Reliker

Reliker är kvarlevor av helgons kroppar. Ordet kommer från det latinska ordet reliquiae. Reliker kan också vara helgonets ägodelar eller sådant som kan har varit i beröring med helgonet.

Inom katolska kyrkan värderas reliker högt och man visar dem respekt.

Det finns tre olika kategorier eller klasser av kristna reliker:

Första klassens reliker är delar av ett helgons kropp; exempelvis olika skelettdelar. Första klassens relik är också föremål som har en direkt förbindelse med Jesus liv (krubban, korset som Jesus dog på, törnekronan, hans sandaler etc).

Relikvarium med bitar av Jesu krubba i basilikan Santa Maria Maggiore i Rom.

Relik från den Heliga Birgitta i Birgittahuset på Piazza Farnese i Rom.

Andra klassens reliker är ett helgons klädesplagg och ägodelar (eller delar av dessa). Till andra klassens reliker räknas även redskap som en martyr har torterats med.

Tredje klassens reliker är föremål eller tygdelar som har varit i kontakt med första eller andra klassens reliker. Dessa kallas därför "kontaktreliker".

 

Varifrån kommer traditionen att vörda reliker?

Reliker nämns redan i Gamla Testamentet (Andra kungaboken 13:21: "De kastade liket i Elishas grav och försvann därifrån. Men när den döde kom i beröring med Elishas benknotor fick han liv igen och reste sig upp".)

I Nya Testamentet kan man läsa i Apostlagärningarna 19:11-12: "Gud gjorde märkliga under genom Paulus; man tog till och med dukar och plagg som hade varit i beröring med hans kropp och lade dem på de sjuka, och då blev de kvitt sina sjukdomar, och de onda andarna lämnade dem".). Ett annat exempelvis finns i Matt 9:20-22: "Men en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år kom bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel eftersom hon tänkte: ”Får jag bara röra vid hans kläder, så blir jag hjälpt.” Jesus vände sig om och fick se henne och sade: ”Var inte orolig, min dotter. Din tro har hjälpt dig.” Och från det ögonblicket var hon frisk."

Dock nämner man i Nya Testamentet ingenting om vördnad av skelettbitar, hår eller liknande.

Det är viktigt att betona att relikerna bara är ett verktyg till helanden och mirakel. Det är Gud som helar. Relikerna är inte magiska och innehåller inga egna krafter. Gud verkar genom relikerna.

 

Även i Sverige vördades reliker på medeltiden. På Medeltidsmuséet i Stockholm kan man se reliker från Ignaberga gamla kyrka i Skåne.

 

När började man vörda reliker och varför gör man det?

Man började vörda reliker under den tidiga kristendomen. De tidiga kristna beundrade och respekterade de kristna bröder och systrar som fick lida martyrdöden för sin tro. Och i enlighet med tron på uppståndelsen hyste de därför också den största respekt för deras kvarlevor.

Martyrernas kvarlevor vördades eftersom de visade en konkret närvaro av en person som nu befann sig i himlen tillsammans med Gud och där kunde be om förbön för dem som fortfarande levde.

Det är viktigt att betona att katoliker aldrig tillber helgonen eller relikerna som sådana utan man visar sin vördnad för relikerna och ber helgonen om deras förbön på samma sätt som vi ber för varandra här på jorden.

Relikerna av den heliga Felicitas som dog som martyr år 203.

 

Är det inte makabert med reliker?

I vårt moderna samhälle kan det verka makabert med reliker. Men även idag sparar ju många föräldrar barnens mjölktänder och hårlockar. Man vill gärna ha ett fysiskt minne en älskad person. Under den tidiga kristendomen fanns förstås inte fotografier eller videofilmer av den som hade gått bort och då kunde en kvarleva fylla en liknande funktion.

Var kan man se reliker?

Reliker bör förvaras i en kyrka eller ett kapell där de är tillgängliga för vördnad från allmänheten. 

Relikerna förvaras i relikvarium - relikskrin - som ofta är dekorerade och utsmyckade. Vissa relikvarium är utformade med hål så att besökare, eller helgedomens förvaltare, kan föra in ett föremål och på så sätt få en egen kontaktrelik.

För vissa reliker arrangerar man rundresor till kyrkor i olika delar av världen så att troende får möjlighet att se och vörda dem. Några exempel på helgon vars reliker turnerar runt är Padre Pio, Johannes Paulus II och lilla Therese.

Pilgrimer visar sin vördnad för relikerna av den helige Antonius från Padoa under ett besök i Storbritannien.

I de flesta katolska kyrkor ligger det en helgonrelik inuti altaret. En relik i ett altare bör vara en första klassens relik.

 

Hur kan man veta att reliker är äkta?

Redan under den tidiga kristendomen började man bygga kyrkor ovanpå helgons gravar. Peterskyrkan är exempelvis byggd ovanpå aposteln Petrus grav och kyrkan S:t Paulus utanför murarna är byggd ovanpå aposteln Paulus grav och detta är bekräftat av moderna arkeologiska undersökningar. Gravarna ligger precis under altaret. Båda Petrus och Paulus dog som martyrer.

Altaret i kyrkan S:t Paulus utanför murarna. Under altaret syns aposteln Paulus grav.

Alla första och andra klassens reliker ska ha ett autencitetsintyg utfärdat av en biskop eller präst. Tredje klassens reliker behöver inte ha något sådant intyg.

 

När under helgonförklaringsprocessen betraktas ting eller kroppsdelar som officiella reliker av kyrkan?

Före saligförklaringen äger en formell ceremoni rum då kvarlevorna identifieras och flyttas till en kyrka, ett kapell eller ett bönrum. Det är bara påven som har rätten att formellt erkänna ett helgon och han gör det efter förslag från Heliga Stolens Helgonkongregation.

När en person blir saligförklarad eller helgonförklarad får kvarlevorna kyrkorättsligt erkännande som heliga reliker.

Relikerna av Elisabeth Hesselblad som bars fram under hennes helgonförklaring i Rom den 5 juni 2016.