Söndag den 4 oktober

TJUGOSJUNDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET« 

Första läsningen Jes 5:1–7

Jag vill sjunga en sång om min älskade vän,

en sång om min vän och hans vingård.

Högt uppe på en bördig sluttning

hade min vän en vingård.

Han luckrade upp den och plockade sten

och planterade ädelt vin.

Han byggde ett vakttorn,

han högg ut ett presskar.

Han väntade sig söta druvor,

men vingården gav honom sura.

Döm nu, Jerusalems män och Judas folk,

döm mellan mig och min vingård!

Vad mer kunde göras för min vingård,

som jag inte redan har gjort?

Jag väntade söta druvor —

varför gav den mig sura?

Nu skall jag låta er veta

vad jag tänker göra med min vingård.

Jag skall ta bort stängslet,

så att den blir skövlad,

jag skall riva muren,

så att den blir nertrampad.

Jag skall låta den förfalla:

där skall inte beskäras, inte hackas,

tistel och törne skall ta överhand.

Och molnen skall jag förbjuda

att fälla sitt regn över den.

Herren Sebaots vingård är Israel,

Judas folk hans älskade plantering.

Han väntade oväld men fann våld,

väntade rätt men fann orättvisa.

Responsoriepsalm Ps 80:9, 12–16, 19–20 (jfr Ps 112:1)

När responsoriepsalmen sjungs så används texten i Cecilia 652. När den läses används följande text:

R. Lycklig den som finner sin glädje i Guds bud.

En vinstock tog du från Egypten,

     du drev undan folken och planterade den.

Den sträckte ut sina rankor till havet

     och sina skott ända till Eufrat. R.

Varför rev du ner muren omkring den

     så att alla som går förbi kan plocka?

Vildsvin från skogen kan skövla den,

     markens smådjur kan äta den kal. R.

Gud Sebaot, vänd tillbaka,

     blicka ner från himlen och se!

Ta dig an denna vinstock,

     den ranka din hand har planterat. R.

Vi viker inte bort från dig.

     Låt oss leva, så skall vi åkalla dig.

Herre Gud Sebaot, upprätta oss,

     låt ditt ansikte lysa så att vi räddas! R.

Andra läsningen Fil 4:6–9

Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.

   Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.

Halleluja Jfr Joh 15:16

V. Jag har utvalt er och bestämt er till att bära frukt,

frukt som består, säger Herren.

Evangelium Matt 21:33–43

Vid den tiden sade Jesus till översteprästerna och folkets äldste: »Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg upp en presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort. När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare till arrendatorerna för att hämta den del av skörden som han skulle ha. Arrendatorerna grep tjänarna och pryglade den ene, dödade den andre och stenade den tredje. Då skickade han dit ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde likadant med dem. Till sist skickade han sin son. Han sade: ’Min son kommer de att ha respekt för.’ Men när arrendatorerna fick se sonen sade de till varandra: ’Här har vi arvtagaren. Kom, så dödar vi honom och får hans arv.’ De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom. När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa arrendatorer?« Översteprästerna och de äldste svarade: »Han lönar ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom hans del av skörden i rätt tid.« Jesus sade: »Har ni aldrig läst vad som står i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon. Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt.«