Bön är helt enkelt att samtala med Gud. Vi tackar Gud, lovprisar honom, ber honom om förlåtelse, ber om det vi vill ha eller få hjälp med. Så anförtror vi oss åt honom. På samma sätt som vi umgås på olika sätt med våra vänner och släktingar kan bön ske på olika sätt. Ibland i tystnad, ibland med egna ord, ibland med böner ur en bönbok.

Gud hör och förstår våra böner, men vi människor måste ofta anstränga oss för att höra och förstå hur Gud svarar. Det är inte säkert att det blir så som vi själva tänkt. Ibland förstår vi inte förrän ett tag efteråt att »aha, det var det som var svaret på min bön«. Vi ber om det vi vill men Gud ger oss, i sin kärlek, det vi behöver, i sin takt och på sitt sätt. Ibland är bön bara frågor, ibland klagomål, också mot Gud (för det får vi och det har Gud gett oss särskilda bibelställen för att kunna göra), ibland ett sätt att jublande tala om för Gud hur mycket vi tycker om honom och hur tacksamma vi är över allt gott han gör. Men bön kan också som vara utan ord, att bara sitta alldeles stilla, andas djupt och lugnt och lyssna inåt efter Guds röst. Det kallas för kontemplation och är något som kristna ägnat sig åt i snart två tusen år. Kyrkans officiella bön, som gudstjänstfirande gemenskap, kallas för liturgi.

Bön handlar inte om vad vi gör med Gud utan vad Gud gör med oss. Att be är att vara öppen för att själv formas av Gud. Be kan man göra var och när som helst, inte bara i kyrkan eller med knäppta händer på kvällen innan man ska sova. Be kan man göra när man är ute och går, när man är i skolan eller på jobbet eller bland sina vänner. Det behöver inte alls vara långt: »Gode Gud, hjälp mig att säga det som är rätt«; »Gud, tack för att det gick bra på provet«; »Jesus, var med mig när alla andra inte förstår«; »Gud, välsigna den här dagen och alla som jag kommer att möta idag«. Det är enkelt och kräver ingen speciell ålder, mognad, förkunskap eller utbildning för att be; det är något som alla kan göra.

Fader vår, Var hälsad Maria, Angelus, Rosenkransen och Korsvägen är några av de böner som brukar finnas i katolska bönböcker. Ordensfolk ber tidegärd, kyrkans dagliga bön, som ger en speciell rytm och kyrkoårets färg för dagen och veckan. I tidegärden används framför allt Gamla testamentets Psaltare, Jesu egen bönbok. Tidegärden är också älskad av många lekmän.