Barmhärtighetens jubelår
Ett jubelår är ett särskilt heligt år som brukar firas vart 25:e år. Det senaste var jubelåret 2000. Ett jubelår är en möjlighet att fördjupa sin tro och att leva sin kristna vittnesbörd med ett förnyat engagemang.
En påve har möjlighet att utlysa extraordinära jubelår och detta gjordes påve Franciskus inför Barmhärtighetens jubelår som inleddes i Rom i december 2015 och avslutades i november 2016.
8 december 2015 öppnade påven den Heliga Porten i Peterskyrkan i Rom. Den 13 december samma år öppnades därefter heliga portar i alla basilikor i Rom samt i katedraler och kyrkor runt om i hela världen. I Stockholms katolska stift öppnades den Heliga Porten i S:t Eriks katolska domkyrka.
Barmhärtighet är ett centralt tema för påve Franciskus och med den Gudomliga Barmhärtighetens jubelår fokuserade påven på den barmhärtiga Gud som uppmanar alla att återvända till honom. Mötet med Gud föder barmhärtighet i människan.
Vatikanen skapade en särskild hemsida för Barmhärtighetens år med information på olika språk.
Där finns också påvens brev till ordföranden för Påvliga rådet för evangelisation med anledning av Barmhärtighetens år.
Misericordiae vultus
Den 28-sidiga kungörelsen, med titeln "Misericordiae vultus" eller "Barmhärtighetens ansikte" inleds med deklarationen, "Jesus är Faderns barmhärtiga ansikte. Dessa ord kan sammanfatta den kristna trons mysterium." I dokumentet, skriver påven Franciskus att jubelåret är "tillägnat barmhärtigheten" som Gud "ständigt visar oss alla" och som vi ska vittna om i vår vardag. Läs "Misericordiae vultus" här.
Vad förväntas av en pilgrim till en Helig port?
Att komma fram till den Heliga porten är att ha nått målet för en vallfärd. En vallfärd är en av många möjliga särskilda ”gärningar” som uttrycker viljan till fullständig förnyelse och fortsatt med-vandring med kyrkan på orten och i hela världen.
Som pilgrim tar man sedan emot försoningens sakrament; man biktar sig, för att vara i “nådens tillstånd”. Först måste pilgrimen vara medveten om att inte genom svår synd ha skilt sig från nåden och Guds Ande måste åter ha tagit sin boning i syndaren, sedan blir pilgrimen beredd att gå vidare på den kristnes väg.
Pilgrimen tar ett inre avstånd från all synd, även de s.k. “mindre” synderna, och går efter en fullständig bikt till den heliga kommunionen.
Pilgrimen ber sedan i enlighet med den helige Faderns intentioner, d.v.s. bönen skall stå i en form av andlig gemenskap med kyrkans högste herde, Petri efterföljare. Denna bön har ingen fastställd form - man kan be Fader vår eller Var hälsad Maria, men också någon annan bön, även en fritt formulerad. Det väsentliga är alltså denna inre gemenskap med påven och därmed med hela kyrkan.
Pilgrimen förväntas under Barmhärtighetens år vittna om Guds barmhärtighet genom att t ex. ge av sin tid för att besöka ensamma och sjuka eller stödja hjälpverksamhet . Fler "barmhärtiga idéer" och förslag finns samlade nedan.
Mer information om Barmhärtighetens år - artiklar från Vatikanradion
Kardinal Ravasi förklarar den bibliska innebörden av Barmhärtighetens Jubelår