Sveriges kristna råds uppmaning till Sveriges politiker

I en debattartikel i tidningen i Dagen den 25 juni 2026 (se nedan) riktar Sveriges kristna råds presidium en uppmaning till svenska politiker inför valet i höst. Presidiet består av Anders Arborelius, kardinal, biskop Stockholms katolska stift, Dioscoros Benjamin Atas, ärkebiskop syrisk-ortodoxa kyrkan, Martin Modéus, ärkebiskop Svenska kyrkan, Karin Wiborn, kyrkoledare Equmeniakyrkan och Sofia Camnerin, generalsekreterare Sveriges kristna råd.

Hur politiker talar om människor påverkar hur vi ser på varandra

Under våren mötte Sveriges kristna råd riksdagspartiernas partiledare. Vi talade om utsatthet, demokrati, migration, internationellt ansvarstagande och religionsfrihet, och om hur vi tillsammans kan värna den grundläggande tryggheten i samhället.

Alla vi talade med vill ha ett Sverige byggt på tillit, men när samtalen kom in på det egna ansvaret blev svaren ofta mindre tydliga. Det är värt att reflektera över.

Tillit är och har varit en av Sveriges största tillgångar. Den har bidragit till ett samhälle där människor vågar lita på varandra och det gemensamma. Hög tillit skapar goda förutsättningar för integration, trygghet och hälsa.

Men tilliten uppstår inte av sig själv, utan kräver aktivt arbete. Den växer fram ur erfarenheten att samhället fungerar, att regler gäller lika för alla och att både makthavare och vanliga invånare tar ansvar för helheten.

Hur politiker talar om människor, grupper och motståndare formar inte bara opinionen, utan påverkar också det ömsesidiga förtroende som samhället vilar på.

I våra samtal blev det tydligt att det finns olika politiska svar på hur tilliten stärks. Vissa betonar gemensamma värderingar, ordning och reda, andra ekonomisk jämlikhet och social trygghet.

Vi upptäckte dock att självkritiken ofta brister. På frågan om vad i den egna politiken som riskerar att försvaga tilliten blev det för många svårt att svara. Det tyder på att tillit som politisk fråga är undertematiserad och att konsekvenserna för människors förtroende sällan räknas in.

Den generella tilliten i Sverige är fortsatt hög, men den lokala, till grannar och närsamhälle, minskar. Rädsla spelar in, men den är inte alltid förankrad i faktiska erfarenheter. Här har politiken ett ansvar. Hur samtiden beskrivs spelar roll: Vilka problem lyfts, vilka lösningar föreslås, vilket språk används? Får visioner och hopp om framtiden plats? Allt detta formar människors bild av verkligheten.

Men tillit byggs inte enbart genom politiska beslut. Den växer där människor möts, där man får höra till och relationer ta tid. Här bär kyrkorna en avgörande roll.

Vi lyfte att kyrkornas engagemang bärs av en människosyn där varje människa har ett okränkbart värde, skapad till Guds avbild. Det innebär ett konkret ansvar att verka för fred och försoning, mellan människor och i samhället i stort.

Samarbete är ett aktivt tillitsbygge. Inom Sveriges kristna råd samverkar kyrkor med olika traditioner, teologier och uttryck. Det kräver lyhördhet, självkritik och vilja att bygga gemenskap bortom det egna perspektivet. Det är inte enkelt och vi lyckas inte alltid, men det är nödvändigt. På samma sätt är samverkan med andra trossamfund avgörande. Ett samhälle som vill värna tilliten måste räkna med alla dess delar.

Samtidigt är vi medvetna om att religion och kyrka inte enbart används för att bygga gemenskap. Missbruk förekommer, i nationalistiska projekt, exkluderande identitetspolitik och i värsta fall våldsbejakande syften. Öppenhet, samarbete och ömsesidig granskning blir helt avgörande, för när människor och samfund isoleras försvagas lätt både självkritiken och tilliten till andra.

Det gäller även politiken och samhället. Att våga lita på varandra förutsätter en vilja till det gemensamma bästa och med det beredskap till solidaritet.

Vi lyfte därför även vikten av solidaritet med människor i utsatthet. I vårt diakonala arbete och bland barn och unga, ser vi konsekvenserna av fattigdom, otrygghet och social utslagning. Vi ser hur sådana erfarenheter underminerar tilliten. Beslut som rör människors grundläggande livsvillkor, som medborgarskap, migration, straffålder eller internationellt ansvarstagande, får konsekvenser långt bortom den enskilde.

Att tillit byggs i gemensamt engagemang och vardagliga möten blir avgörande när samhället ställs inför prövningar. Partiledarna var överens om att kyrkorna är en viktig del av vår krisberedskap och att tilliten till trossamfunden ofta är stark vid en kris. Men samarbetet måste etableras redan innan något sker. Tilliten mellan det offentliga och trossamfunden behöver värnas, inte minst i ljuset av hur demokrativillkoren nu tillämpas. Det finns en bred samsyn kring demokratins värde, men även oro för hur de nya villkoren kan påverka den grundlagsskyddade religionsfriheten.

Vi går nu in i valrörelsens slutspurt. Då skärps tonen och politiska skiljelinjer blir tydliga. Så ska det vara i en levande demokrati. Konflikter får formuleras och skillnader prövas.

Men det ger det politiska ledarskapets ansvar för tilliten en särskild skärpa. Valrörelsen pågår inte vid sidan av samhället. Hur politiker talar om människor, grupper och motståndare formar inte bara opinionen, utan påverkar också det ömsesidiga förtroende som samhället vilar på.

Vi fortsätter be för våra folkvalda ledare och uppmanar dem att inte låta kampen om väljarnas stöd ske på bekostnad av den tillit som bär vårt gemensamma samhälle, eller drabba barn och unga som behöver en framtid att tro på. Fortsätt vara tydliga med skillnaderna mellan de politiska alternativen, men underminera inte det som håller oss samman och det vi och världen behöver av framtidshopp.

Sveriges kristna råds presidium:

Dioscoros Benjamin Atas, ärkebiskop syrisk-ortodoxa kyrkan

Anders Arborelius, kardinal, biskop Stockholms katolska stift

Martin Modéus, ärkebiskop Svenska kyrkan

Karin Wiborn, kyrkoledare Equmeniakyrkan

Sofia Camnerin, generalsekreterare Sveriges kristna råd