Hoppa till innehåll




De heliga tre påskdagarna -  Herrens död, begravning och uppståndelse.

 
Tiden från Skärtorsdagens kväll till och med Påskdagens kväll, »de heliga tre påskdagarna«, Tríduum paschále, är kyrkoårets höjdpunkt och brännpunkt. De firas till åminnelse av historiens viktigaste händelse, Jesu Kristi Påsk. När Guds folk skulle fira Påsk — ett ord som betyder »övergång« — och slakta påskalammet till minnet av hur Gud hade befriat Israels barn ur fången skapen i Egypten och låtit dem börja sitt långa återtåg till det utlovade landet, då började Jesus sin övergång från denna världen till Fadern (jfr Joh 13:1): han frambar sig själv som det sanna Påskalammet i fullkomlig lydnad för Faderns vilja och gick så in i sin härlighet. Denna händelse är så oerhörd att den för vandlar historiens samlade ondska och lidande till en »lyckobringande skuld« (felix culpa, ur Påsknattens lovsång till påskljuset). Vi deltar själva i detta drama. Tillsammans med Jesus har vi övergått från döden till livet (jfr 1 Joh 3:14). I Påsken anar vi något av Guds mysterium: Gud är mycket större än våra föreställningar liksom världsalltet är större än vår horisont. (Ur Oremus)
 
Skärtorsdagens kvällsmässa till åminnelse av Herrens nattvard 
 
Vid sin sista måltid tillsammans med de tolv instiftar Jesus det nya förbundet i sitt blod (jfr Matt 26:28; jfr 2 Mos 24:8) med dess offermåltid och dess prästämbete. Det gamla förbundets förebilder ger nu vika för verkligheten själv. Samtidigt förtydligar han budet om nästankärleken: han utför en slavsyssla då han tvättar sina apostlars fötter. Så visar han vilken rangordning som skall gälla i det nya Gudsfolket. »Den störste bland er skall vara som den yngste, och den som är ledare skall vara som tjänaren« (Luk 22:26). Denna kväll firas en enda, högtidlig mässa, i vilken alla församlingens präster koncelebrerar. Det är sed att den främste — påven, biskopen, abboten, kyrkoherden — tvättar någras fötter. Under Gloria ringer klockorna för att sedan vara tysta till Gloria under Påsknatten. Efter mässan kläds altaret av, och tabernaklet står tomt. Det heliga Sakramentet förs i en enkel procession till ett sidoaltare. Där hålls tyst tillbedjan under några timmar till åminnelse av Jesu dödsångest i Getsemane. »Stanna här och vaka med mig« (Matt 26:38). (Ur Oremus). I år pga covid-19 blir det ingen procession utan det heliga Sakramentet placeras i tabernaklet efter kommunionen.
 

Några sånger ur Skärtorsdagens kvällsmässa som kan avlyssnas via Youtube:

Ingångssången Nos autem gloriari

Offertoriesången Ubi caritas est vera

 

Svensk översättning 

Nos autem gloriari:

Vi vill berömma oss av vår Herre Jesu Kristi kors, som är vårt liv och vår uppståndelse, vår räddning och befrielse. 

Gud vare oss nådig och välsigne oss, må han låta sitt ansikte lysa och ledsaga oss. 

Vi vill berömma oss av vår Herre Jesu Kristi kors, som är vårt liv och vår uppståndelse, vår räddning och befrielse.

 

Ubi caritas est vera:

Där barmhärtighet och kärlek finns, där är Gud.

Kristi kärlek har oss kallat till gemenskap. Låt oss jubla och i honom ha vår glädje. Låt oss vörda, låt oss älska livets Herre och i sanning visa kärlek mot varandra.

Där barmhärtighet och kärlek finns, där är Gud.

Vi i honom slutits samman i hans enhet. Låt oss bedja att vårt hjärta måtte renas från all tvedräkt, från all avund, från all ondska. Så kan Herren ta sin boning mitt ibland oss.

Där barmhärtighet och kärlek finns, där är Gud.

Låt oss se dig med de dina, Herre Kristus, när du kommer i din gudoms ljus och klarhet. Ge den frid och tröst som bär oss intill änden och som varar, nu och alltid och för evigt.

Där barmhärtighet och kärlek finns, där är Gud.