rädda bröst,

bo i oss och var vår tröst,

bli vår värme, bli vårt stöd,

 

vilan när vår nöd blir lång,

frihet mitt i livets tvång,

svalka mitt i smärtans glöd.

 

Ande, salighetens ljus,

gläd vårt hjärta med ditt rus,

bli dess tysta jubelskri.

 

Utan dig är allting dött,

åldrat, kraftlöst, tomt och trött

under tidens tyranni.

 

Tvätta rent det fläckade,

vät med dagg det torkade,

läk vår oros djupa sår.

 

Väck till liv det domnade,

värm ur död det stelnade,

samla dem som vilse går.

 

Kom med enhet, kom med frid,

gör vår tid till hoppets tid,

andas i vår längtans bön.

 

Gör oss visa av ditt råd,

gör oss goda av din nåd,

ge oss härlighetens lön.

 

Amen. Halleluja.

 

Halleluja

 

V. O du helige Ande, kom,

uppfyll dina troendes hjärtan

och tänd i oss din kärleks eld.

 

Evangelium                                                                                                            Joh 20:19–23

 

På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.«